I torsdags var det premiärkväll för monologen jag skrivit för Unga Dramaten. Pirr upphöjt i tusen. Tog ett glas vin på Teatergrillens bar innan. Med dessa tre: Petra, Rasmus och Björn. Det spöregnade och jag premiärade min lackkappa. Det här fotot hade kunnat vara ett bandfoto om jag och Petra haft ett band. Sen var det dags. En timme och fem minuter monolog spelad av Klara Enervik om Alice, Räkan och Angel Baby. Om att vara femton och livsfarlig, arg och liten på samma gång. Ja ni vet, som det är. Att få sitta i publiken och höra dom skratta åt skämt man skrivit och vara tysta när det blir sorgligt, yeez. Tänkte att det kanske var en av de finaste ögonblick i mitt liv. Sen var det gjort! Pjäsen är fri! Jag och mina otroliga skor bara. Här är hela produktionen. Efteråt var det bubbel i Dramatenbaren. Carl Johan Karlson höll tal och Dramatens VD Kitte Wagner höll tal ❤️ Var tvungen att krama Carl Johan för att han sa så fina saker. Sen minglade vi runt. Glow up spelas i tornrummet som är en scen högt upp i Dramaten med bara sextio platser. Vi var ett litet men naggande gott gäng. Min lillebror Grulles flickvän Nanna, min bror Jack, jag och Björn. Irena, Josefine, Lina och jag. Carl Johan, och Thomas Hanzon som kom och såg Glow up direkt från sin egen föreställning. Petra och Björn. Ellen som är Glow ups dramaturg tillsammans med sin man och Kitte. Det var bra stämning. David Fukamachi Regnfors i mitten som är Dramatenskådis, han och jag gick i samma teatergrupp i tonåren :*) Sedan gick hela teamet och åt middag på libanesen bredvid.A night to remember 4-ever.
