Annons
Annons

answers to past week's comments. part 1.


 

Har du tröttnat på att blogga? Det känns nästan som det. Du skriver nästan aldrig långa personliga blogginlägg längre, vilket jag kan sakna. Du lägger upp Max två inlägg per dag och ibland bara ett.. Har det med novellen att göra eller har något annat hänt? Gillar din blogg supermycket i alla fall!
Hmm. Märkligt att du känner så för jag har aldrig bloggat så mycket som jag gör nu. Bloggar två gånger om dagen på vardagar och en gång om dagen på helgerna. Jag försöker göra en ganska bred bredd på olika ämnen varje vecka, allt från era frågor, boktips, matlagning, tillbakablickar, fina grejer jag hittar på internet, outfits och tankar. Skrev ju en lång text (skrivtipsen) bara förra veckan och en gång i månaden kommer en krönika. Vet inte riktigt hur jag ska hinna fylla på med mer. Det är alltid svårt att tillfredsställa alla men har verkligen inte tröttnat på att blogga, men kom gärna med blogginläggstips!

Annons

Förlåt men.. förstår inte hur man orkar sitta och posera sådär på en dagensoutfit? Eller hur hen som tar bilden står ut.
Har man haft en blogg i nästan 10 år så lär man sig. Tyckte att det var jättejobbigt i början men man blir van. Tycker fortfarande att det känns sådär att ta outfitsbilder på gatan när folk går förbi så därför är de mest inomhus.

Du har ju många killkompisar och så, blir du aldrig kär i dem? Jag blir kär i varenda kotte av manligt kön som jag umgås mycket med. Typiskt dåligt.
Njäej, jag har ju känt dem så länge nu. Har crushat på en del av dem när vi lärde känna varandra (inga namn nämnda..) men det gick över sedan.

Om man vill fråga dig en sak som inte handlar om bloggen, vad skall man göra?
Det är bara att fråga i kommentarsfältet eller att maila.

Jag tänkte på det där med att köpa jacka Second Hand… Hur tvättar man dem? Eller kör du på otvättat –> Direkt på :S? Funderar nämeligen också på att gå och se efter fina kappor och sånt, som jag blivit tipsad om, på Second Hand. Tack på förhand
Den gröna jackan köpte jag med alla lappar på så den hade liksom varit oanvänd i nästan fyrtio år. Annars kan man lämna in på kem eller vädra tänker jag!

Vart har du köpt dina strumpbyxor? Tänker nämligen införskaffa nya nu inför vintern
Köper strumpbyxor överallt! H&M, Lindex, Asos, Twilfit osv osv.

