Annons
Annons

answers to past weeks questions. part 2.


 

Trodde aldrig jag skulle bli en av dom som spiller ut sina hjärtan här och frågar massa frågor när du bara skrev ett vanligt inlägg om ditt liv.
Men såhär är det, gjorde nyss slut med en söt kille och jag mår såklart skit. Men grejen är att vi kände inte varandra så länge, det var inget långt förhållande och jag har känt det här innan så jag vet att jag kommer komma över honom, det känns inte så nu men jag vet att han kommer inte alltid vara den vackraste som någonsin funnits. MEN något jag Inte vet om det kommer försvinna är det här med att lita igen. Innan honom va jag väl alltid liiiite svår att komma nära men med honom var allt så lätt, han sa åt mig tusen ggr att han ska va den som ska ta hand om mig, få mig må bra, jag låg i hans säng när jag sa att jag kände mig trygg och han sa att det borde jag. För i helvete, han va i min stad när han tittade på mig och sa nu är vi ihop du behöver inte oroa dig, det är du och jag punkt, sen gick det knappt en vecka innan han tog bort allt. Bara sådär.
Long story short, kommer man över sånt här?? Nästa gång en kille skulle säga snälla saker så skulle jag bara tänka att han ljuger/kommer ändra sig när som helst (det har inte bara hänt med honom utan så många gånger innan både mig och mina vänner). Och jag vill inte bli kall igen, ha svårt att lita på folk, vara en negativ person men h u r kan man återhämta sig från detta, jag fattar inte. Innan var jag rädd för att en kille skulle gå från 100 till 0 men han tog bort den rädslan och gav mig tusen anledningar att känna mig trygg.. Får sån ångest och hjärtklappningar så fort jag tänker på alla snälla ord man kan säga och sen bara ta bort det, är man dömd att vara kall och osäker fastän man inte är sån egentligen?? Vill liksom inte hålla på och tänka nästa gång ”oj tänk på vad du säger så du inte skrämmer iväg killen helt plötsligt, va lagom snäll, lagom rolig, lagom självständig” jag e inte lagom nånstans hur gör man??
→ Hej fina. Tyvärr finns det så vitt jag vet inga magiska knep för att komma över någon. Att våga lita på någon igen tar tid. Men det kommer att ske. Man blir bränd, men man reser sig upp. Man gör det, fastän det känns helt omöjligt. Man gör det för att människan är funtad så, för att man går på överlevnadsinstinkt och kroppen repar sig efter ett tag för att den måste. Det kommer din också göra. Man vågar lita på folk igen därför att en enskild individ är inte lika med alla människor och även om någon kille snackar så betyder det inte att alla gör det. Du kommer nu bygga upp dig själv som en starkare EGEN person och nästa kille behöver kanske inte alls ta hand om dig, det kan du göra bra själv. Och den känslan är ännu mer magisk. Och vet du, det är hundra gånger viktigare och härligare att våga kasta sig fritt och bli kär än att gå runt och inte våga något alls. Vad är det för liv liksom? Här är mina bästa komma över-tips. puss.
.
Hej! Du är ju fantastisk. Har precis upptäckt det här med pinterest men är väldigt vilsen i det hela. Hade för mig att du skrivit något inlägg om det men kan inte hitta det. Stämmer detta eller har jag drömt det?
→ Hej puss! Det stämmer typ, du hittar den här.

Annons

när ska du skaffa kanin igen? skulle passa så himla bra in i din lägenhet med en liten kaninis.
→ Haha tack! : ) Blir nog inga fler kaniner i mitt liv. SÅ gulliga men är lite rädd för dom..

Hej! Jag har en fråga som du kanske är bäst att svara på för du är den bästa kjolbäraren tror jag. Hur tusan lyckas en hitta en kort svart plisserad kjol? Jag har letat i evigheter och hittar ingenhimlastans. Vet du någon affär/hemsida som har en? Tacktack och älskar din blogg!
→ American Apparel har. puss och tack!

