Sandra Beijer
Hej, jag heter Sandra och är författare, bloggare och skribent. Har skrivit tre romaner och bloggat sedan 2005. Tycker om fredagar, cava och när det är sommar. Skriver just nu manus till min dramaserie som kommer till SVT 2022.
Annons

att komma över någon.

Nästa vecka har jag varit singel i elva månader. Kanske inte så lång tid om man tänker på det stora hela, men jag tycker det känns som ljusår och kometer sedan som Ludvig var min pojkvän.
Jag är inte längre samma person som jag var för ett år sedan. Genom det här uppbrottet har jag varit tvungen att uppgradera och skapa en ny slags version av mig själv och jag tror att det är nog så det fungerar när det tar slut, rötterna vrids upp och man måste börja om från början. Just där och då kan det kännas helt jävla omöjligt, men nu vet jag att den här personen som jag är nu är både starkare, modigare och rejälare än hon som var jag för ett år sedan. Ur allt hemskt kommer alltid något lite mer förfinat och annorlunda. Annorlunda på det bra sättet.
Mitt liv nu är är inte samma som det jag levde april 2012. Då bodde jag i New York, jobbade måndag till fredag på reklambyrå, hade distansförhållande sex timmar bort med flyg och längtade till något annat, inte riktigt säker på vad, men bara NÅGOT. Nu bor jag i Paris, skriver på heltid och vaknar inte med ångest på måndagar. Jag umgås med människor jag aldrig hade träffat annars och mår bra. Jag mår bra.
Några av det mest återkommande mailen jag får från er är frågor om hur man kommer över någon. Jag vet inte riktigt själv, mer än att det tar tid. Men, det finns sätt som kan göra vägen dit enklare och jag tänkte att jag skulle ge bort mina bästa, den här lite molniga måndagseftermiddagen, för att jag är inte ledsen längre, och det vill jag inte att ni heller ska vara.

Annons

1.
Du är inte ensam. Detta kanske låter lite utnött, men man får verkligen inte glömma det när man ligger där på sängen och hulkar sönder lungorna. Det som händer dig nu, det händer miljoner flickor och pojkar, kvinnor och män, tanter och gubbar samtidigt som dig, runt om i världen, just nu. Varje dag året runt krossas någons hjärta, och varje dag året runt reser sig någon igen och har klarat sig igenom sorgen. Det du är med om är inte unikt, och precis som alla andra kommer du också överleva. Lovar.

Annons

2.
Det är på riktigt. Det här är också så himla viktigt! I somras när jag skrev mycket på bloggen om hur ledsen jag var kunde jag få någon enstaka kommentar här och där (majoriteten var förstås så sjukt fina och fantastiska och stöttande) som var typ, ”det är en kille, skärp dig. värre saker har hänt.” Det kanske är sant, att värre saker har hänt, men detta händer en själv just nu och det finns en anledning till att det gör så inihelvetes ont i bröstet.
Man har förlorat någon, och inte vem som helst, utan ens allra viktigaste människa. Den som vet allt om en, ens djupaste hemligheter, ens trasiga förhållande med ens pappa, de mest skadade och skamsna hörnen av ens liv och som ändå stått kvar. Man har förlorat någon som har tagit hand om, klappat, kramat, lyssnat och lovat att alltid vara där. Någon som man kan läsa utan och innantill och som man vet hur dom mår bara genom hur dom vinklar ett ögonbryn. Detta måste man ta på allvar. Min mamma sa till mig i somras i telefon när jag satt på olika trottoarkanter och grät att du måste respektera din sorg på samma sätt som om att han har dött, för det är precis det som har hänt med ert förhållande. Och även om det låter makabert finns det mycket sanning i det. Det som han var för mig finns inte kvar. Tillåt dig själv att sörja det och respektera din sorg.

3.
Var inte själv. EJ BRA. VARNING etc. Var med människor hela tiden! Roliga, snälla, vettiga kompisar som sitter bredvid och håller handen, lyssnar och tar hand om, men även pratar om annat, går och handlar glass och rosévin, köper cigaretter åt en och kastar fotografierna på honom för att man inte förmår sig att göra det själv. Sov hos de här människorna, gråt med dom, låt dom krama dig, länge och ofta. Fråga om du bara kan få sitta hemma hos dom när de pysslar med annat. Det är jätteviktigt att ta stöd från sina kompisar när man verkligen behöver det. Det här har mycket att göra med punkten här över, respektera att du är ledsen och skäms inte över det. Säg exakt hur du känner till dina vänner och de kommer vara där för dig. Samt hjälpa dig att inte ringa honom också, vilket är ju vettigt det med. Ett bra konkrekt tips är att varje gång du vill ringa ditt ex, smsa en kompis och skriv ”nej nu vill jag ringa igen!”. Din kompis kommer svara ”NEJNEJNEJNEJNEJ” och då känns det lite enklare att inte slå de där siffrorna.

4.
Det är okej att vara destruktiv. Det här tipset är ju inte så politiskt korrekt men det kan man inte alltid vara. Hörrni, bli fulla om ni känner för det. Bli fucking jävla svinfulla, dansa på något dansgolv, ramla in i någon, hångla med någon ni aldrig träffat förut och bry er inte om att komma ihåg vad hen heter, sparka på en vägg, kräks, gråt wtf bara kör. Man har så mycket adrenalin och ilska i sig som måste ut. Man är så trasig att det inte funkar att dricka te och äta bullar för att komma över någon. Och då sveper man en halv flaska whisky och hånglar med någon i en taxi och även om det känns förjävligt dagen efter är de där millisekunderna klockan tre en lördagsnatt någonting, någonting som sprakar och knäpper och det kan vara skönt att känna något. Detta tips kan ju dock hoppas över om man inte har druckit förut, stay sober etc blabla

Annons

5.
Ta dig själv i kragen. Ett mycket viktigt steg efter det tidigare. Grejen är den att man ska ju få vara ledsen och så. Men man får liksom inte helt gömma sig i sin sorg. Det är jätteviktigt att kliva upp ur sängen fastän man inte orkar, jätteviktigt att träffa en kompis fastän man inte vill, jätteviktigt att äta den där lunchen fastän den smakar papper, och jätteviktigt att kanske inte dricka vodka klockan elva på morgonen en söndag. Dagarna och veckorna och månaderna kommer att gå snabbare om du gör saker och sysselsätter dig. När jag en morgon låg helt förlamad på mitt sovrumsgolv och tänkte att nä, jag kommer ju inte upp, jag kan inte röra mig idag, det gör för ont bestämde jag mig för att låta mig själv ligga där i prick två timmar och sedan skulle jag ställa mig upp hur svårt det än var, hur lång tid det än skulle ta. Och sen gjorde jag precis det. Jag vet att det är lätt att falla tillbaka in under den där varma täcket, men stålsätt dig, duscha, klä på dig och gå ut och sluta älta. Gör det bara.

6.
Ha en (eller fler) kompisar att hata ditt ex tillsammans med. Det här kanske inte heller är så politiskt korrekt, men det struntar vi i nu. Egentligen spelar det ingen roll om det var du som gjorde slut eller den andra, om uppbrottet var värdigt eller om hen var en idiot och så vidare. Är du panikledsen så är du, och då måste du få spy skit på personen i fråga. Det finns inget som är så skönt som en kompis som säger saker som x är så jäkla dum i hela huvudet, eller du förtjänar någon mycket bättre än x, eller x är svinful eller till och med asså, jag gillade ju egentligen inte x under hela tiden ni var ihop. En av de finaste sms:en jag fick under de första veckorna som singel var från Nina en helt vanlig onsdagseftermiddag. Hon skrev: Hej. Nu har jag tänkt lite och kommit fram till att han ändå var alldeles var vanlig för dig. Du ska inte ha en sån ju, såna som du ska bli tagna med storm av typ Mick Jagger.

