I onsdags satte vi på oss promenadvänliga och citysvala outfits och begav oss mot tågstationen. Dags för utflykt. citysvala vem är jag ja nu blev det så att jag skrev så.Vi missade tåget precis och promenerade en station framåt för att ha nåt att göra till att nästa skulle komma. Köpte canelé på vägen. Minns ni när dessa var trendiga i Sverige, typ mitten av tiotalet? Har fortfarande kvar en canelé-form hemma. Det är hursomhelst en karamelliserad vaniljkaka som är väldigt studsig i smaken. 8 stationer senare och vi var framme i Nice. Otrolig tågstation. Otrolig familj! Nice är nog Rivierans vackraste stad. Allt är i pastell och nästan ingenting gammalt är rivet. En tapir-slamsugare loves it Jag hade bokat bord på La Merenda, en pytteliten restaurang som jag läst om i franska Vogue. Wow den var så fin, vore jag en Nice-bo hade detta varit mitt stammishak. Vi var taggade till tusen. Till förrätt friterade zucchiniblommor. Prinsen av Rivieran tog det lugnt i vagnen med sina fötter. Till varmrätt åt vi deras pasta pesto som restaurangen är känd för. En av de godaste pastapestorna jag ätit i livet, skojar ej Och till efterrätt delade vi på jordgubbar. En perfekt måltid. Efter maten gick vi till Chanel för att jag inte gett upp hoppet om dessa skor!! De var såklart slutsålda. Om någon har en idé hur jag ska få äga dessa skor skicka ett dm på insta snälla då. Vilken färg som helst går bra. Vi styrde kosan mot La Part des Anges, en naturvinsbar och naturvinsaffär som jag och Björn besökte när vi var i Nice för två år sedan. Systembolaget vad hindrar er från att se ut såhär Med vagnen full av vin med vackra etiketter tog vi tåget hem. Tyvärr hade det skett en olycka på spåret som gjorde att hela tågtrafiken mellan Nice och Italien avstannade. I tre timmar fick vänta tills tåget kunde åka igen. Didrik tyckte det mest var mysigt med uppmärksamheten från tåggrannar och lek och stoj. Kom hem strax innan solnedgången ❤️