Men hallå ett långt och utförligt inlägg om Magnus och allting då kära du!!!!!! Känns så hemligt allting åh så nyfiken
Vi har ju ganska nyligen träffats och det känns fortfarande helt superkonstigt (och superfint <333) att titta upp mot honom på gatan och tänka att ”oj honom är jag ihop med.” Vi har varit pojkvän och flickvän i fem månader ungefär. Vill vara lite försiktig med honom på bloggen men kan ju berätta hur han ramlade in i mitt liv förstås. Vi träffades för första gången ute på en klubb i Stockholm en torsdag, tre dagar innan jag skulle flytta till Paris i våras (och sedan stanna där i tre månader).
Jag såg honom genom folkhavet på Kåken (för att han var typ ett huvud längre än alla) och tänkte att Satan i gatan. Måste. ha. På fredagen hade Michelle hemmafest och jag hade sett att de pratade med varandra på Kåken dagen innan så jag frågade henne om hon kunde bjuda honom. Eller jag sa: skriv till honom på facebook att din kompis tycker han är det snyggaste hon sett och att hon vill att han ska komma till festen. Så exakt det gjorde hon.
Jag skulle åka till Paris 48 timmar senare och tänkte att det är lika bra att vara pang på så jag får hångla lite innan jag skulle åka, vad spelar det för roll om han tycker jag är lite knäpp. Han kom hur som helst dit och fem timmar senare kysstes vi på en skakig högtalare på klubben Under Bron. Och efter det hängde vi hela helgen tills det var dags för mig att byta land och stad och jag kände honom inte alls men tyckte SÅ HIMLA mycket om honom. När jag väl landade i Frankrike tyckte jag att det var tidernas sämsta idé. Jag kunde inte alls få honom ur huvudet.
Så jag köpte helt enkelt en biljett tillbaka en vecka senare. Var tvungen att kolla efter vad det var. Man kan inte släppa magpirr bara sådär, de är så sällsamma. Kom med någon dålig ursäkt till honom att jag skulle göra något i Stockholm som gjorde att jag var tvungen att åka tillbaka. Vi var med varandra från att jag landade tills att jag åkte tillbaka fem dagar senare. Och sedan hälsade han på mig i Paris några veckor senare (ja det var han jag var på Versailles med). Och sedan åkte jag till Stockholm alldeles för ofta under min Parisvistelse (jag ber om ursäkt till er som klagade över att jag inte ”uppskattade Paris och drog till Stockholm hela tiden” men det var pga hångel). Och sen när jag kom hem till Stockholm flyttade jag direkt in till honom, med två enorma resväskor innan vi ens sagt att vi var pojkvän och flickvän. Det är väl klart att du ska bo med mig, sa han bara. Och sedan dess har vi sovit med varandra varenda natt. Han heter Magnus, kommer från Göteborg, är 26 år, kan jättemycket om historia och årtal och kungar på ett knäppt sätt och har världens finaste framtänder.

Fina Sandra skulle inte du kunna skriva ett inlägg om hur det är att jobba på reklambyrå? Håller på att utbilda mig till något åt det hållet och hade älskat att få läsa om din bild av det. kram
Har skrivit om det en massa gånger. Här och här till exempel!

Sandra! Jag är kär i en kille som är världens finaste och världens bästa på att spela gitarr. Han är svinsnygg och jag är inte lika svinsnygg och dessutom 16 år och okysst. Jag är för feg för att ta kontakt med honom men vill ändå visa att jag gillar honom! Vad ska jag göra? Jag kan peka ut tio personer bara i min årskurs som också är kär i honom och jag kan hitta tusen anledningar till varför han skulle välja dom framför mig. Jag känner mig så misslyckad och ful så jag vill inte ens gå till skolan för om han ser mig kommer han fatta hur ful och misslyckad jag är. Vill lägga mig under mitt täcke och gråta tills jag glömmer bort honom
<3 Jag var också megablyg som sextonåring och är därför rätt dålig på bra tips hur man ska ta kontakt. Men en grej kan ju vara att ta reda på var han hänger efter skolan. Något särskilt kafé exempelvis, och se till att också vara där. Var är han på helgerna, kan man se till att hamna på samma fester eller musiklokaler som honom? Man måste på något vis visa att man finns. Har ni gemensamma bekanta? Kan du prata med dem och långsamt lirka dig in i hans kompissfär? Till slut måste man ju säga hej till varandra liksom.

Hej! Kommer ihåg när du skrev om att er hund Vera dog, och jag grät. Är nyfiken på en sak nu. Som jag förstod var Milla och Vera tillsammans hela tiden, så hur tog Milla att Vera dog? Har ju hört om hundar som blir deprimerade när deras hundbästis dör. Himla sorgligt. Hur är det med lilla Milla?
<3 Jag bodde i New York när Vera försvann men som jag har förstått det var Milla väldigt deppig första tiden och gick runt och ”letade” efter Vera. Nu verkar hon desto gladare men däremot har hon väldigt väldigt svårt för att vara ensam. Hon är ju uppvuxen med Vera och har liksom aldrig någonsin varit helt själv förut, Vera var ju alltid med. Men min mamma tar med henne i princip överallt så det är ju bra.