7.
Tänk inte – jag kommer aldrig hitta någon som honom/henne. Det här med ”the one” finns inte. Asså släpp det! Är ni inte ihop var ni inte menade att vara med varandra längre. Det här är inte personen i ditt liv. Det finns liksom inget sånt tror jag, faktum är att jag skulle tippa på att det finns typ hundratusen killar/tjejer där ute som inte vet om det men längtar innerligt efter att bli förälskade i dig. Sedan handlar det ju mest om slump eller ödet (om man väljer att tro på det vilket jag hävdar att jag inte gör fast ändå gör i hemlighet) vem av dem man ramlar ihop med. Det känns som att du aldrig kommer hitta någon igen som var sådär himla kär i dig och vice versa. Men det kommer du att göra. Vill man ändå vara ihop med någon som inte vill ha en längre? Nej tack känner jag.

Annons

8.
Det är svårt att äta. Jag vet. Shit, jag gick ner så fort i vikt månaderna efteråt för att det liksom inte gick att få i sig något. Men att dricka vin till middag fungerar ju inte i längden och även om man inte orkar måste måste man vara lite vuxen och snäll mot sig själv. Ett bra knep tyckte jag var ett snöa in på något som smakar helt sjukt tryggt. I mitt fall: cheeseburgare från McDonalds. Man behöver inte äta hela i taget och man behöver inte äta på någon särskild tid. Ha den i väskan och ta upp ibland och peta i dig några tuggor. Smaken är så välbekant att det inte ens smakar något. Man kan också dricka läsk istället för vatten så man får i sig lite energi i alla fall.

9.
Samla på dig citat från pinterest, tumblr och diverse låttexter. Ibland finns det saker man vill säga och tänka på, som man inte klarar av att uttrycka själv. Jag bodde på Pinterest och pinnade allt från megasorgliga historier till fuck-you-jag-ska-överleva-citat. Jag kan tycka att det kan vara ganska skönt att kunna forma sin sorgsenhet till en mening, nästan som att byta blad efter man har stått och stampat och funderat på hur det där mörka som känner ser ut. Här är min pinterest, sorgliga saker och annat i den genren hittar du om man scrollar ner ett litet tag.

Som Frank Ocean säger ”when you’re happy you enjoy the music, but when you’re sad, you understand the lyrics.”

10.
Ta hjälp av ”experter”. Det kan ju kännas ganska så idiotiskt att köpa en självhjälpsbok, men när man är helt hållet desperat efter att må minsta lilla bättre så kan det hjälpa. Jag fick tips av en bloggläsare att köpa It’s Called a Break-up Because it’s Broken. En amerikansk bok skriven av ett gift par som steg för steg går igenom olika faser i ett uppbrott. Även om den inte direkt var en bok med så mycket genustänk och att den innehöll ganska mycket sex and the city-klyschor så kunde det ibland vara högst nödvändigt att återigen läsa om kapitlet om varför man inte ska ringa honom. Hittade även en artikel i DN  om hur man överlever ett krossat hjärta skriven av en pskyolog som jag lärde mig typ utantill. Finns här.

Annons

11.
Skriv. Eller måla eller spela in musik eller vad nu ditt kreativa intresse är. Även om det fullkomligt suger att vara ledsen blir man ju otippat kreativ när det känns som att varenda gatuhörn försöker säga en något om hur obegripligt trasig man är. Skriv av dig! Vänd det här sorgliga till något du kan använda för dig själv. Mina anteckningar på mobilen var fullkomligt nedklottrade med listor om hur idiotisk han var, det dåliga i vårt förhållande, uppdiktade historier om framsida kärlekshistorier och bara lösa tankar.

12.
Träna. Det är kanske mitt absolut bästa tips när jag tänker efter. I alla fall svävar det där runt topp tre. När man tränar och gör något fysiskt jobbigt är det svårt att fokusera på hur ont det gör inuti. Jag sprang och sprang och sprang på ett löpband och kände mig fri och i korta ögonblick lycklig när jag passerade en halv mil och svetten rann nerför pannan och Alina Devecerski dunkade i hörlurarna. Man mår bra av att träna, det är vetenskapligt bevisat, och om det är något man ska göra när man är ledsen är det att göra saker man mår bra av. Iväg och köp ett träningskort nu, eller snöra på dig gympadojorna och spring i en park. Att vara ifred en stund och bara fokusera på hur benen rör sig hjälper så fruktansvärt mycket.

13.
Tecknad film. Tecknad film fungerar ungefär på samma sätt som när man har jättehög feber och inte förstår vad det står i en enda artikel på dn.se, det är bara mjukt och snällt. Bädda in dig i Hitta Nemo eller Toy Story (man kan ju strunta i typ Wall-E som är för sorglig) och tänk på absolut inget annat än vad som händer i filmen. Det gör ingenting att du just nu inte bryr dig om vad som händer angående ett krig i ett annat land, ett mord i din stad eller en svår politisk konflikt. Man orkar bara inte hålla upp andra saker än sitt eget hjärta just då, och då ska man inte heller behöva det.

Annons

14.
Häng med djur. Klappa, pussa och var nära dem. Gå ut med en kompis hund, sov med en katt, krama en kanin.

15.
Musik. Musik som förstår dig, stärker dig, men också trasar ner dig ibland. Sorglig musik, arg musik, bitter musik och bäst-i-hela-världen-musik. Jag skapade en spellista som bara innehöll diverse break-up-sånger och jag vet inte hur många gånger jag har spelat den men nu kan jag varenda himla låt på den utantill. Den listan behöver jag inte längre, så jag tänkte att ni skulle få den. Varsågoda.

16.
Hångla och kanske ännu bättre, hitta ett rebound. Det tar olika lång tid tills man känner sig redo för någon annan. Och då menar jag inte redo för ett nytt förhållande, utan någon annans läppar. För mig gick det ganska fort, typ fyra veckor, men jag tror att det beror på person till person. Jag ser inte så himla mycket allvarlighet med att hångla med folk, det är mysigt och behöver inte vara så mycket mer än så. När man känner sig redo så kör bara. Nej, den här personen kanske inte är din nya love men det kan vara sjukt fint att skeda med någon om natten och att gräva sig in i någons nacke. Och känner du dig inte redo, du kanske inte ens gör det på flera månader, glöm inte att det också är okej. Det kommer att komma, låt det ta tid.

Annons

17.
Förvänta dig inget stöd från ditt ex. Detta är kanske det absolut svåraste att inse. I alla fall var det så för mig. L hade ju funnits där i fyra och ett halvt år under alla mina svåraste stunder, kommit med input och tröstat och tagit hand om. Därför kände jag instinktivt när det tagit slut att han var ju den som skulle trösta mig genom det här också. Jag vet inte hur många gånger jag ringde honom och grät och grät och grät och grät. Snyftade att jag skulle dö och var helt säker på det också. Jag skulle helt enkelt inte överleva om inte han flög över till mig och bara höll om mig en sista stund. Jag möttes ofta av en stenhård vägg till svar och det gjorde mig så splittrad och trasig. Hur är det ens möjligt att han inte vill ta hand om mig nu när han alltid velat det förut? Jag kunde inte förstå det. Men ditt ex kommer inte att hjälpa dig. Det är bara att bita ihop och inse fakta. Hen vill inte mer. Det är dags att ta sig igenom något helt på egen hand och även om det i början kommer kännas helt jävla omöjligt kommer det göra dig starkare och klokare efteråt, när du en dag inser att du står upp rakryggad och mår bra, och har tagit dig dit helt av dig själv.

