Det är fredag. Jag frågade er förra veckan om ni kunde berätta om det bästa som hänt er på sistone. Fick runt 150 kommentarer, här kommer ett första urval att förgylla er fredag med:♡En psykiatrier jag hade som läkare för ett par år sedan under den värsta tiden i mitt liv, hade jag här om dagen som handledare på min allra sista praktik innan läkarexamen. ♡Jag började en skärmflygskurs i Frankrike denna vecka. Har drömt om det så länge men aldrig vågat ta steget. Nu händer det alltså. Tänk känslan att kuta nerför en bergslänt, bli tyngdlös när du sedan lyfter från marken. Från start till landning är det 100% njut och plötsligt är du en fågel som observerar världen som fortsätter pågå nedanför dig.♡Efter att förra året förlorat en tvillinggraviditet i vecka arton, fick jag nu i februari min livs levande bebis. På BB grät jag och sa till min man ”vi ska få ta med honom hem!” Att åka hem tomhänt och tom efter tvillingarna fötts var min största sorg, att få åka hem med honom var min största lycka.♡Två vänner jag adopterade utanför en konsert 2014 i Amsterdam tog flyget för första gången till Sverige för min 37-årsdag.♡Jag, min kille och vår bebis som precis ska fylla ett reser runt en månad i Italien. En förmiddag sitter vi och dricker kaffe på ett torg i Bologna och börjar prata om framtiden, hur vi ska bo och vad som är nästa dröm efter denna resa. Då känner jag ”nu är det dags” och frågar därför om han vill gifta sig med mig.Han ser lite förvirrad ut och säger ”ja, men din ring är ju i lägenheten” och jag svarar ”men tänk om jag har ringar här då?” Båda har tänkt samma tanke: skaffat ringar för att fria i Italien. Han (den blödiga av oss) gråter en skvätt, vi pussar på vår fina bebis och fortsätter dricka vårt kaffe i solen på ett litet torg i Bologna.♡Jag fyllde år en sketen vardag och räknade inte med att bli firad, men kl 6 på morgonen plingade min pojkvän som bor i en annan stad på dörren. Han hade partyhatt och såna där tutor och en hel kasse med ingredienser + ett våffeljärn han köpt för att kunna laga födelsedagsfrukost åt mig före jobbet.♡I söndags lärde min 6-åring sig att cykla, och min 4-åring vågade göra en bakåtkullerbytta på sin gympa. Bådas instinktiva reaktion: göra dubbel tummen upp till mig. ÄLSKAR att få tummen upp♡Häromdagen gick jag på en stökig gata med hörlurar i, när jag plötsligt blev knackad på axeln. Jag tar ur hörluren och vänder mig om. Där står en tolv-fjortonårig tjej och säger "jag ville bara säga att du är så fin". Att denna unga, fina tjejen tog sig tiden och modet till att säga det till mig.♡Min man har läst Sagan om ringen högt för vår 11-årige son, men nu har sonen gått över till att läsa böckerna själv. Men han ropar fortfarande på sin pappa så fort det blir en sång i boken (vilket ju är… förvånansvärt ofta). Min man släpper då allt han håller på med och springer in på sonens rum, lägger sig i sängen, och improviserar ihop en melodi som passar till texten.♡När jag fem månader efter att ha fött mitt första barn åkte på övernattningshundkurs med min hund. Han blev så glad och vi gosade hela natten.♡Jag gjorde en feministisk tatuering på min arm när jag var 19 där det står ”backa aldrig”. För mig symboliserade den mycket att inte backa för att ta fighten med killar och generellt inte backa för livet. Med åren har jag tyckt den känns lite töntig och som något mitt tonårsjag gjorde. Nu är den bara en av alla tatueringar jag har och jag kan ibland skratta lite åt den och hur gulligt det var att jag var så ung och arg typ?Klipp till idag 2026. Jag jobbar som lärare på ett yrkesgymnasium där många av eleverna mår rätt dåligt och har låg självkänsla. Är dessutom idrottslärare så motivationen till mitt ämne är kanske inte det bästa. Jag har dock fått några, framförallt tjejer, att tycka om träning trots att de aldrig gick en enda gång på idrotten under grundskolan. Snart tar en av dem studenten och hon och jag har liksom fått en så fin relation. Hon gick från att hata idrott till att börja med tung styrketräning en period och det gjorde mig så jävlajävlajävla stolt. Vi har många gånger pratat om mina tatueringar och hon, tillsammans med hennes klasskompisar, har börjat använda ”backa aldrig” som livsmotto - till stor del på skämt men ändå som en slags guidning. För några dagar sedan sa hon att hon snart ska tatuera sig och frågade om det känns okej för mig att hon också tatuerar ”backa aldrig” på sin arm, med motivationen att jag betytt mycket för henne och att hennes första gadd ska påminna henne om något viktigt. Det var som att hela cirkeln slöts och jag blev så rörd att jag nästan grät rakt ner i lasagnen i skolmatsalen. Jag kan tycka att min tonårstatuering är töntig nu när jag är vuxen men för henne, som är lika gammal som jag var då, är den allt. Det är så fint att jag knappt kan skriva om det utan att börja böla på pendeln. Det blir så tydligt för mig då varför jag blev lärare och varför det är det finaste jobbet i hela världen - trots allt som är rörigt och dåligt. Om jag kan stärka en enda elev till att tro på sig själv och alltid våga ta fighten och våga springa rakt in i livet är ALLT värt det. Bring back backa aldrig!
