Jag har läst Skogarna i norr av Daniel Mason.Först köpte jag den på engelska, North Woods. Jag hamnade i en boktråd på Threads där olika boktokiga amerikaner pratade om vilka romaner från tvåtusentalet som betytt mest för dem. North Woods nämndes om och om igen. Den översattes till svenska nu i år och kom ut i höstas.Skogarna i norr utspelar sig i New Englands skogar, i västra Massachusetts. Det är just platsen, ett hus i utkanten av ett samhälle omgivet av skog, som är huvudkaraktären i den här boken. Genom sekler följer vi de människor (och djur) som bosätter sig här. En major som blir besatt av de syrliga äpplen som växer på tomten, två systrar i ett livslångt bråk om kärlek, en ung man med schizofreni, en skalbagge som söker skydd - och många fler. Jag var besatt av Narnia som liten. Det är nästan en underdrift, man kan säga att jag vigde mitt liv åt Aslan. C.S. Lewis skrev bland annat böckerna för att väcka en kristen längtan hos barn, och med mig kan man väl säga att han lyckades över förväntan.Jag karvade in ”ASLAN” i sänggaveln och bad till honom varje natt. När det regnade och jag bar paraply önskade jag så hårt att det skulle lyfta att jag nästan kände hur fötterna lättade från marken.Narnia var en hårsmån bort, jag behövde bara få en inbjudan, hitta en öppning dit.Det är inte för inte jag har en oljemålning av ett skepp ovanför sängen i vårt sovrum. En dag (!) kanske det tar mig med. Skogarna i norr får mig att tänka på Narnia. Detta är en alldeles särskild bok. Prosa blandas med poesi, bilder och musik. Den är som ett slags skönlitterärt uppslagsverk, om äpplen, om fåglar, om träd. Det är så fint att läsa en bok där man känner hur mycket författaren älskar det han skriver om. Det är långa, målande naturbeskrivningar som känns varken tråkiga eller överflödiga. Hundra år och åter hundra år går och för varje kapitel blir berättelsen tätare.Huset knarrar och pratar och döljer hemligheter. Författaren lämnar små nycklar genom århundradena, detaljer som återkommer, saker jag känner igen men som de nya invånarna inte förstår. Efter ett tag blir boken nästan som en deckare där jag går runt och letar efter ledtrådar.Människorna kommer och går men lämnar efter sig konsekvenser. För här finns också en berättelse om människans idé om att naturen är något som kan ägas och förbrukas.I slutet får jag samma känsla som när jag som åttaåring nådde fram till den sista boken i Narniaserien. Barnen kommer till en plats som liknar Narnia men är större, verkligare. Mer Narnia än det Narnia de känt tidigare.Jag var inte helt säker som åttaåring på om de hade dött eller inte. Jag visste bara att det inte spelade någon roll: det var inte farligt.Skogarna i norr av Daniel Mason finns här.