18.
Det tar tid. Och inte som några veckor av sorg, utan oftast månader, halvår upp till år av ostabilitet, destruktivitet och ett hjärta som inte orkar så mycket. Du har blivit sviken, och något sådant tar tid att bygga upp igen. Det är svårt att lita på folk igen, det är svårt att låta någon komma nära och det är svårt att inte jämföra andra med den du var ihop med då. Det är okej. För mig nu, även om han inte är den sista jag tänker på när jag går och lägger mig och att det kan gå flera dagar utan att han kommer upp i mitt huvud, kan det fortfarande bränna till när någon särskild låt shufflas fram på en spellista eller någon på tunnelbanan påminner om honom. Det är inte för att jag saknar honom har jag insett, utan för att det påminner mig om hur inihelvetes jäkla ledsen jag var och hur otroligt sårad jag blev av någon jag litade så mycket på. Men grejen är den att man kommer över folk. Det är bara en kille (eller bara en tjej). Kroppen har en fantastisk överlevnadsinstinkt och utan att man själv har märkt det kommer man en dag må bra. För att så fungerar det, kroppen lappar och plåstrar och ordnar utan att man själv behöver göra så mycket. Och en dag kommer du kunna älska igen och det kommer vara lika fantastiskt som förra gången, om inte ännu bättre. Antagligen ännu bättre, för att du nu är så himla mycket starkare. Och tills dess kan du ha så jäkla roligt och känna dig så stolt över dig själv att du klarar dig minst lika bra utan det där pulvret.

19.
His fucking loss. Seriöst.

Annons

474 kommentarer till “att komma över någon.”

  1. Victoria skriver: 2 december 2016 kl 13:11

    Tack. Han avslutade över telefon i veckan efter ett 4 år och 7 månaders långt förhållande. Med anledningen att han fortfarande älskar mig men vill vara egoistisk. Fick detta skickat av en kompis o det var som att hjärtat lättade lite när jag läste. Jag ska spara det ❤


  2. Daniel skriver: 4 december 2016 kl 03:17

    Tack för väldigt bra råd, återkommer ofta hit när jag känner mig lite nere och blir påmind om mitt ex.
    Blev dumpad av henne och blev av med jobbet ungefär i samma veva för ca 3 månader sedan. Tog ganska hårt..
    Blev sedan ännu mer sårad när jag trodde att vi var ”påväg tillbaka” och det visade sig att hon redan har legat med en annan kille flera gånger mellan gångerna jag varit hos/med henne efter uppbrottet.. och har mage att säga att hon fortfarande älskar mig.. Jo jävlar

    Anledningen var att hon tyckte att jag förtjänar bättre än henne, jo tack det förstår jag nu 🙂


  3. Amanda skriver: 6 december 2016 kl 19:35

    Tack, jag behövde höra allt det där. Tack


  4. Klara skriver: 11 december 2016 kl 15:40

    Du borde publicera denna text i någon bok eller tidning eller liknande. Tack <3


  5. Måns skriver: 28 december 2016 kl 14:41

    Tråkigt att läsa alla kommentarer. Det skär ännu mer i mitt hjärta. Ser att många tjejer skrivit. Jag är på andra sidan sjön 🙂 Min tjej lämnade mig efter 2,5 års förhållande. Har aldrig klandrat mig själv så mycket som nu. Jag har rätt så mycket förståelse för varför det tog slut.

    Men det gör ändå så ont. Gått tre månader sen hon stack. Har hört av mig lite någon gång. Absolut inte bombat henne.. Vill låta henne vara så mycket jag bara kan. Men hon ignorerar mig.

    Till saken hör till att hon tycker att jag inte gör något med mitt liv. Att jag inte tar tag i något. Att vi inte har en framtid ihop. Kort och gått att jag inte är MAN nog. Efter att hon lämna har jag tagit tag i saker och ting på allvar. Har ändrats som person. Jag tränar 24-7 igen. Jobbar stenhårt och är snartklar med körkortet.

    Jag älskar henne mer än allting. Jag lagade ständigt mat för henne, jag städade vår lägenhet ofta, oavsett hur trött jag var efter jobbet så ville jag alltid umgås med henne och hunden. Ibland kanske energin inte räckte till. Vi gick utpå promenader, plockade svamp. Överraska henne med blommor, även när hon kanske inte förtjäna det. Köpte biljetter till Håkan Hellström för 4000:- (sjukt överpris). För att hon älska honom. Den konserten var ett av mina mysigaste minnen, och kommer nog alltid vara det.

    Hon är guld värd verkligen. Synd att hon inte uppskattar mig längre.

    Vet inte va jag försöker säga med denna kommentar. Mer än att var stark tjejer! Vet hur jävla tråkigt och jobbigt det är. Vill bara skrika av smärta. Och det har inte blivit bättre sen dagen hon lämna.


  6. Camilla Baptist skriver: 3 januari 2017 kl 03:18

    Det här är andra gången under några år som jag läser detta blogg inlägg. Fullkomligt älskar det (förutom att läsa att du mådde dåligt) men själva inlägget ger en så mkt bra energi! Älskar’t! xx Camilla


  7. Liv skriver: 6 januari 2017 kl 06:24

    Tack, dina råd är det mest peppande jag kommit över i sörjearbetet av ett brustet hjärta.


  8. Anna-Carin Troeden skriver: 15 januari 2017 kl 15:09

    Tack för dina ord. Efter 5 års sorg efter min före detta man har du lyckats satt orden exakt hur jag mår och har mått. Varken jag eller någon annan har lyckats med det. Tack Sandra för din tröst!


  9. Anonym skriver: 19 januari 2017 kl 00:24

    Tack! Precis vad jag behövde just nu! Tror detta sätter ord på mina exakta känslor och jag ska försöka tänka på dina råd. Skönt att höra att man inte är ensam och att man kommer över det, även om allt verkar ha gått åt helvete just nu. Tack ännu en gång!


  10. Ali skriver: 26 januari 2017 kl 18:23

    Tack för detta fina inlägg, du gjorde min dag och det här behövde jag verkligen, tack som fannnnnn


  11. Amanda skriver: 11 februari 2017 kl 21:17

    Vet inte hur många gånger jag desperat suttit och läst detta inlägg sedan det hände. Tusen tack


