Hade en fantastisk lördag där många saker fick plats. Det var jättevarmt och jag hade min kortaste klänning. Eventuellt för kort. Ja, ni hörde. Det verkar tydligen finnas en gräns även för mig. Den är från Sezane (men jag kortade den ytterligare hos skräddare). På förmiddagen träffade jag den argentinska regissören för Glow up, Ezequiel Sagasti. Han var i Paris på semester med sin tjej. Hans första gång i Europa!Han hade samma färger som Didrik, så kände mig omedelbart connected med honom <3 Är kanske detta anledningen till att man skriver, tänkte jag när jag och Ezequiel satt i nästan två timmar och pratade om skapande och skrivande som sedan gick över till livet, kärlek, politik, längtan. Att jag får sitta här på ett café i Paris med en argentinsk regissör som lever ett helt annat liv än jag på andra sidan jorden, som nu ska sätta upp en pjäs jag skrivit om tre tonåringar i Stockholm. Så fett!!! Efter fikat mötte jag upp Didrik och Björn + Didriks bästis Sixten och hans familj. Vi åt lunch på en italiensk restaurang nära en bra lekplats i Batignolles. Föräldra-core att välja restaurang efter lekplats : DÅt en otrolig frutti di mare! Ni ser hur god den är, med bläckfisk och knivmusslor. Sedan vidare mot lekparken vid Square Sainte-Odile. De har en stor båt man kan klättra i och en fontän (som tyvärr var avstängd). Björn och Sixtens pappa gick till mataffären för att köpa glass till barnen och iskaffe till föräldrarna. De överraskade oss med att även ha köpt champagne! Så unnigt att stå på en lekplats och dricka champagne i pappersmuggar. Och alla läsare som oroar sig nu (redan fått dm på insta...), vi var fem föräldrar så blev knappt ett glas, utsträckt på de två timmar vi tillbringade där. Mest lekte vi med vattenpistoler och klättrade upp den stora kullen parken har. Unnar er alla mer champagne i livet! På kvällen skulle jag ut. Det var trettiotvå grader och jag hade lite klädpanik. Men en bomullsskjorta och en glitterkjol blev det till sist. Klackar från Nomasei. Ansiktet utåt för att dränka händerna i glitter men samtidigt inte brinna för manikyr. Vid sjutiden var jag på baren La fée verte i elfte. Min kompis Ellen (längst till vänster) bodde tidigare i Paris. Hon var här på semester och hade bjudit in alla sina Parisvänner på middag. Servitören tog gruppbild på oss <3 Servitörer älskar att zooma ut när de ska ta bild. Jag och Linnea. Det var fotbollsmatch den kvällen och Frankrike vann. Här står några killar och skjuter fyrverkerier. Stämningen var stökig. Jag, Ellen och Ea. Förvirrande med två Ellen, jag vet. Men Ellen som är jazzsångerska och fortfarande bor i Paris är den brunhåriga och Ellen som bor i Göteborg (vars man driver Curiosité) och tidigare bodde i Paris är blond. Toalettselfie innan det är dags att dra. Vi hade bord på Yvonne. Jag var där i mars senast och tyckte det var så bra. Även bra akustik, vilket alltid är viktigt om man är ett stort gäng. Och här är bilden servitören tog, utzoomad självfallet. Jag åt en jättegod fisk med vit sparris och fläderblommor. Cigarettpaus innan kaffe och dessert. Och sedan dags att dra vidare! Vi gick till Marais. En kvarts promenad men solen hann gå ner. Progrés var fullsmockat, men vi lyckades få ett bord. Beställde in skumpa, skål! Fem av fem poäng att sitta i Marais en trettiogradig lördagsnatt och skvallra. Jag åkte hem vid midnatt, de andra drog på nattklubb. När jag åkte hem i taxin var det fullblown riot på gatorna efter matchen. Folk slogs, stod på busskurer och dansade, firade av fyrverkerier åt alla håll och poliser stod på led och blockade gator med sköldar och vapen. Jisses. Sjukt att Eiffeltornet stod kvar dagen efter.
