Välkommen till 1 januari på bloggen. Det var sol på årets första dag. Vi satte på oss solglasögonen för att bege oss mot stan. Vi gick till Antibes, det är ungefär en promenad om 40 minuter. Där badade fransoserna sitt årliga 1 januari-bad och rosalila maneter flöt upp överallt på stranden. Didrik hittade en koja av pinnar och vi flyttade självklart in. Här bor vi nu sen dess. Lever på rosalila maneter och sand. Björn var lite bakis från nyårsafton och satt utanför och var lite trött. När vi lekt klart gick vi in till gamla stan i Antibes, åt lunch, köpte kaffe, delade på en pain au lait (som är en rund slät bulle). Sen somnade Didrik och vi promenerade hem igen. På stranden hade nu alla fransoser dukat upp klaffbord med dukar, och drack champagne ur riktiga glas. Tyckte det var en livsbejakande tradition. Som även passar mig utmärkt nuförtiden?! Ha en riktigt lugn nyår och sedan ses på stranden efter lunch för en champagneskål. På kvällen lagade min styvpappa middag. Pasta med tomatsås som serverades med kalv. Det var hela 1 januari. Vad har vi nu då? Jomen 2 januari. Jag, Märta, mamma och Didrik gick ner till stranden för att gräva med spadar och kasta stenar i havet. Jag bar en dunjacka från Uniqlo (flera år gammal) och mina gamla vanliga byxor från Residus. Här satt vi. Det var ganska blåsigt men varmt i solen. Alla träbåtar som ligger i om somrarna har dragits upp och täckts på land. Märta hjälpte till att gräva men Didrik vaktar noggrant kring sina leksaker. Sen hitta vi en boj vilket var dagens fest. Den drog vi fram och tillbaka på stranden, i sjögräset, vid bryggan, i havet, mellan båtarna. På vägen tillbaka skällde den ilskna hunden traditionsenligt på oss. Jag lagade lunch på det jag hittade i kylskåpet (och grönsakslandet i trädgården). Blev tonfiskpasta med massor av salvia brynt i smör, vitlök, lite chili. Till det tomater med olivolja & citron. Sedan förflöt dagen i trädgården. Mina föräldrar har ett mandarinträd. Ätit sjuttielva mandariner denna vecka. Minst. På kvällen åkte min bror och hans flickvän hem till Sverige, och mina föräldrar gick på middag. Det var bara jag, Björn och en sovande Didrik kvar. Björn lagade galette till oss och sedan åt vi chips med pastis-smak framför teven. De var jättegoda på ett märkligt sätt.
