Annons
Annons

your skin so pale against the fallen autumn leaves and no one saw us but the trees


 



På senaste tiden har jag tenderat att bara läsa böcker som utspelar sig i skogen och andra platser utan trottoarer och trafik. Jag favoriserar bilder på flickr som mest är gröna och jag tittar ut från mitt fönster och längtar efter löv och kvistar. Ja ni vet.
Det här känns något främmande för jag och skogen har aldrig riktigt varit vänner. På dagis bad jag på mina knän att få stanna inne och rita när det var dags för utflykter. Under hela min barndom ville jag allra helst vara inomhus och drömde aldrig om att klättra i träd eller stoppa pinnar i myrstackar. Jag minns att jag kunde längta så evinnerligt in till stan för där kunde man somna utan rädslan att en spindel skulle klättra över kudden när man sov.  Skogspromenader känns fortfarande avlägsna och picknickar i parken finns inte i mitt huvud om jag inte får sitta på en filt. Fast det har nog mest att göra med insekterna.
Denna tisdag har vi mer ett rofullt förhållande. I alla fall så länge det handlar om bilder och böcker.

Annons


(0)
(0)
(0)
Kommentera | Translate
 

Annons
Annons


Laddar