  12. Brie skriver: 18 februari 2017 kl 10:07

    Tack för den här listan, den är precis vad jag behöver <3


  13. Minna skriver: 18 februari 2017 kl 17:41

    Idag är en sån där hemsk grå dag, en dag jag gjort precis det man INTE ska göra dvs inte ett skit. Jag har suttit i min lägenhet på samma plats sedan tidigt i morse, jag vaknade med en käftsmäll av ångest och den där hemska känslan av att vara typ… bortkastad. Jag satte i gång duschen för .. ett tag sedan och har fortfarande inte tagit mig in. Som kom det upp för mig att idag är det exakt ett år sedan min sambo sedan 5 år tillbaka gick ut genom dörren, sa att han skulle komma senare, han kom inte. Jag fick ett sms istället, han påstod att han inte mådde bra att han inte orkar längre. Svin… om det nu ändå va sant. Han flyttade hem till en annan tjej samma dag, ngt jag fick reda på månader senare. Vårat förhållande va toppen för honom under flera år, tills han brutit ned mig totalt, tills jag fick hyteriska utbrott när han behandlade mig illa.
    Istället för att gråta som jag alltid gjort tidigare när han ljugit, varit orättvis eller på annat sätt bara svinig och gjort mig liten, så blev jag nu mera galen.
    När han lämnade mig, eller som det känns för mig, använde mig och sedan kastade mig när ngt bättre dök upp, så va jag redan så trasig.
    Året som passerat har varit det absolut värsta i mitt liv. Jag förlorade inte bara mig själv utan allt, precis allt.
    Åren med honom gjorde mig väldigt isolerad av olika anledningar, vilket självklart resulterat i att jag efteråt varit så otroligt ensam.
    Jag som alltid varit en social tjej, en med många vänner, någon som trott stenhårt på sitt eget värde, jag hade och har knappt ingen kvar.
    Jag gjorde några tafatta försök att återta kontakten med gamla vänner…
    Men alla va så långt borta, dem lever helt andra liv, med familjer och allt det som jag trodde jag skulle haft nu. Jag offrade så mycket av mig själv för honom, jag tog små korta beslut flera gånger att lämna honom.
    Men han bönade och bad och jag tog tillbaka honom… varje gång.
    Det är en svart svart sorg att bli behandlad illa, förlåta när ingen annan hade gjort det, för att sedan bli utbytt från en dag till en annan som att man aldrig betytt något.
    Jag har försökt träffa nya människor, men jag har bara känt mig falsk, jag försöker då spela rollen som den glada och roliga tjejen jag en gång va… när jag inte är hon längre. Om jag inte själv har en aning om vem jag är, om jag är helt borttappad, hur ska jag då kunna presentera mig?
    Förra Sommaren tog jag ett beslut att gå ut en kväll, jag som gillade att vara ute bland folk förr hade inte varit ute på över 4 år.
    Jag trodde att det skulle bli roligt, men hur sjukt det än är så va allt jag önskade att han skulle ringa, skälla på mig och befallning mig att komma hem.
    Efter det har jag inte ens försökt igen.
    Han gör sig ständigt påmind, trots att han skaffade en ny sambo samma dag så höll han kvar mig. Han ringde, kom och såg till att han fortfarande kunde få tillbaka mig, för att efter försäkran skita i mig igen.
    I början av Juni kom han tillbaka, jag släppte in honom, tittade på mig själv i spegeln och sa inom mig att nu, nu är du så överkörd.
    Han bad aldrig om ursäkt för ngt, han tyckte jag skulle vara tacksam att han valde mig framför henne.
    Men det va jag så klart inte, jag va förstörd! Jag hatade honom och älskade honom. Det tog en vecka, sen gick han efter att jag börjat gråta och försökt få honom att förstå att det kommer ta tid för mig att lita på honom, tid att må bra. Om han bara bara stöttade mig och lyfte mig så skulle de få mycket bättre.
    Han stack igen, trots att han lovat mig på sitt liv att han aldrig aldrig skulle lämna mig igen om jag tog tillbaka honom.
    Vi skulle kämpa och han gav mig precis alla dem orden jag drömde om att få uppleva efter nästan 5 månaders ren o skär sorg.
    Han lämnade mig ifred nu, i en hel månad, sedan kom ett långt mail där han kärleksförklarade sig, skrev att han aldrig kommer älska någon annan än mig. Att han önskade han kunde få allt ogjort, att vi skulle kämpa på varsitt håll men att det ska bli vi igen. Sen va det knäpp tyst i över 1 månad. Jag började må lite bättre… men sen började det igen. Och jag, jag är så jävla dum i huvudet som svarar, som släpper in honom för att sedan bli bortkastad.
    Han lämnade nyss sin nya sambo, och har med största sannolikhet redan skaffat en ny.
    Trots att jag förstår och vet att han är sjuk på ngt vis så känner jag ngt helt annat.
    Jag undrar när jag ska börja må bra igen, när ska det här helvetet ta slut? När blir jag så pass stark att jag tar mig ur den här känslan av att inte va värd ett skit så att jag kan börja leva igen?
    Jag önskat jag kunde följa din kloka ord, men efter 12 månader har jag inte kommit längre än vad dem flesta gjort första veckorna.
    Önskar verkligen jag vaknar en dag med en helt ny inställning… för fortsätter det så här kommer det inte finnas något kvar av mig alls.


    1. Måns skriver: 21 februari 2017 kl 08:44

      Fan va tråkigt o läsa! Hoppas innerligt att du hittar någon bättre. Seriöst, vet att du älskar honom. Men han förtjänar inte dig. Hade jag ens fått EN till chans, hade jag kysst mitt ex fötter. Hade bett om ursäkt varje dag för att jag varit en idiot. Och oavsett hur mycket jag sköljt min före detta med kärlek skulle jag bett om ursäkt ändå. För att det inte var tillräckligt tydligen..

      Du förtjänar så mycket bättre, att du är så givmild och ger honom chans efter chans men han uppskattar det inte. Visar inte några som helst tecken på att förbättra sig.

      Du är jättestark! Grymt snäll tjej som förtjänar bättre, stay strong!


    2. Jenny skriver: 1 juni 2017 kl 23:09

      Det här låter som mitt flrhållande.varje gång jag bett han dra kommer han efter en tid och är underbar och kärleksfull..sista gången sa han tom att han älskar mig.Han grät och förklarade sin kärlek till mig och jag gav honom en ny chans…nästa vecka flyttar han.han har gjort slut och vill aldrig mer ha något mer med mig att göra


    3. Thilde skriver: 31 augusti 2017 kl 11:02

      Det du skriver händer mig nu. Varit ihop med en kille i tre år, varit sambos, gjort slut och flyttat isär, han har behandlat mig som skit, gjort mig liten och fått mig känna att allt är pågrund av att det är fel på mig. Svikit mig och lämnat mig. Sen har han kommit tillbaka och sagt allt jag velat höra. Vi flyttade ihop igen, men så hände exakt samma sak, han lämnar. Det var slut i 1,5 månad och jag började bli bättre, tills han kom tillbaka och bad på sina bara knän, han skulle göra allt bättre, han skulle bevisa att det inte skulle bli som förr. Han skulle låta mig ta den tid jag behövde och han skulle kämpa resten av sitt liv om det var det som krävdes. Vi hade en fantastisk månad ihop efter det, jag tog tillbaka honom, var liksom som hög på hans kärlek och hans sätt att behandla mig bra på som aldrig innan. Sen efter en månad nu, blir det exakt samma sak, han börjar bete sig som förr, stänger ute mig, förminskar mig, pratar till mig som om jag störde honom, han säger att det är min tur att visa kärlek eftersom han gjort det i en månad nu. Jag blir inte förvånad men jag blir förkrossad. Hur ska jag ta mig ur dethär, är så kär i honom. Jag vet att han snart kommer komma och säga att han inte orkar mer, inte står ut med mig och mitt tjafs om att det är dåligt. Och jag vet att han efter det kommer komma tillbaka. Det är så jävla svårt att säga nej till en person man är kär i som kommer och lovar en allt man nånsin velat ha. Hjälp.


  14. Ellinor skriver: 18 februari 2017 kl 20:30

    Jag haaaataaaar denna känsla. Han gjorde slut med mig natten efter alla hjärtans dag då vi bråkade, eller jag bråkade. Jag bråkade för att jag inte känner att han ser mig längre och inte ville fira alla hjärtans, och efter mkt tjafs sa han att ”jag orkar inte mer”. Jag har en 9-årig son och G har funnits i våra liv i 4,5 år. Det gör sååååå jäkla ont. Imorgon kommer G för att hämta sina sista grejer, och för att prata med sonen (inte hans). G säger att han vill fortsätta träffas eftersom han vill träffa Oliver, men får väl se hur seriös han ör med det påståendet. Han är bara 25 å jag 37 ändå. Men han har gett upp mkt för mig. Kanske har inte jag gett upp lika mkt för hnm. Denna sida får mig att längta ännu mer till tills jag kan uppdatera min status med att ”IM OVER IT” Kramar å kärlek till alla ni som lider som jag <3


  15. Linn skriver: 19 februari 2017 kl 01:17

    Hej! Vill bara tacka för ett fint inlägg, mitt ex gjorde slut med mig för 2 månader och känner mig fortfarande ledsen ibland. Men tack för dina fina tips, framförallt det sista då jag hela tiden tänker på att jag har vart för ledsen ”för länge” nu. Så tack tack, detta hjälper!!!


