Jag har läst Karin Smirnoffs Sen for jag hem. Den tredje och sista delen i trilogin om Jana Kippo.
Wow vilken läsupplevelse de här böckerna har varit. En av de större i mitt liv tror jag faktiskt. Vill gratulera alla som har detta framför sig.
Det är lite knepigt att recensera en bok som är en fortsättning på två tidigare utan att spoila, så jag ska försöka hålla det relativt kort och inte avslöja för mycket.
Trilogin handlar om Jana och hennes tvillingbror. De kommer från en glesbygdsby någonstans mellan Umeå och Skellefteå och i den första delen åker Jana tillbaka dit för att hindra sin bror från att supa ihjäl sig. Deras mörka uppväxt vecklar ut sig för läsaren medan vi parallellt får lära känna byns invånare och Janas hemligheter. Och hennes längtan efter närhet.
Om de tidigare två böckerna har handlat om Janas sökande efter att finna en plats i sin livshistoria kanske den tredje handlar om hur hon till slut gör det – genom sitt skapande och de lerfigurer hon knådar fram. Vi får också fatt i en ny del av Jana, den hon var innan den första delen, när hon bodde i Stockholm som ung.
Jag tyckte mycketmycket om Sen for jag hem. Karin Smirnoff stänger sin historia och knyter ihop trådarna. Det som stannar kvar i mig starkast är bandet mellan två syskon. Minnen man delar från barndomen syr ihop en hårdare än björntråd. Det är som att ha en skuggdel av sig själv inuti en annan person. Ingen beskriver det så självklart som Karin Smirnoff gör.
◇
