Sandra Beijer
Hej, jag heter Sandra och är författare, bloggare och skribent. Har skrivit tre romaner och bloggat sedan 2005. Tycker om fredagar, cava och när det är sommar. Skriver just nu manus till min dramaserie som kommer till SVT 2022.
Annons

förlåt, viskade jag, med munnen strax intill hans halspulsåder.

Malin Persson Giolito - Störst av allt.

Jag har läst en kriminalroman! Kan det vara min livs första kriminalroman? Mycket möjligt. Men det är ändå lite fusk för den handlar om att vara tonåring och om att vara kär. Och sen rätt rejält mycket mörker och en hel del blod på det.

Annons

Boken inleds med denna indragande scen:
En flicka sitter i ett klassrum tungt av krutrök. Runt omkring henne är alla elever och lärare skjutna. Den enda som lever är hon.

Malin Persson Giolito - Störst av allt.

Maja går på Djursholms allmänna gymnasium och hösten till tvåan börjar Sebastian i deras klass. Sebastian är Djursholms mest eftertraktade; rik, vacker, svår och vida känd för sina fester. Maja och Sebastian blir ett par och strax är hon skolans mittpunkt, hånglar i poolhus och åker yacht.

Annons

Malin Persson Giolito - Störst av allt.

Romanen är uppbyggd så att vi får följa med på Majas rättegång, 9 månader efter att polisen stormat in i det klassrum där alla blivit skjutna utom hon själv. Kombinerat med rättegången slungas man in i tillbakablickar under det där andra läsåret när hon och Sebastian sågs.
Är hon skyldig till skolskjutningen? Det vet man inte. Inte än.

Malin Persson Giolito - Störst av allt.

Så mycket av min egen gymnasietid liksom strömmade fram när jag läste den här boken.
Jag gick på Östra Real och det är inte Djursholm, men det är samma slags personer. Jag hängde inte med bratsen eller de populära, men jag hamnade på deras fester ibland, jag kan varenda typ i boken. Jag hatade dom, jag hånglade med dom, jag hade en crush ibland.
Jag fascinerades, var livrädd och föraktade på en och samma gång.
Och ja jag vet, att jag också kom från Östermalm, jag vet att jag är priviligerad, jag vet att även jag bar sociala markörer och yadi yadi.
Men jag kände mig aldrig invigd i det där, jag längtade alltid bort.

Jag gick i gymnasiet när högkonjukturen blomstrade, Paris Hilton var alla överklasstjejers idol och rosa skjorta med uppvikt krage hade ännu inte hunnit bli en komisk symbol.
I trean när de populäraste killarna hade studentskiva fraktade de en lastbil med tjejer från ettan som en ”present” till festen, alltså bokstavligt. Jag ville kräkas på det där, hur tjejer behandlades som boskapsdjur, men man fick ju inte klaga såklart. Då var man bara en feministfitta. Att vara feminist var det vidrigaste man kunde vara på Östra Real.

På talangjakten när tjejerna i jämställdhetsgruppen uppträdde med ett nummer tjöt hela salen ”who let the dogs out” och det var inget mer med det. Det var ingen som blev kallad till rektor, minns knappt att det tystades ner. Jag hade en sextiotalskappa i fluffig fuskfårpåls och tre bratkillar som gick två klasser över mig motade in mig på ett hörn på en hemmafest och sa att om jag inte tog av mig den där jävla feministjackan fick jag inte stanna kvar på ”öfvre”.
En av dom hade försökt hångla med mig helgen innan men det mindes han inte för då hade jag lånat en stor fjällrävendunis från hallen när jag var ute och rökte.

Annons

Den största föreningen på Östra Real hette ”traditionsgruppen” och den handlade om att bevara gamla traditioner, som att trycka upp fula jävla tröjor med emblem och ha sittande middagar med bordsherrar och bordsdamer och trerätters och total jävla fylla.

Malin Persson Giolito - Störst av allt.

Malin Persson Giolito skildrar den där tonåriga lojheten så otroligt bra. Jag minns att vara sjutton väldigt mycket på det sättet: man hängde på, man följde med, man var på utkanten ibland, ibland i mitten, i centrum – men man var aldrig riktigt det ändå. Aldrig riktigt.
Jag kände mig ofta instängd i min egen isolerade kapsel oavsett var. En dånande värk som jag trodde ingen annan kände, fastän det kanske var så att alla andra också bar den.
Tänk om man vetat det. Kanske hade man känt sig mindre ensam då.

Boken finns här och här.

 

30 kommentarer till “förlåt, viskade jag, med munnen strax intill hans halspulsåder.”

  1. Magda skriver: 19 juli 2018 kl 08:18

    Fullkomligt älskade denna bok! Är dock besviken på hennes andra böcker men hoppas hon skriver mer av denna valör i framtiden!

    Önskar att du fått gå estet på min skola istället. Där var normen feminism och det politiska samtalet ständigt närvarande <3. Gick bara på fester ordnade anordnade av andra esteter. Man umgicks helt enkelt inte med natur och samhäll (förutom samhäll kultur möjligen :P).