Hej Sandra. En fråga! Jag har under det senaste året haft väldigt mycket i skolan och på mitt extrajobb + skaffat pojkvän. Jag har haft väldigt lite tid att hinna träffa mina vänner och det blir inte bättre. Är uppe i varv jämt. När jag väl har ledig tid gör jag helst inget, typ tittar på serier med min pojkvän eller bara surfar runt på internet i sängen eller tom bara ligger i sängen och rensar mina tankar. Problemet är att mina vänner tar detta som att jag bortprioriterar dem. Det är ju i princip det, men jag behöver min ensamtid för att inte bli galen. De är sjukt oförstående ang. att ha både ett jobb och studera heltid och pikar mig jämt om att jag inte hinner ses utan är ”för viktig” för dem. De tycker även jag är största toffeln för jag har tid för min kille, men det är liksom för vi sover ihop och äter ihop och gör ensamgrejer ihop, typ som du och Magnus verkar göra. Vill ju bibehålla en bra relation med mina vänner men hur fan gör man? När vi väl umgås känns det som att jag gör det för att jag måste och inte vill, det är så jobbigt att känna så…
→ Hej! Kompisrelationer måste man vårda och ta hand om om man vill att de ska hålla. Om dina kompisar verkligen säger till att de saknar dig tycker jag att man ändå ska ta det på allvar. De vill ju vara med dig. Men! Med det sagt så låter det ju som att du har väldigt mycket just nu. Ibland hinner man inte allt, och det är okej. SÄRSKILT när man har ett extrajobb och studerar heltid. Gudars skymning jag fattar. Säg det till dina vänner! Man fattar! När jag har haft kompisar som haft massor under en längre period har jag varit införstådd i det och väntat på dom. Förklara för dom. Förklara på riktigt att du inte får ihop det just nu, att du är så pass stressad att när du väl är ledig vill du bara ligga i ett tyst rum och titta upp i taket. Det är helt okej, men säg det till dom liksom. Så de förstår att det inte handlar om en pojkvän/kompisgrej. Puss! Och ta det försiktigt med allt jobbande och pluggande.

Undrar var ditt genomskinliga paraply kommer ifrån?? Så fint att de e genomskinligt å så praktiskt att det liksom böjer sig runt en så man slipper blötas ner av sidoregn.
Tack! Det är inte mitt, det var någon som glömde det när jag hade fest en gång. Så ingen aning tyvärr.. puss.

Hej Sandra! Föreförsta, du är typ den coolaste i Sverige, på rikt asså. Så då vet du det. Hur som haver, jag hade så sjukt gärna velat ha din bok signerad av dig, vet inte ens om det är möjligt, speciellt inte då jag bor ända uppe i Luleå liksom. Är det möjligt att ordna på någe vänster? Värt att fråga iallafall
/Trogen bloggläsare sedan solglasögons-klämman var obligatorisk i ditt hår
→ Åh! Tack så mycket <3 Alltså jag önskar jag skulle kunna ha en lösning på detta problem men jag sitter ju liksom inte på mina böcker utan det gör förlaget. Och jag VET hur fullkomligt urusel jag är på att posta grejer och få iväg saker i tid.  :*( felåt. Men om du någon gång är i Stockholm (eller jag i Luleå). Hör av dig till mig! Så ses vi och löser. puss.

Men här kommer den: jag minns att du skrev att mattan i ditt vardagsrum var från Marrakech. Antar att du valde ut den när du var i Marocko och sedan skickade över den. Hur gjorde du för att få den levererad till Sverige? Hur mycket kostade alltihop (själva mattan + frakt)?
Checkade in den som ett extra bagage!

Hej. Många bra frågor och många, många fina svar om när ens hjärta blivit krossat och om det är okey att man inte vill duscha längre. Men jag saknar bra frågor och fina svar om när man är orsaken till att en person inte vill duscha. Jag har precis gjort slut med en jättebra person. Personen i fråga är förkrossad, arg och vill inte ha någon som helst kontakt med mig. Jag mår så dåligt över detta. Vad fan gör man nu? Jag har ju också blivit av med en människa som jag har haft i mitt liv, men det är mitt fel.. Jag är så förvirrad och osäker. Kloka ord uppskattas.
→ Hej! Jag har skrivit om när jag gjorde slut en gång här. Jag tror på att låta personen man gjort slut med få vara ledsen, få ringa och fråga och undra. Att hen ska få någon slags förklaring på något vis. Eller som i ditt fall: bara få vara arg. Om hen säger att hen inte vill ha någon kontakt får man nog acceptera det till en början. Även om det gör ont i dig också. Det är så svårt med break-ups, alla gör sitt bästa för att överleva, tror kanske den som dumpat ibland får bära ett lite tyngre lass till en början. Heja heja du klarar det. puss.

