Annons
Annons

answers to past week's comments.


 

Jag har en fråga. Du är ju alltid ute och äter mat som verkar vara så himla god. Jag tänkte åka till Stockholm med min boyfriend och vill bjuda på en sjukt bra middag, gärna trerätters eller liknande. Kollade i dina Stockholmstips men den kändes inte så uppdaterad, hade varit jätteschysst om du kunde tipsa om lite bra ställen att gå till där maten är mmmmm god!
Just nu gillar jag Nytorget 6 och Köttbaren allraste mest! Sardin på Nytorget är också forever den mest romantiska lilla middagsplatsen. Och Hjördis är supergott det med. Gillar du spaghetti tipsar jag om Vecchia Signora och Den Gamle & Havet.
.

Annons

hej fina du. jag har bara en liten kort fråga eller fundering eller vad man ska kalla det. om man ser någon sjukt vacker pojke på en bar som man bara vill ha, kan man gå fram och prata bara sådär? vad säger man? på klubb är det ju en helt annan grej för då stöter man in i folk och samtalen börjar så himla lätt. men på en bar är ju alla i sina små ”gäng” och det känns ungefär som när man ville gå fram till den där killen i skolan men inte vågade. så vad säger man? hur vågar man gå fram till honom när han står med massa kompisar? hjäp!!!! puss puss
Hmm svår fråga. I Sverige (eller i alla fall i Stockholm) så står folk verkligen jämt med sina egna gäng och glor på varandra. I New York är det ju exempelvis inte alls så. Där kan folk gå fram och prata med en utan att det ens handlar om att ragga eller så, bara för att det är kul att lära känna någon ny. ÄLSKADE det. Men som sagt, Stockholm, inte riktigt så. Mitt tips om man inte känner att man vågar gå fram till den söta personen man har upptäckt, är att hålla honom under uppsikt och sedan när han går på toaletten eller beställer något i baren eller på något vis slits ifrån sitt gäng se till att hamna bredvid honom. Då är det inte lika läskigt att säga hej. Att slänga långa blickar och inte bryta ögonkontakt är också något som funkar ganska ofta, håller han kvar blicken också brukar det vara ett bra tecken. Och om du ser att han pratar med någon du känner: rusa genast dit och hälsa på hen så får du chans att prata med honom. Nu kommer jag inte på något mer, men håller med om att klubb är ju helt klart enklare än bar.

SandraSandraSandra, du är så fin å verkar alltid ha något klokt ord på hjärtat så därför skriver jag till dig. Jag vet egentligen inte varför jag är så rädd för att testa saker och se vad som händer, men jag har en liten crush på en pojke sedan några veckor tillbaka. Vi tillbringade en vecka i samma hus för att göra en konsert tillsammans med våra skolor, vi pratade aldrig med varann utan utbytte bara ett antal blickar, sedan tog den veckan slut och jag tänkte väl att nu dör allt men så kom det upp ett evenemang på facebook och det visade sig att han skulle vara med på en konsert, så jag gick dit (låtsades vara stencool) och hade väl i tanken att ”vi ska prata ikväll, han å jag”, men det enda som blev var att jag sa till honom att han var väldigt duktig och han blev glad å blyg men sedan var jag tvungen att gå. Nu har jag väl inte kommit längre än att jag lagt till honom på facebook (han accepterade på några minuter och ja jag intalar mig att det är något bra haha). Men nu då? Jag vågar verkligen inte skriva, för jag är så rädd att han ska vara dryg eller bli lite chockad över att en random tjej skriver till honom när vi inte gett varann mer än lite blickar å en komplimang i verkligheten. Och här sitter jag nu och panikar över att han inte gör något (vilket är konstigt för hur ska han kunna veta?) och är rädd för att förstöra något som inte ens existerar. Vad tusan gör man, när man är rädd å feg och bara vill ha lite kontakt med någon som är fin och som man vill lära känna mer? Jag är verkligen inte bra på sånt här och det är väl ingen när man är nybörjare. Det skulle vara så betydelsefullt om du svarade men nu har jag i alla fall lättat mitt lilla hjärta lite ändå.
Och ja det är andra gången jag kommenterar detta pga behöver verkligen svar. <3
Det är superläskigt men man måste bara våga helt enkelt! Det finns inga genvägar, i alla fall inte vad jag vet. Säg hej på chatten och säg att han var bra på konserten! Ni har ju ett gemensamt musikintresse, det kan ni prata om. Våga våga!

Wait! What you mean by church? Maybe because of the translation but I cannot understand if these guys live in a church or not
They did!

SANDRA! Var är din playlist med massa arga låtar som man kan skrika med i när man gjort slut och är helt trasig? Har för mig att du hade en sån och att du skulle lägga upp den men jag hittar den inte. Och jag håller på att gå sönder och har så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen…. skulle verkligen behöva den…..
Den finns men det är inte offentlig, därför går det inte att söka på den på spotfy. Men här finns den.

Hur gör man slut med någon på ett schysst sätt? Vad skulle du ge för råd till någon som tänker göra slut med sin partner?
Mitt bästa råd är att respektera den du gör slut med. Respektera det ni haft tillsammans, respektera att hen kommer att bli ledsen, behöva prata, få ställa frågor, bli arg på dig. Låt hen ställa alla frågor, få gråta i ditt knä, träffas och prata. Se till att finnas där i början helt enkelt. När du väl bestämt dig och gjort slut, vela inte. Var trevlig och tydlig med ditt beslut. Fyllering inte, utnyttja inte den andres sårbarhet. Typ så.

Jag bor utomlands men vill köpa novellen, hur gör man?
Jag har pratat med brevnoveller och de har sagt att i nuläget går det inte men de ska kolla om det går att lösa!
.

