Nu är resan slut, nu är vi hemma i Stockholm igen efter ett juli på Cap d'Antibes.Här kommer de sista 4 dagarna i ett prydligt virrvarr: Vi har badat i havet hela tre gånger på en månad! Hehe. Här är hamnen precis vid mina föräldrars hus. Så många fina pastelliga träbåtar. Märta har spanat och spanat efter grannkatten. Hon kan sitta i en timme såhär. Didrik har spanat på insekter och jag har hängt på. Far och son har matchat i svettband. Vi har tittat på Märta och klappat hennes päls så försiktigt vi kan. Min styvpappa har lagat lamm med ris och bönor och caprese. Jag har tvättat med en bebis på armen. Det enda han vill i livet är att jag ska bära runt på honom. Vi har harvat på med flaska och nu verkar det äntligen ha lossnat. Han dricker fransk välling med kaksmak som om det inte fanns en morgondag. Tur är väl det för då sover han hela natten sedan. Sista kvällen åt vi en tropézienne. Ät minst en tarte tropézienne varje gång du besöker Rivieran! Det är en fransk semla kan man väl rakt upp och ner säga. Vi har badat i poolen massvis. - Nu ska vi gå in till Juan-Les-Pins och äta den största glassen på menyn på tikibaren, sa Björn en eftermiddag och så gjorde vi det. Pekanglass med rostade pekannötter, grädde, maränger, kex och mjuk våffla. 5 av 5 god. En annan dag var vi i Antibes. T-shirt i perfekt växlande-molnighet-blå härifrån. Min rödhårige son ser ut som den störiga storebrorsan i Ensam Hemma här, tycker ni inte? Vi åt lunch på det lilla italienska fiket vid hamnen. Jag har gjort en highlight på min instagram som heter Cote d'Azur där alla tips är samlade. Jag åt en grillad croissant med skinka, inlagda kronärtskockor och caprese. Vi var på Antibes antikmarknad som är varje lördag. Det finaste jag hittade var en ask med 10 päron i mässing där lövet var bladguld. Det var namnhållare för dukning, man sätter den lilla namnlappen i skåran. Köpte inte, för när har jag nånsin haft bjudning med namnlappar? Men fina var dom och antagligen mycket gamla. Ibland är det som att min bebis är jag. Jag ser honom och ser mig. Det här är en sådan bild. Jag vet inte ens helt på vilket sätt vi är lika, men känslan är nästan utomkroppslig - som att jag umgås med mig själv som liten. I måndags åkte vi hem. Tack för allt Frankrike för denna gång!