  16. T skriver: 6 mars 2017 kl 07:17

    Tack så mkt för ditt inlägg, gråter varenda dag fyfan vad detta suger.
    Haft uppbrott innan i mitt liv men detta var det värsta 🙁
    Saknar henne enormt mycket men jag antar att livet går vidare till slut


  17. Anna skriver: 9 mars 2017 kl 18:07

    Jag skrev här för cirka 9 månader sen då mitt ex precis lämnat mig. Mådde fullständigt skit under de månaderna som varade efter. Trodde aldrig jag skulle bli glad igen. Det var som om någon bara suddat ut mitt liv utan förvarning. Jag kunde inte äta, inte sova, inte göra någonting på ett bra tag. Saker runtomkring mig blev så irrelevanta och jag levde som i ett vacuum utan att bry mig om någonting.

    Idag mår jag fantastiskt bra. Jag kan med handen på hjärtat till och med säga att jag faktiskt mår mycket bättre än när jag var tillsammans med exet, trots att jag då trodde att det skulle vara vi. Jag känner mig idag så mycket mer stark i mig själv och blir hela tiden påmind om att jag faktiskt klarar saker på egen hand. Och jag har dessutom börjat upptäcka att det finns andra karlar därute med positiva sidor som jag upptäcker att mitt ex saknade. Livet har blivit roligare och det finns inte längre någon sorg att dras med. Anledningen till att jag skriver detta är att jag vet hur jäkla dåligt man oftast mår efter ett uppbrott och att man tror att man aldrig mer kommer se ett ljus i den där mörka tunneln man befinner sig i. Men den där sorgen kommer lätta, om inte förr så senare. Det är jag ett levande bevis på.


  18. . skriver: 19 mars 2017 kl 19:36

    Mitt ex gjorde slut med mig den 6 september 2016. Jag läste den här texten om och om igen, därav flera av punkterna kändes som jag aldrig skulle klara av. Jag har nog aldrig relaterat så mycket till vissa av sakerna du skrev. Den här texten hade jag kvar som en flik på min dator i flera månader, tills jag slutligen insåg att jag inte behövde den längre. Tiden läker alla sår och det är sjukt hur många som går igenom liknande saker samtidigt. Så fint av dig att dela med dig, hoppas du förstår hur mycket du hjälper folk. Idag, över ett halvår senare, älskar jag fortfarande den här killen men jag är faktiskt inte kär i honom längre. Det var en lång process men jävlar vad man har växt. Så tack för din hjälp!


  19. Ida skriver: 20 mars 2017 kl 20:33

    Tack Sandra. Tack!


  20. E skriver: 1 april 2017 kl 15:36

    Det tog slut mellan honom och mig igår kväll och min pappa körde från Stockholm till Uppsala för att hämta mig mitt i natten. Nu måste jag flytta ut hela mitt liv från vår studentlägenhet och jag går sönder. Men det hjälpte lite att läsa det här. Kommer nog läsa det här inlägget många gånger till framöver <3


    1. L skriver: 3 april 2017 kl 11:52

      Hej vill bara säga att exakt samma sak hände mig på exakt samma dag och jag måste också flytta ut hela mitt liv från vår studentlägenhet. Kram jag hejar på oss<3


    2. Johanna skriver: 13 april 2017 kl 09:07

      Det här hände mig igår kväll och jag vet inte vad jag ska göra nu


  21. Johanna skriver: 14 april 2017 kl 05:11

    Jag kan inte ens skriva det här för då blir det verkligt. Jag kan inte inse att han faktiskt vill göra slut med mig. Att han inte är kär i mig längre när jag är lika kär idag som för fyra år sedan. Vi skulle ju gifta oss och skaffa barn, nu då? Jag är så jävla ensam trots att telefonen ringer non stop och min syster ligger bredvid i sängen och håller om mig. Jag kommer inte klara det här. Min c-uppsats känns som en omöjligt att få klar. Fan, hur klarar man det här? Tack för din fina lista, nu känns det dock så jävla omöjligt att jag kommer må någonting annat än piss för resten av mitt liv.


  22. Carina Andersson skriver: 16 april 2017 kl 16:08

    Tack för raka besked. Ibland blir skammen helt enkelt för stor att man inte kan vända sig till vännerna..så tack google som skickade mig hit. Hur klok man än är och vet varför man inte klarar att släppa taget..det gör det inte lättare. Jag har haft ett distansförhållande i flera år som tärt så hårt på mig då personen jag älskat innerligt fallit in i depressiva perioder och låtit mig bli måltavlan för en outhärdlig tystnad. Jag har nu hoppat utför det mentala stupet för att rädda mig själv, så tack för dina goda råd. Musik, träning, kärlek från barn och hundvalp ska hjälpa läka såren. Länge leven kärleken som inte har ett högt pris. Länge leve livet!


    1. E skriver: 21 juni 2017 kl 07:52

      Gud vad otroligt skönt att läsa din kommentar. Det känns som jag inte får vara ledsen, för det var jag som gjorde slut och han som mår dåligt. Jag känner mig egoistisk, samtidigt som jag inte höll huvudet över ytan med honom. Hans ångest och alkolism gjorde mitt liv omöjligt. Men han ville ju inte illa. Men det kvävde mig att aldrig veta vem som skulle komma hem. Vad jag skulle göra när hans ångest kom och han inte sa någonting. Man måste få rädda sig själv också. Det var bara skönt att läsa att någon annan varit med om något liknande. Och att det då känns lite meen okej att vara panikledsen över detta. Kram <3


  23. Johanna skriver: 24 april 2017 kl 22:23

    Två veckor har gått nu sedan han helt plötsligt kom hem en dag och inte längre var kär i mig. Herregud vilka två veckor. Jag är stolt att jag överlevt. Har knappt ätit utan istället druckit desto mer vin och rökt för många cigaretter. Men jag lever. Och jag gråter inte varje minut som under de första dagarna. Jag har läst den här listan högt för mina vänner under dessa veckor, flera gånger, att de ens orkar lyssna tänker jag. Nej usch vad ledsen jag är och vad jobbig tiden framöver kommer vara. Måste säga upp vår lägenhet och flytta från Gbg till Sthlm nu utan att veta vart jag ska bo, efter fyra års samboliv. Men det löser sig väl det med. Älskar alla kommentarer här i alla fall, stöttande och som får en att känna sig lite mindre ensam. Jag hoppas att jag kan svara på min egen kommentar om inte allt för lång tid och skriva: du klarade det! Du mår bra och är glad igen!


  24. J skriver: 28 april 2017 kl 09:19

    Jag läste det här inlägget för tre år sedan när det tog slut med mitt ex, och av någon anledning kändes så himla bra att läsa det och känna att jag inte var den enda som låg på golvet i timmar och inte visste hur jag skulle ta mig upp. Nu är jag i samma situation igen med mannen jag trodde att jag skulle spendera hela livet med. Och jag kan bara säga igen att tack, tack, tack för den här texten, och vad bra det känns att läsa alla kommentarer och känna att jag inte är så jävla ensam om detta som det känns som att jag är.


    1. Johanna skriver: 28 april 2017 kl 21:14

      <3 går igenom samma sak nu och det är så jobbigt. Lycka till tjejen! Allt kommer lösa sig för oss.


  25. Elin skriver: 1 maj 2017 kl 20:26

    Jag läser detta om och om igen, och känner att jag får en liten strimma hopp! Jag har blivit dumpad. Han vill inte ha kontakt med mig alls mer. Alla band är klippta. Han har gått vidare!
    Och här är jag, med ett trasigt hjärta. Handlingsförlamad. Panik.
    Då är det skönt att läsa att detta kommer att gå över! Det kommer inte att göra såhär ont i all evighet! Fast just nu känns det ju så!

    Hur ska jag kunna bli kär i någon igen? Eller ens se åt någon annan? Hur skulle jag ens kunna träffa någon igen?
    Jag önskar inte någon må såhär som jag mår nu! Ensamheten och sorgen är hemsk!