    1. Jennifer skriver: 19 juli 2018 kl 18:53

      Minns också min gymnasietid på samma sätt! Gick på en skola som var väldigt röd med lärare som var politisk aktiva inom (V) och (S). Jag älskade det! Var själv samhäll-kulturare med en ständig crush på någon cool estetare <3


  2. Ulrikanettelblad.blogg.se skriver: 19 juli 2018 kl 08:20

    som vanligt gör du bokrecensionen till ett samtal med utgångspunkt i en bok, ger av det personliga och det som lockar vidare till tankar. och gör det så bra! åh!


    1. frida skriver: 19 juli 2018 kl 09:21

      håller med! ett ypperligt sätt att skriva om böcker! så inspirerande!


  3. yourcupsoftea skriver: 19 juli 2018 kl 08:22

    Alt jeg vil er liksom å lese om utenforskap og Østermalm når du forteller. Det er så langt borte fra min egen tid som tenåring, så annerledes setting, en helt annen sosial klasse, likevel er det så likt. Tror det er følelsen man hadde at man var nødt til å bli likt av disse «populære», de som får være drittsekker mot alle og som ingen kan røre. Lurer på hvor disse menneskene er nå? Hvem de er? Lurer på om de fremdeles er jævlige mot folk fordi de går i «feil» jakke. Lurer på om noen har vært jævlige mot dem på grunn av deres egen jævla jakke? Håper det, men det er jeg ikke stolt av.


  4. Emma skriver: 19 juli 2018 kl 08:45

    Gah ryser när jag läser ditt sätt att skildra östra, du borde skriva en krönika om det. Så jävla bra och pricksäkert och det försiggår än, de som inte tycker lika som alla andra tystas och föraktas.


  5. Cykelkattencykelkatten.cc skriver: 19 juli 2018 kl 09:15

    Det var kanske ungefär därför jag ville kräkas av boken. Mina egna Östra-minnen. Jag hade dock turen att bli utfryst, alternativ och utstött redan från början och slapp därför hänga med andra än mina lika utfrysta alternativa kompisar och så bildade vi Östra Reals Regnbåge för att jävlas med etablissemanget och för att det behövdes förstås <333


  6. Lisa skriver: 19 juli 2018 kl 09:48

    Jag har liknande erfarenheter från min gymnasieskola, om inte riktigt lika illa kanske. Mina klasskamrater, som nu är vd:ar för stora företag, läkare eller jurister, betedde sig som as när vi på klassresa i Prag. Eldade upp pengar framför ögonen på tjeckerna, kastade utomhusmöbler från uteserveringar etc. De fick bilar i studentpresent av sina föräldrar (och blev körda till skolan som småbarn), pratade om en särskild skolanda som i princip var likadan som Moderaternas partiprogram. Jag blev ifrågasatt av läraren när jag bad hen om att lyfta historiska kvinnor. Varje gång en sådan råkade dyka upp frågade hen om jag kunde berätta mer för klassen om den här kvinnan, fast jag ville LÄRA mig och inte kunde redan (men hela skolandan handlade om att lära sig för att få bra betyg). Hen blev ständigt framröstad som en av skolans bästa lärare. Som tur var hade jag en kärna av tjejkompisar, Suede och Pulp och Blur, och en gryende känsla i bröstet av stolthet att jag vågade ställa mig utanför.
    Usch, jag märker att jag öppnade ett sår nu… Skriv en bok om detta, Sandra!


    1. Elin skriver: 19 juli 2018 kl 09:58

      Ja! Skriv en bok om det!


  7. Pascalle@pascallen skriver: 19 juli 2018 kl 09:48

    Måste.läsa.denna.NU. Satan vad nyfiken en blir!


  8. Lina skriver: 19 juli 2018 kl 11:04

    Jag kände helt tvärt om när jag läste boken. Tyckte språket var jättebra och handlingen gripande men hade så svårt att relatera till personerna och dess omgivning i boken haha


  9. Katarinanouw.com skriver: 19 juli 2018 kl 11:07

    Jag älskade verkligen den boken. Så obehagligt bra. Och jag gillar verkligen Majas dömande, sarkastiska tankar om sin omvärld. Absoluta favoritcitaten från boken är ändå kommentaren om vinkylar – vad skulle hända om champagnen fick umgås med den proletära mjölken?


  10. Ida skriver: 19 juli 2018 kl 11:18

    Gick på Östra och det var toppen, låter verkligen som en överdrivet negativ skildring av skolan. Bara för att man inte är uttalad feminist eller någon flummig hipster behöver det inte betyda att man är en otrevlig person som tror sig vara förmer än någon annan.


    1. Rebecka skriver: 19 juli 2018 kl 15:25

      Ida, nu skrev ju Sandra om sin upplevelse, inte din. Vad trevligt att du hade en bra skolgång där, men precis som på alla skolor så kan upplevelsen skilja sig ganska rejält beroende på vem man frågar. Jag hade en bra skolgång, precis som du, men vet att det var flera andra som inte hade det. Ibland tolkar, känner och upplever man saker olika helt enkelt.


