I tisdags var vi taggade till tusen. Vi skulle åka på utflykt! Vi promenerade in till Juan-Les-Pins för där ligger tågstationen. Köpte färdkost på bästa pan bagnat-stället. Mmmm en sallad nicoise i en macka. Gjord med kärlek: tunn tunn mandolinad rädisa & selleri & parpika och salta sardeller och annat gott. Så åkte tåget upp och iväg mot bergen. Didrik höll sig road med en oranginaflaska och ett mönster på tågsätet. Gick av i Grasse och stadens mycket Wes Andersonaktiga station. Grasse är en av världens stora parfymmetropoler. Här har det gjorts parfym sedan 1700-talet. Nu jäklar skulle det doftas. Blev lite matta när vi insåg att gångvägen upp till stan var 1 kilometer i trappor. Note to self, nästa gång tar vi bussen. Fick i alla fall träna armarna. Firade att vi var framme med varsin kaffe. Grasse påminde starkt om Gamla Stan i turistvibe. Vi kände oss därmed hemma. Besökte en kyrka där någon spelade domedagsmusik på en orgel. Gick förbi ett gulligt och skruttigt pensionat. Oo:ade och aah:ade över utsikten genom alla vackra stora fönster i butikerna. Vi besökte Fragonards parfymmuseum. Så här såg parfymflaskor ut en gång i tiden. Helt orimligt att de inte gör det längre. Om inte någon gör en parfymflaska i form av en gullig hund eller kanin inom min livsstid kommer jag bli besviken. Vi luktade på ny parfym (i mycket tråkigare förpackningar). Men hittade desto vackrare tvålar i Fragonards butik. Jag och min älsklingsbebis. Köpte med oss något fint till lägenheten, hoppas den blir glad. Sedan tog vi tåget 40 minuter tillbaka igen. Gick förbi en hund som fångade vågorna med munnen på vägen hem. Vilket proffs.