  26. Maria skriver: 2 maj 2017 kl 21:54

    Tack! <3


  27. Sofie skriver: 7 maj 2017 kl 23:57

    Efter 4 år tillsammans är det nu slut mellan mig och min sambo. Vi har haft det upp och ner hela tiden men har alltid stått kvar vid varann och älskat varandra för mycket för att gå skilda vägar. Nu är det slut. Han tog beslutet en dag för snart 3 veckor sedan. Jag är helt knäckt, har varit sjukskriven från jobbet, känner mig död inuti, det känns inte som jag har någonting kvar som gör mig till mig. Jag är bara ett skal! Jag får gråtattacker och får nästan svårt att andas, ångest/panik kanske jag vet inte. Hur ska jag någonsin komma över och gå vidare? Det värsta av allt är att han redan träffat en ny! Förmodligen (typ till 99%) så träffade han henne innan det tog slut även om han aldrig skulle erkänna det. För mig är det omöjligt att på nåt sätt kunna tänka klart och tänka på att det kommer bli bättre, hur ser man en framtid efter att ha blivit dumpad och bedragen? Han är redan någon annans. Han är inte min längre. Han var nog aldrig riktigt min heller. Men det gör så jävla ont. Hela tiden.
    Jag kom in på din sida och har läst igenom dina tips. Tack! Jag ska verkligen försöka tänka på dom när man sitter där på golvet och gråter och inte kommer upp. Jag kommer säkert läsa dina tips flera gånger och tänka på att ”Klarade hon sig igenom den här skiten så ska jag också göra det”


    1. måns skriver: 9 maj 2017 kl 03:23

      Lider med dig! Om du läser detta.. Var stark. Förstår precis hur du känner. Önska jag kunde skriva att allt blir bättre. Någon gång blir de bättre. Och alla kommer att trösta dig med dem orden. Men det är nog det sista du vill höra. Förstår din smärta Sofie, var stark❤


      1. Sofie skriver: 3 juni 2017 kl 00:30

        Jag läste din kommentar och tack för ett fint svar! Det där mörka svarta djupa hålet som man tror är omöjligt att ta sig ur har jag faktiskt kommit en bit upp ur redan. Jag orkar gå upp varje morgon och även om man lever i någon form av ett ingenmansland så lever man faktiskt! Min mamma tittade på mig idag och sa att jag blivit så mycket starkare, en starkare person än vad jag varit på länge. Det var det finaste och mest upplyftande jag fått höra på länge, jag kände mig så otroligt stolt som kommit så långt.
        Jag tänker på alla er där ute som är i samma sits ❤️
        Man överlever, även om det för er, just nu, känns omöjligt.


  28. Mathilda skriver: 20 maj 2017 kl 18:38

    Hej gud vad bra text jag behövde verkligen detta, ser att jag tyvärr redan har fallit tillbaka på många av punkterna och kontaktat mitt ex tyvärr men man lär sig av sina misstag. Min situation är lite annorlunda vi hade bara varit tillsammans i 5-6 månader och jag valde avsluta då vi inte skulle få möjlighet att ses på hela sommaren och det kanske aldrig riktigt känts helt 110 % rätt från början. Allt gick bra efter dagen D, mitt ex berättade för mig att de värsta han skulle veta var o se mig med någon annan, jag svarade jag det hade varit fruktansvärt så vi lovade då varandra dyrt och heligt att detta skulle vi inte utsätta någon för. 2 veckor gick…. de gick helt okej de kändes som vi kunde nog ändå få en bra relation till den dagen alla mina klasskompisar kommer fram o berättar att han strulat med vår gemensamma kompis när jag lämnat festen dagen innan. En kniv i magen jag aldrig upplevt förut då kom allt jag gick i tusen bitar. Även fast jag gjorde slut så gjorde de så jävla ont, ont för att han precis gjort det värsta han kunde tänka sig jag skulle göra mot honom mot mig? Vi hade alltid så otroligt bra respekt mot varandra och nu var det som allt bara krossades. Jag konfronterade han senare på kvällen och båda börja gråta.. Men han kunde inte säga något mer än att bekräfta de var sant. Jag sprang gråtandes ut och hem. Dagen efter skulle vi ytterligare ha en aktivitet på skolan, jag var livrädd för att gå dit och se han med henne. Jag prata med min mamma och bästavän på telefonen och ville inte ens gå upp ur sängen, vi alla tre bekräftade att med tanken på hur han hade regerat dagen innan och sett mig ledsen var nog chanserna inte så stora att det skulle ske igen. Kvällen gick jätte bra jag hade hur kul som helst försökte undvika han så mycket som möjligt samt henne. Hennes kompis kom fram till mig Bah åhh hon ångrar sig och skäms så mkt blblala… Dagen efter vaknar jag glad över att det gått så bra dagen innan och jag hade haft kul. En lite stund senare får jag ett sms av en vän.. det jag absolut inte trodde var möjligt hade skett igen, när jag hade varit uppe och dansat o umgåtts med hennes bästa vän hade de hållit på nere vid garderoben. Folk hade gått förbi och sagt till dem och sluta för de var respektlösa men de hade puttat bort dem och talat om att de gör minsann vad de vill..Ytterligare 10 knivar i hjärtat.. Nu några dagar senare tror jag jag är ledsen för jag förstår inte varför.. vad var det värt det? Hur kan man behandla en person som betytt allt för än på det värsta sättet man själv kunde tänkas bli behandlad jag förstår inte? Visst han ville kanske hämnas men han fattade ju dagen innan jag blev ledsen fine han lyckades mer varför igen? Känns som jag inte ens kan se tillbaka på de vi delade längre allt känns så falskt. Sett att de två fortsätter att umgås väldigt nära få ont i magen bara jag ser någon av dem eller ens tänker tillbaka. Vet att de var jag som gjorde slut ja jag får stå för det men det gör fortfarande så jävla ont. det som gör ont är hur respekten för mig bara försvann. Nu blev det en lång text detta men de kanske också är en del av att komma över någon få dela med sig.. få skriva av sig. Inse att det är inte mig de är fel på det är han. Att det aldrig kommer bli vi två igen och jag vill ju egentligen inte ens det? Men ändå tänker jag på han hela tiden.
    Tusen tack igen för en jätte fin text. Nu ska jag verkligen försöka ta tag i mitt liv igen gå vidare. Ha bett exet träffa mig 10 min bara så jag kan få ett varför han betedde sig som han gjorde. Jag måste ha ett svar jag förstår det inte. Säger han att han är kär i denna tjej vet jag de inte stämmer man blir inte kär på 2 vekor.. men den som lever får se 🙂


  29. Cecilia skriver: 28 maj 2017 kl 13:32

    OMG?!
    Såååå jefla braaaa!!!
    Nu mår jag mycket bättre!!!


  30. Elin skriver: 29 maj 2017 kl 11:46

    I torsdags kväll efter min andra cytostatika behandling så kröp det fram att min nyblivna sambo faktiskt inte vill vara med mig. Det var som att bli uppslukad av ett svart hål.. Jag har bara precis hunnit flytta alla mina saker till honom, uppsägningstiden på lägenheten har inte ens gått ut men jag kan inte flytta tillbaka dit. Det vill jag inte! Så nu sitter jag här hos mina föräldrar och försöker hitta ny lägenhet och bli av med den gamla så fort som möjligt då jag inte har råd med dubbla hyror.. och det ändå jag känner är att mitt hjärta har gått sönder, på riktigt den här gången. Jag vet att vi inte hade varit tillsammans så länge men första gången jag träffade honom så kändes han som hemma och jag vet inte hur jag ska överleva det här. Han säger att det inte är för att jag är sjuk utan för att han är känslomässigt förstörd men det var när jag fick min cancerdiagnos som han började vara undvikande.. Det är ändå konstigt för tanken på att förlora honom gör ondare än vetskapen av att jag är sjuk. Kan det vara så att han bara är rädd? Det vore bättre för min egen skull om jag bara försökte gå vidare men jag vill inte det. Inte än! Hoppet är det sista som överger människan och jag hoppas att han ska ändra sig fast jag vet att han inte kommer att göra det. Men det gör så inihelvete ont att jag tror att jag går sönder nu. ?


