Roj och Susannsprang så dom hannta tåget till Cannesför pengar dom vanntårarna rannhjärtana brannoch drömmen blev sannför Roj och Susannur: Halsen rapar hjärtat slår av Emma och Lisen Adbåge I lågstadiet hade vi ett litet bibliotek i klassrummet. Det bestod av tre hyllor på en rullvagn med ett urval av böcker att välja mellan. Eftersom jag var ett barn läste jag gärna om samma titlar flera gånger. Det fanns en särskild bok som jag aldrig tröttnade på. Den hette Mamma rymmer. Den handlar om en mamma som tröttnar på hela skiten, tar sitt pick och pack och drar. Det var en fascinerande berättelse, nästan förbjuden. En mamma som rymmer! En mamma som upphör av vara mamma, lika omöjligt i mitt huvud som att hundar skulle börja prata. Nu har i alla fall den här mamma rymt. I nio dagar. Nio underbara dagar på rymmen. Jag är i Frankrike för att skriva. 100% skrivfokus då jag har lämning på en större text. Det är jag, palmerna och ljuset. Så här länge har jag inte fått vara i fred på två år. Det är overkligt. Det är som en present ur fantasin. Jag ska dyka ner i text varvat med att läsa böcker. Och jag ska sova. Drömmer ni också om sömn, ni som inte får sova tillräckligt? Jag är så girig med det. Det är en pågående önskan, att bara få sova lite lite till. När han var bebis önskade jag mig bara ett par timmar sammanhållen sömn. När jag fick det önskade jag mig fler. Denna vecka ska jag infria hela mitt sömnbehöv - nio till tio timmar, varje natt.Au revoir mis amigos, vi hörs imorgon
