Annons
Annons

8 år.


 


Igår fyllde min blogg hela 8 år! Jag tänkte att jag skulle reprisera sammanfattningen från förra året med lite uppdateringar. Det har ju kommit ganska många nya bloggläsare sedan dess så det här är väl ett fint sätt också att se hur allt hänger ihop! Grattis lilla bloggen.

Annons


Här är det allra första inlägget. Den 30 juni 2005. Då visste knappt folk vad ordet blogg var. Jag och min fina vän Ea jobbade på varsitt tråkigt sommarjobb och startade niotillfem-bloggen för att ha någonting att göra om dagarna. Därav namnet ”niotillfem” förövrigt, för det var då vi bloggade om dagarna.


Vi använde mest bloggen som en slags chatt sinsemellan. Om man tittar bak i arkivet vid den tiden är det väldigt hafsigt och internt skrivet.


Dag två fick vi vår första kommentar! Vi blev extremt pepp som ni kan se.


Sedan tog sommaren slut och Eas bloggande blev alltmer sällsynt tills det avtog helt. Jag däremot fortsatte skriva om lite allt möjligt. Mest bilder på klänningar och en och annan bild från någon fest. Här är jag och Ea då det begav sig.


Inte forrän i juli 2006 började bloggen ta en någorlunda liknande form av vad den är idag. Då postade jag bilder från en Tokyo-resa jag och Tobias åkte på.


Så då fick ni följa med mig.


När Milla kom till familjen.


När jag fixade och trixade i lägenheten jag då bodde i.


När jag och Tobias gjorde slut. Jag var så ledsen och trodde att jag aldrig skulle komma över honom.
.


Nej aldrig.
.


När mina vänner tog hand om mig.
.


När jag mådde lite bättre igen.
.


Recepttips när jag levde på CSN.


Och så gick jag ut Berghs i mitten av 2007 och var helt plötsligt copywriter.


Tröttnade på allt och åkte till New York.


Jag och Julia bodde hos Michelle som numera är en av mina bästa vänner. Här är första inlägget från när vi precis flyttat in.


Ni fick följa med på knäppa fester och de bästa lördagarna.


I oktober flyttade jag tillbaka till Sverige och började på reklambyrån Garbergs. Där träffade jag alla mina favoritmänniskor.


Här är från den första Garbergsfesten jag var på. Vi dansade i 6 timmar i sträck. Bara en sån sak.


Ni fick se min lägenhet i Vasastan förvandlas till något beboeligt.
.


I februari 2008 blev jag och Ludvig ihop och då skrev jag såhär. Han fick heta ”Vinden” i bloggen i ett och ett halvt år. Det smeknamnet hittade Sebastian på och sedan hängde det kvar ett tag.


Min blogg började bli rätt stor och jag lärde känna ett helt gäng med fina bloggläsare.


Bloggen fick följa med på alla resorna.
.


Och alla bra fredagar och lördagar.


Och alldeles vanliga tisdagar för den delen med.


Den här får bara var med för att jag hittade den när jag bläddrade i arkivet och tyckte det var fint : )
.


Det har blivit megamycket bilder på mat genom åren. Vissa tycker det är dötrist och andra toppen. Jag älskar matbilder så de får stanna.


Och alla fantastiska maskerader! Marie Antoinette-maskerader, havsteman, Kalle Ankas Jul, G-maskerad, Harry Potter-maskerad, peruk-middagen och massor av annat.

Alla hundratals dagens outfit. Det tog minst två år innan jag kände mig bekväm med klädposeringen framför kameran. Nu gör jag det utan att tänka på det som att koka ägg ungefär, sjukt ändå.


Och så slutade jag på Garbergs 2010 men hade inte riktigt berättat än var jag skulle härnäst.
.


Fast två veckor senare gjorde jag det. Det var så skönt att äntligen få det sagt, hade hållit det inne så länge i och med allt visumfix.


Och så packade jag ihop min lägenhet och sålde mer än hälften av mina kläder till gulliga bloggläsare på min bloppis.


Och så en dag gick mitt visum igenom och jag och bloggen flyttade till New York.


Mycket fester, spektakel och upptäcksfärder har det blivit.


I juni förra året blev jag singel och gick ut med det i bloggen några dagar efteråt. Var så trasig och olycklig länge länge länge och skrev ju om det rätt mycket. Ni var så himla fina mot mig. Jag sparade många av era kommentarer och läste dem om och om igen. Tack så himla jättemycket.
.


Ett halvår senare sa jag upp mig på reklambyrån och efter två och ett halvt år i New York begav jag mig till Paris för att skriva på heltid.
.


Det var av många anledningar jag flyttade från New York. Jag behövde nog först och främst skapa något nytt, det kändes som varenda vrå av mitt liv ekade av L. När Rabén & Sjögren visade intresse för boken jag höll på att skriva bestämde jag mig för att våga ta en paus från reklambyrålivet och satsa på skrivandet. I februari i år skrev jag på bokkontrakt. En dröm (typ den största) som gick i uppfyllelse.


Paris var lite som en smekmånad till det här knäppa livet jag lever just nu där jag inte har någon arbetsplats att gå till. Jag skrev på caféer och satt på uteserveringar och drack rödvin i tre månader.


Och nu är det sommar och jag är tillbaka i Stockholm och vad som händer härnäst vet inte ens jag. En så himla konstig men spännande känsla.

Tack så himla mycket underbara ni som följer niotillfem. Ni som läser och kommenterar och mailar och skickar brev och presenter och kramar mig på stan. Ni gör mig till en gladare, snällare och lyckligare människa. Utan er hade jag varit så mycket tråkigare och fegare. Det är jag alldeles säker på.

.


My blog turns 8 years old this week. Here’s a resume of those 8 years. Please read in Google Translator.
And thank you for reading! <3

(0)
(0)
(0)
52 kommentarer | Translate
 

Annons
Annons


Laddar