    1. S skriver: 14 juni 2017 kl 16:24

      Herregud Elin… Vet att det kanske inte hjälper så mycket just nu men vill skicka tusen styrkekramar till dig och säga att du är värd en person som stannar vid din sida OAVSETT. Du är stark! Kramar till dig <3


      1. Elin skriver: 13 september 2017 kl 12:19

        Nu sitter jag här igen och läser den här listan. Jag har tappat räkningen hur många gånger jag har läst den nu.. eftersom jag verkar tycka det är jävligt roligt att bli sårad om och om igen av samma kille så fortsatte jag ha kontakt med mitt ex och vi träffade rätt mycket hela sommaren och låg med varandra.. för fyra veckor sedan frågade jag honom igen om det var någon mening att jag väntade på honom fast han sa att han behövde vara ensam, och fick givetvis svaret att han sagt från början att han inte ville vara mer än kompisar.. och jag föll ner i det svarta hålet igen som jag varit i när han gjorde slut. Det va som att han gjorde slut igen! Så då bröt vi helt. Jag ville inte ha någon kontakt med honom för jag klarar inte att bara vara kompisar. Skulle hämta mina sista grejer hos honom i helgen men då skulle han åka bort sa han så han la ut nyckel och jag tog med mig en kompis för att hjälpa mig. Frågade honom om han skulle åka själv och det skulle han. När jag var hemma hos honom så såg jag att det va någon annans duschgrejer där. Hade misstänkt att han träffade någon men han viftade bort det med att han aldrig skulle ”vara så hjärtlös” att han sa till mig att han ville vara själv och sedan träffa någon annan.. fick reda på att han iaf träffar en annan tjej och att hon är med honom till en stuga över helgen.. så när jag fråga varför han ljög för mig så drar han någon dålig historia om att det inte var tänkt att hon skulle med från början och att ingen ac dom vill ha något förhållande så han ville inte säga något till mig.. bor i en liten håla så alla känner alla här och det är bara en tidsfråga innan jag springer på dom två tillsammans. Jag tror inte att jag klara det. Problemet är väl att jag känner att han varit en idiot men jag vill ändå vara med honom. Jag vet att jag kan träffa någon mycket bättre men jag vill inte träffa någon annan..


  31. Jen skriver: 5 juni 2017 kl 21:59

    Du är en jävel på att beskriva sanningen och det man knappt vill erkänna för sig själv. Är inne i stadiet i självömkan där vin i ensamheten är min bästa vän. Jag var aldrig tillsammans med killen, men 3 år av att sova tillsammans, älska och njuta 3-4 ggr i veckan för att sedan få en käftsmäll i ansiktet där han påstod att inte betydde sig mer än någon annat ”knull”. Det sista han sa var att han aldrig mer vill se mig, blocka mig överallt och att han tyckte det var så skönt när jag gick ifrån honom blev mitt fuck you till honom. Visst, mitt hjärta är krossat över att ha levt (för mig som var verklighet) var en lögn. Man känner sig jäkla liten, dum och naiv. Och medan jag gråter över honom är han redan långt långt vidare. Det är väl grejen med narcissister också.. Din text… så jävla spot on över vad man känner. Ska se detta som en överlevnadsguide och ta det steg för steg. Tack för att Du delade med dig av din erfarenhet och ger oss heartbrokend girls som blivit överkörda av skitar hopp. Tack! ❤


  32. Johanna skriver: 8 juni 2017 kl 09:43

    Nu har det snart gått två månader sedan han dumpade mig från ingenstans efter fyra år. Värsta två månaderna i mitt liv. I helgen flyttar jag från vår gemensamma bostad för att börja om ensam. Vill inte vara ensam. Vill bara vara med honom. Jag hoppas att sommaren hjälper mig att komma över honom och ur den här skiten. Känns dock omöjligt just nu.


    1. Amanda skriver: 8 juni 2017 kl 19:45

      Vill bara säga att jag är just nu i samma sits. Sänder dig all styrka. Vi klarar det här! Tillslut kommer det kännas bra <3


  33. Cajsa skriver: 17 juni 2017 kl 18:21

    Tack för att du räddade min kväll<3


  34. H. skriver: 18 juni 2017 kl 00:53

    Tack Sandra. Jag överlevde dag 8 utan honom. Himla fint stöd det här. Det gör så ont, men det känns lite lättare efter att ha läst din text. Kram.


  35. Sofia skriver: 18 juni 2017 kl 12:07

    Jag är bara 16 år så många anser att jag är för ung för kärlek. Men om jag inte var kär i killen som efter 1 år av mitt första sanna förhållande sa att han är kär i en annan så skulle inte jag vara såhär krossad och förstörd av dom orden han sa till mig. Det är just det din text får mig att inse, både att jag inte är ensam om det och att det inte är något fel på mig som reagerar så starkt. Att läsa det här har idag hjälpt mig att börja på sorgen och avsluta min vägran att tro att det som hänt är sant. Tack, Du är grym


  36. Moa skriver: 18 juni 2017 kl 15:15

    Tack för denna text, behövde läsa den! <3


  37. N skriver: 25 juni 2017 kl 17:41

    Tack<3


  38. tove skriver: 29 juni 2017 kl 15:54

    Fyfan. Är i precis samma också. Vi är såna kämpar varje dag. Äkta jävla troopers.


  39. Emma skriver: 1 juli 2017 kl 08:41

    Just nu så går jag igenom smärta, den värsta smärta jag någonsin har känt. Killen jag är kär i har precis träffat en annan. Vi har pratat 1.5 år och trots att han inte behandlade mig bra så är jag kär i han. När vi träffades var han inte redo, nyligen gjort slut med sitt ex. Men han släppte mig aldrig när jag sa att jag behövde paus, han kom alltid tillbaka. Han har sårat mig så djup genom att vela, han strula med en annan tjej samtidigt som han hade skickat qtt han saknade mig. Allt detta hände för 1 år sen. Vi fortsatte prata, men jag vågade aldrig säga att jag hade känslor kvar för han. Jag trodde inte att han var redo för något, men så kom smällen. Han har en ny. I höstas så sa han att om det var nån han ville vara med så var det mig. Vad hände? Han som sa att han inte var redo. Jag borde inte känna såhär, han behandlade mig illa. Han sa att jag är hans bästa vän och att han var livrädd för att berätta för mig, han ville till och med ha kontakt med mig, varför vill han det. Enligt honom så har de sett i 2 veckor. Men ända sen i höstas har han varit flirtig mot mig. Jag är så ledsen och arg. Helt plötsligt så är han redo och jag är bara en minne blott och snart glömd…


    1. Anna skriver: 18 juli 2017 kl 11:14

      Emma, jag vill bara säga att jag är i liknande situation. För ett halvår sen märkte jag att killen jag är/har varit kär i började bete sig annorlunda, jag frågade om han hade träffat någon annan. Han förnekade det och påstod att han inte är redo för en relation och behöver fokusera på sig själv. Nu i förra veckan fick jag reda på att han har flickvän! Det var inget han berättat för mig, även fast vi har haft kontakt och umgåtts under våren fram tills nyss. Att en kille säger att han inte är redo för relation, och sen blir tillsammans med en annan har hänt mig en gång tidigare. Nu fattar jag att det egentligen betyder att killen inte vill ha en relation med just mig. Jag har varit ledsen nu för att han inte var ärlig mot mig från början, då hade det varit lättare att släppa honom och gå vidare mycket tidigare. Men han har låtit mig hänga kvar, även fast han vetat hur jag känt för honom. Jag känner som du, att jag funnits där för honom trots att han sårat mig med sitt beteende. Jag har varit ledsen för att jag ännu en gång tillät mig hamna i denna sits. Förra veckan mådde jag pissdåligt, denna vecka är det lite bättre, men då och då kommer nån gråtattack. Emma, både jag och du kommer klara det! Vi måste det! Styrkekramar till alla oss!