    2. Helena skriver: 20 juli 2018 kl 00:59

      Ironiskt nog låter du både något osympatisk och som någon som tror sig vara lite bättre än andra. Människor upplever saker olika, och det kräver en särskilt bristande inlevelseförmåga/verklighetsuppfattning för att bibehålla tron att dina erfarenheter per automatik också skulle vara andras.


  11. Liv skriver: 19 juli 2018 kl 11:34

    Jag tog studenten 1993 från en annan skola men med liknande jargong. Jag kom från ett miljonprogramsområde så jag var redan från början skolans ”hora”. Helt sjukt när man ser tillbaka på vad som tilläts i form av kränkningar och sexuella övergrepp. Allt helt öppet och lärarna blundade.


  12. Emma skriver: 19 juli 2018 kl 11:44

    Växte upp i djursholm och känner igen mig på pricken i exakt allt du skriver, trots att jag är 8-9 år yngre (och tror knappast det har förändrats så mycket nu heller)


  13. S skriver: 19 juli 2018 kl 12:12

    Trist att du ska behöva ”försvara” dig för att du växte upp på Östermalm, gissar det är på grund av kommentarer som kritiserar dig för att du kommer från överklassen. Kan känna igen det, min pappa är rik och jag får ofta förklara för vänner (när dom upptäcker att pappa har mer än genomsnittligt med pengar) att min lägenhet är min för mina pengar, inte hans. Att jag har krigat mig fram i livet, bodde inneboende i andrahand i en tvåa i Haninge när jag studerade, för att pappa menade jag skulle klara mig själv och förstå värdet av pengar. Jag kanske bara babblar nu, men min värdegrund som jag står på borde vara tillräckligt för mina vänner och bekanta att förstå vem jag är och vad jag står för, oberoende av vart jag kommer ifrån.

    Det du skriver om din gymnasietid får mig att rysa, tack för att du belyser det. Det är viktigt, speciellt för unga läsare.


  14. des skriver: 19 juli 2018 kl 12:29

    läste precis ur den här. hoppas ”bara ett barn” är lika bra, för den har jag precis köpt.


  15. Hannas krypinhannafialotta.blogg.se skriver: 19 juli 2018 kl 16:17

    Det låter som en bra bol´k och jag älskar hur du väver in det personliga.


  16. Rebecka skriver: 19 juli 2018 kl 17:26

    Hennes andra böcker är också bra! tips tips


  17. Azze skriver: 19 juli 2018 kl 21:04

    gud så jävla töntiga övre medelklass och överklassvennar är som tonåringar. tror verkligen inte dom flesta gick runt helt förstoppade av ängsligt självförakt och romantiserat trams. och så ska man berätta det i efterhand givetvis kryddat med allt pretentiöst man vältrat sig i sedan dess för det vet alla att det besudlar minnet, men ändå förstår man att vissa var verkligen såhär på riktigt. bajsnödigheten var på riktigt. fy fan.


  18. Sara skriver: 19 juli 2018 kl 21:36

    Dina bokresensioner är alltid intressanta, och denna särskilt! För mig låter denna skolgång som något väldigt fjärran ifrån min som tur var, men din skildring är verkligen jättebra skriven! Så himla bra och läsvärd blogg, med massa olika teman : )


  19. SARA skriver: 19 juli 2018 kl 21:37

    Fint inlägg! Gick på antydda gymnaiseskola i Djursan. Född och uppvuxen i området, men kan väl inte säga att jag någonsin tillhörde en av dem det skrivs om. Om än verklighetstroget, så lite svartmålande av samhället som stort.


  20. Sofia skriver: 20 juli 2018 kl 09:22

    Intressant om din skolgång. Men jag tycker att boken var sjukt dålig haha.


  21. Anna skriver: 20 juli 2018 kl 19:13

    Men hur märkligt det kan vara. Så som du uppfattar överklassarna, på samma sätt uppfattar vissa dig. Måste vara en sjuk känsla? Jag uppfattar inte dig så men har sätt en del kommentarer som har det synsättet.


  22. Saganouw.com skriver: 22 juli 2018 kl 11:03

    Sandra, du skriver helt fantastiska bokrecensioner. Tack för att du delar med dig av egna erfarenheter, vidrigt hur människor kan bete sig <3


  23. Vickyvickys.se skriver: 24 juli 2018 kl 07:45

    oh my god dessa människor. jag gick på tyska typ 500 meter från östra omg omg omg så mycket av dessa personer wow hade förträngt typ


  24. AL skriver: 31 juli 2018 kl 14:37

    Usch, vill kräkas på det du berättar (även om jag har emetofobi :p). Synd att man inte gick på samma skola för då hade dessa äckliga killar åkt på stryk. Skönt att man inte känner igen sig alls men riktigt tråkigt för er som gör det 🙁


  25. Jenny skriver: 15 augusti 2018 kl 18:39

    Känner igen mig så mkt i gymnasietidsgrejen! Gick i Bromma och det kunde vara exakt så..


Dela på:
Laddar