Vet du om det är möjligt för två 17 åriga tjejer att bo på hotell i NYC? Eller måste man vara 21 år? Och i annat fall, vet du om det är möjligt att hyra en lägenhet i några få dagar som 17 åring? har du nått tips? Tack på förhand
Ingen aning tyvärr, med borde väl inte vara några problem alls med hotell? Vet inte hur det gäller med att hyra lägenhet. Någon annan kanske kan svara i kommentarerna?

Alltså hur söt är din bror! Hur gammal är han?
Nyss fyllda 18!

Vill också ha en engångskamera! Är det olika kvalitet på dom eller kan man köpa vilken som helst?
Jag köpte en för sjuttio pix på Teknikmagasinet.

Jag har också fotat hela sommaren men smart som jag är, är jag inte säker på var man kan framkalla bilderna. Vet du, eller någon annan fin?
I närmaste fotobutik förstås! Bara att googla upp en. Jag gick till en i Gamla Stan.

tänker på ida i sandor slash ida när jag ser bilderna!
Så himla knäppt, jag hade liksom sett filmen fyra dagar innan jag postade det inlägget. Måste ju helt klart blivit inspirerad utan att jag själv förstod det 🙂

Vet inte om det hände dig, men hur skulle du reagera om förlaget ville ändra i din historia? Skulle du känna att ”nejnej” eller skulle du ta det till dig för att det typ ”vet vad som säljer”? Puss
Det har inte hänt, vet inte hur jag skulle reagera. Beror på nog på hur stor förändringen var! Men jag litar på dom till 100% i typ allt.

alltså det finns en gammal bild på dig när du var i tonåren som ser EXAKT ut som den nedersta bilden. Mitt elefantminne säger mig att du hade typ adidaströja på den bilden? precis samma pose och frisyr i alla fall, så kul!
Haha ja jag tänkte på den med, tror du menar den här:
1

Hej kloka du. Jag behöver lite hjälp då jag sitter i en klurig situation nu med min pojkvän som jag varit ihop med i 3 år. Du är den enda jag kommer att tänka på när det kommer till detta då jag alltid tycker att du ger så bra svar till andra när det kommer till relationer. Det är som så att han vill flytta 60 min bort för att byta jobb. Han vantrivs verkligen på det jobbet som han har just nu, är alltid trött och omotiverad. Jag går en utbildning just nu på ett år och kan inte flytta med honom. Har inget körkort och det finns verkligen inga bra förbindelser mellan min stad och hans kanske blivande stad. Han säger till mig att 7 månader ifrån varandra är ”ingenting” och att det kommer gå jättefort. Medans jag känner att jag gärna vill träffa honom varje helg eller varannan åtminstone, men det kommer inte gå… Tanken var först att vi skulle flytta 60 mil tillsammans om 7 månader när jag var färdigutbildad, men han verkar inte orka vänta. Hur gör man? Vad är det bästa för oss båda tycker du, eller någon annan som läser detta?
7 månader är en lång tid, särskilt om ni inte ens kan ses varannan helg. Men – å andra sidan kan man ju även se det precis tvärtom: efter 7 månader är det över. Ni har ju redan en plan vad som händer då. Du kommer flytta dit. Jag tror det viktigaste med distansförhållanden är just det, själva planen. Finns det inget slut eller mål, det är då jag tror risken att det kommer gå åt helvete är tusen gånger större. Jag har skrivit en del om distansförhållanden förut, men det viktigaste är att ni gör upp en plan hur ni ska ses och höras under dessa månader. Skype varje kväll kanske? Skaffa whatsapp så kan man sms:a hur mycket som helst och man kan ju även skaffa en Facebook-grupp bara för er två där ni kan prata och fixa och trixa. Sedan får ni helt enkelt försöka lösa så ni i alla fall ses någon gång i månaden, det tror jag ändå är viktigt. Ni kommer klara det! puss.

(0)
(0)
(0)
59 kommentarer | Translate
 


Annons


SENASTE NYTT FRÅN ELLE.SE



 
 


Annons

Laddar