Hej Sandra! Du svarar så bra på alla kärleksfrågor. De flesta handlar om att våga ta initiativ med sin crush, eller om man är i ett förhållande: om man ska göra slut, eller om man har gjort slut: hur man kommer över någon. Du har ju till exempel skrivit hjärtkramande texter om att göra slut med L och att bli ihop med M. Men du skriver sällan om killar du dejtar, som Adrian? Jag förstår att det är personligt såklart, men kan du inte skriva mer om dejtande allmänt? Eller en krönika om någon anonym erfarenhet från dejtande – det där som är mellan one-night-stand och pojkvän? Jag tycker att det är så svårt, det där jädra in-between! Ingenmanslandet. När man inte vet vad man känner än, om det är värt att satsa, hur den andra personen ser på relationen, om det är tidsfördriv eller på-g, hur man tar det till the-next-level, när man blir exklusiva, eller när man inser att det inte leder någonvart och vill avsluta det men inte riktigt vet hur man ska dumpa den man dejtar utan att det låter som att man gör slut fast man inte ens är tillsammans. Hur man släpper in någon tillräckligt för att ge det en chans, fast man knappt känner varann och det inte finns några trygga ramar av commitment. Allt sånt! please please.
→ Hej hej! Anledningen att jag inte skriver om dejtande är ju för att 1. Allt är helt nytt då och inget man pratar med för 100 000 människor. 2. Respektera privatlivet för den man dejtar. Jag har skrivit ganska många dejtkrönikor som jag sen aldrig publicerat för de känns så.. privata? Det är precis som när jag och Magnus blev ihop, gick ju inte ut med det i bloggen förrän efter flera månander. Allt är så skört då. Hemligt på något vis. Vi får se hur jag gör, hoppas du fattar. puss.

Ställt denna frågan jättemånga gånger men du svarar aldrig! Undrar bara lite kring om du haft någon erfarenhet i att vara/tro att man är kär? Är nämligen så att det är en kille på min skola som jag haft en crush på huuur länge som helst (vi snackar år). pratat någon enstaka gång men känner inte honom ALLS. Men min crush går verkligen inte över och blir så nervös när han är i närheten känner mitt hjärta dunka i öronen? Fattar inte, han kan ju vara typ världens kassaste människa hur kan jag känna såhär? Kommer typ fortfarande ihåg när jag såg honom första gången? Tror du jag inbillar mig eller något för känner ofta att jag vill ha någon du vet? Skulle vara kul att höra om du vart med om liknande eller så! kram!
→ Ibland blir man kär fastän man knappt vet vad han heter i efternamn. Herregudars det är superknäppt men på ett annat sätt helt rimligt. Jag är precis likadan. Särskilt som tonåring, kunde gå runt och tråna efter killar jag inte visste någonting om. Det kommer liksom gå över om han visar sig varje Sveriges kassaste. puss.

Angående det där men att fråga sin partner innan man köper inredningssaker har jag också funderat över. Hur gör ni Sandra?
Om det är lite större grejer som lampor/mattor frågar jag alltid min sambo men jag vet ändå att han inte har någon känsla för inredning så i slutändan blir det nog jag som bestämmer här hemma :/ om han fick inreda skulle det nog bli typ svarta väggar och hårdrock
→ Haha åh svårt :/ jag och magnus har liknande inredningssmak så vi pratar kring grejer vi köper. Ibland övertalar jag honom hehe..Men vi har liksom inte problemet att han vill gå åt rakt motsatt håll. I slutändan har jag dock sista ordet i och med att jag liksom äger lägenheten. Men jag skulle aldrig köpa något han inte tyckte om ändå. Lycka till i alla fall, kanske kan ni mötas någonstans? puss.

 

Translation. Read in google translator by clicking the google translator link just below my profile to the right.

 

photo source.

(0)
(0)
(0)
17 kommentarer | Translate
 

Annons
Annons


Laddar