  40. Emma skriver: 1 juli 2017 kl 08:51

    Vill även säga tack för denna text. Jag har varit så arg för att han inte har hört av sig och frågat hur jag mår. Med tanke på att han säger att jag är hans bästa vän. Jag har funnits där för han trots att han har sårat mig fram och tillbaka. Jag hatar honom för det han har utsatt mig för men samtidigt så saknar jag han. Vad har hon som inte jag har. Jag bröt med han och sa hur jag kände. Dock försent..Kommer jag att klara detta ?


  41. Isa skriver: 25 juli 2017 kl 21:23

    Yeeeaaass asssoo så jävla bra skriver! Jaaaaarååå


  42. Vickynouw.se skriver: 28 juli 2017 kl 14:37

    Hej!

    Jag vet att det var så jävla länge sedan du skrev detta nu, men jag vill ändå lägga en kommentar då detta inlägg fortfarande är så aktuellt. TACK. Det kan tyckas löjligt att tacka någon för att de skrivit något som man egentligen borde fatta själv eller som egentligen är helt uppenbart, men när någon gör slut med en så blir man helt handfallen. Jag är redo att säga att jag älskar dig för att du skrev detta och att jag fick ta del av det. Nu har jag förvisso varit tillsammans med en otrogen idiot och förvisso inte lika länge som många andra som kommenterat och man kan tycka att jag då ska ha ett ”försprång” och att det ska vara ”lättare” för mig att gå vidare. Aa, lite så kanske det är, MEN – jag känner mig så JÄVLA ENSAM! Det är semester, inget jobb att gå till, inte en enda vän som är ledig och föräldrar som är bortresta. Kanske är det just det som är meningen, att jag ska överleva skiten själv. Jag tror alltid att jag ska dö ensam och att jag aldrig kommer att bli kär igen, tänk om jag aldrig träffar den rätta? Önskar att jag var vän med alla dessa tjejer som kommenterar att de är i samma sits så att jag hade någon stödpelare. Tusen tack för alla tipsen, dessa kommer jag att ha med mig när det blir tungt.


  43. Elin skriver: 28 juli 2017 kl 22:10

    Min kompis tipsade om den här listan och jag är så glad att jag kollade upp den. Sitter på ett försenat tåg till Gbg och smyggråter framför Harry Potter men sånt här får det att kännas lite lättare, tack!


  44. Fa skriver: 29 juli 2017 kl 16:26

    Tack Alice


  45. Sofia skriver: 18 augusti 2017 kl 21:42

    ALLTSÅ BÄSTA!!!


  46. Maria skriver: 19 augusti 2017 kl 15:01

    Tack ?


  47. R skriver: 13 september 2017 kl 09:05

    Din text är så bra. Jag är just nu i återvändsgränden där jag känner mig deprimerad. Du vet när man bara inte vill. När det inte finns den där kraften att ta sig upp efter de två timmarna på golvet. Får jag fråga vad du/någon som läser den här kommentaren, har för tips? Hur man ska tänka för att väcka musklerna och sinnet från någon sorts paralyserande kraft? Ni vet när man bara gråter och gråter. Fyra veckor har det gått på fredag. Och jag är sämre än någonsin. Panikångestattackerna bara slår mot mig som vågor och jag vill typ slita ut hjärtat för att slippa känna något. Eller bara byta kropp, du vet känslan när man typ vill hoppa ut ur sin egen kropp för att slippa känna.

    Vill tacka för detta inlägg. Sjukt bra.


  48. Elin skriver: 13 september 2017 kl 12:20

    Nu sitter jag här igen och läser den här listan. Jag har tappat räkningen hur många gånger jag har läst den nu.. eftersom jag verkar tycka det är jävligt roligt att bli sårad om och om igen av samma kille så fortsatte jag ha kontakt med mitt ex och vi träffade rätt mycket hela sommaren och låg med varandra.. för fyra veckor sedan frågade jag honom igen om det var någon mening att jag väntade på honom fast han sa att han behövde vara ensam, och fick givetvis svaret att han sagt från början att han inte ville vara mer än kompisar.. och jag föll ner i det svarta hålet igen som jag varit i när han gjorde slut. Det va som att han gjorde slut igen! Så då bröt vi helt. Jag ville inte ha någon kontakt med honom för jag klarar inte att bara vara kompisar. Skulle hämta mina sista grejer hos honom i helgen men då skulle han åka bort sa han så han la ut nyckel och jag tog med mig en kompis för att hjälpa mig. Frågade honom om han skulle åka själv och det skulle han. När jag var hemma hos honom så såg jag att det va någon annans duschgrejer där. Hade misstänkt att han träffade någon men han viftade bort det med att han aldrig skulle ”vara så hjärtlös” att han sa till mig att han ville vara själv och sedan träffa någon annan.. fick reda på att han iaf träffar en annan tjej och att hon är med honom till en stuga över helgen.. så när jag fråga varför han ljög för mig så drar han någon dålig historia om att det inte var tänkt att hon skulle med från början och att ingen ac dom vill ha något förhållande så han ville inte säga något till mig.. bor i en liten håla så alla känner alla här och det är bara en tidsfråga innan jag springer på dom två tillsammans. Jag tror inte att jag klara det. Problemet är väl att jag känner att han varit en idiot men jag vill ändå vara med honom. Jag vet att jag kan träffa någon mycket bättre men jag vill inte träffa någon annan..


    1. Amanda skriver: 25 september 2017 kl 21:49

      Hej!
      Jag ville bara berätta att jag går igenom något väldigt liknande just nu och vet precis hur förjävligt det är. Stor kram till dig, jag vet att vi också kommer att hitta någon i framtiden. Det får ta sin tid, jag funderar inte ens på att träffa andra just nu utan vill försöka fokusera på mig själv. Återigen, stor kram till dig!! Jag hoppas och tror att det blir bättre för oss en dag.


  49. Maja skriver: 15 september 2017 kl 11:26

    TACK för listan!!! Jag och mitt ex har precis gjort slut av samma anledning. Ett distansförhållande där han pluggar i New York och inte klarar av distansen.. Nummer 17 gick rakt in i hjärtat. Man tror att han ska finnas där som stöd, för han har ju alltid funnits där förut och kramat om en och nu så finns han inte där.. Listan gör det iallafall lite lättare att försöka ta sig igenom detta. Tack Sandra! <3


  50. stina skriver: 1 oktober 2017 kl 17:28

    Idag har jag gråtit så mycket att jag ser suddigt. Känns ständigt som om jag ska kräkas av sorg och smärta. Den finaste killen jag vet vill inte ha mig längre och fy.i.helvete vad pissont det gör. Halkade in på denna listan och fick plötsligt sånt hopp av alla kommentarer här. Inser att vi är så många fina tjejer som kämpar med sorg i våra ensamheter. Hur gulligt är det att vi sitter bakom våra datorskärm och delar med oss och peppar varann, helt ovetandes om vilka det är vi faktiskt skriver till! Jag tänker att den bästa medicinen mot brustna hjärtan är att omge sig med sina bästisar. Låt dom krama dig och få dig att skratta mitt i gråten. Nutella också. Nutella hjälper brustna hjärtan.


    1. mi skriver: 7 december 2019 kl 23:50

      <3 så fint, verkligen. att man hjälper varandra fast man inte ens vet vilka de andra är. internet <3 kram till samtliga


Dela på:
Laddar