Jag tycker dina vardagsbilder är jättefina. Rent teknikmässigt och sådär har jag inte svårt för foto, men jag tycker att det är svårt att våga plocka fram kameran. Jag känner mig ofta lite dryg och i vägen. Hur tänker du? Hur gör man för att känna sig bekväm, och få andra att känna sig bekväma? Kram.
Jag har ju bloggat i nästan nio år så mina vänner är van att jag har med mig kameran. Jag tror nog att vissa kan tycka det är lite jobbigt ibland, men de peppigaste bilderna är ju de som knäpps av mitt i ett sammanhang, när ingen poserar. Man får helt enkelt bara börja så kommer vännerna förhoppningvis bli vana, och du kommer framförallt tyckte det är mindre jobbigt ju mer du fotar. Man behöver ju heller inte fota varenda himla sekund utan lite då och då liksom. Kram.

Photos 3 & 4. Your (male) friend, in the blue scarf : WHERE is his denim, fur-collared jacket from ? Is that Levis ? If you know, or could ask him all about it, I would be so very glad (it would make for one perfect present for my boyfriend!) Thank you Sandra! Lozza xxx
Ask Pontus himself here!

pleaaase, tell me that your book will be also published in english!
Not at first. It all depends on how it goes and everything. But hopefully in the future! 🙂

Hur gör man när ens kille gjort slut, och man kan inte sluta hoppas på att han ska ändra sig? Jag tänker hela tiden att snart kommer han att höra av sig och säga att han visst vill att vi ska vara tillsammans, han behövde bara lite tid för sig själv. Du skrev i inlägget 92 dagar att man omedelbart måste sluta tänka så, och det måste man ju för att gå vidare. Men hur ger man upp den tanken? Det är så förbannat svårt. För tänk om?
Ja. Tänk om. Jag skrev i 92-dagarinlägget att man måste sluta tänka så, men det gjorde jag ju såklart ändå. Jämt och hela tiden. Det handlade mer om att man måste försöka att inte tänka så. Man kan ju inte hjälpa att man gör det, men man kan hjälpa sig själv på traven genom att inse att det är dumt att man gör det. Det är ju helt naturligt att man känner på det viset, jag tror bara man inte får snurra in sig i just dom tankarna för mycket.

Hej detta kanske är ett olämplig fråga, men känner du att folk uppfattar det konstigt att du klär dig som en söt skolflicka när du är runt 30?
Om det är något jag bryr mig minst om av allt i hela världen så är det nog det.

Hej! Jag har läst din blogg nu ett tag och tycker jättemycket om dig! Men jag har en fråga till dig: Är du konfirmerad? Om du är det så vad har du för minnen därifrån och hur var det enligt dig? Om du inte är det så varför inte? Alltså var det någonsin ett val om du skulle konfirmera dig eller så?
Hej! Jag är konfirmerad. Inte för att jag tror på Gud, utan för att jag var pepp på att åka på läger! I stadsdelen jag är uppväxt i åkte alla på konfirmationsläger så jag tänkte liksom aldrig på att det var något jag inte skulle göra. Men på det där lägret lärde jag känna Joakim så det var det ju verkligen värt!

Kan du inte dela skriva-playlisten?
Finns här. Du hittar alla mina spellistor under kategorin ”om musik”.

Hej! Hur får du fram den där infon om musiken? Är de på spotify? Hur kommer jag dit?:)
Där till vänster i länken jag skrev ut hittar du massa underkategorier du kan klicka på, varav en heter ”you”.

Åh vart på Kungsholmen är det där fina? Med alla ljus där du var klockan 16? Kram fantastiska du
Det var på vägen till Kungsholmen så egentligen i Vasastan, precis vid Vasaparken!

Jag funderar på att köpa en Mac-dator. Vet att du har en. Vilken tum har du på din skärm?
Funderar på att köpa en 13-tum, vad tror du om det? Kommer jag bli galen? Är den för liten?
Jag har 13 tum! Den är greatness!

Tycker det är så himla trevligt när du gör såna här inlägg! Vilket får mig och tänka på att jag själv undrat en sak typ hur länge som helst. När du sett filmen The Internship skrev du att du tyckte den var hemsk och kvinnoförnedrande mm. Sen för ett tag sedan så hyllade du filmen Ruby Sparks som jag tyckte var den hemskaste filmen jag någonsin sett och så kvinnoförnedrande att jag mådde dåligt och knappt kunde se klart filmen. Jag måste nästan få veta hur du tänker och varför du inte tyckte att Ruby Sparks var kvinnoförnedrande om du tyckte att The Internship (som jag inte alls reagerade på) var så hemsk? Kram!
Jag tyckte att The intership var otroligt jäkla gubbsjuk och kändes som att Vince Vaughn skrev den enbart för att få hänga med massa unga heta brudar under en inspelning. Bara hela grejen att typ en tredjedel av filmen var på en strippklubb fastän det inte hade något med handlingen att göra alls? Skämten var trötta och killarna dubbelt så gamla som tjejerna. SÅ TRÖTT PÅ DEN TRÖTTSAMMA GRABBGRABBIGA GENREN.
Ruby Sparks är skriven av en kvinna (som även spelar huvudrollen), och hon är dessutom feminist. Ruby Sparks är rätt och slätt en känga mot Manic Pixie Dream Girl-fenomenet. Hela essensen och sensmoralen i historien handlar ju om att ingen kan vara en sån, att alla människor är just människor och att inga problem kan vara ”gulliga” bara för att man har stora ögon och ljus röst, utan de är lika jäkla smutsiga, trasiga och mörka ändå. I senaste Lula finns en artikel med Zoe Kazan när hon berättar lite om sin tanke med filmen om du vill läsa.

(0)
(0)
27 kommentarer | Translate
 

Annons
Annons


Laddar