Sandra Beijer
Hej, jag heter Sandra och är författare, bloggare och skribent. Har skrivit tre romaner och bloggat sedan 2005. Tycker om fredagar, cava och när det är sommar. Skriver just nu manus till min dramaserie som kommer till SVT 2022.
Annons

författare till yrket.

Haruki Murakami - Författare till yrket

Jag försöker ju skriva en bok för tillfället. Det är jättesvårt och ganska ensamt och det roligaste jag gjort under 2018 hittills. Haruki Murakami som är en författare vars böcker jag verligen verkligen tycker om kom ut med en liten sak om skrivande i höstas, så jag tyckte att det kunde vara på sin plats att läsa den.

Annons

Jag vet att många har svårt för Murakami och jag blir oftast kritiserad när jag skriver om hans böcker. Och, jag håller ju med om att jag inte heller tycker det är särskilt skojigt att läsa om unga flickor med perfekt rundade vaniljvita bröst för femtifjärde gången. Men jag har också ett överseende med det (vilket jag såklart respekterar folk som inte har). Han är skruttgubbe i ett av världens mest sexistiska länder.
Förlorad så att säga.
Men hans berättarteknik och historier fascinerar mig, och därför fortsätter jag läsa.

Haruki Murakami - Författare till yrket

Jag och Haruki Murakami debuterade som författare när vi var lika gamla. Nu har han snart 70 år och har skrivit över tjugo böcker och många noveller. En siffra jag aldrig kommer uppnå. Det är inte bara något jag säger utan är rätt och slätt och krasst helt sant. ”Författare till yrket” handlar mycket om uthålligheten som författare. Att skriva en roman är inte svårt menar Murakami, men att skriva tre, fyra, fem sex och ännu fler är bara en särskild slags personlighet som klarar av. En seg typ med stort tålamod som dras till de långsamma berättelserna snarare än snabba kickar.

Annons

Murakami beskriver i boken hur han lägger upp sina dagar och sitt skrivande, om kärleken till sina romankaraktärer och hur skönt det är att vara ifred. Det är fint på flera sätt, gillade särskilt stycket här över om att skrivande är något rytmiskt. Jag tänker ofta så själv: att jag har någon form av trumma i huvudet typ, och den gör att meningarna hamnar rätt och faller in i varandra på ett finstämt sätt.

Haruki Murakami - Författare till yrket

Men ungefär där tar det väl slut med grejer jag tyckte var intressant med den här boken. Resten är nämligen någon form av försvarstal mot kritiker och recensenter kombinerat med ett nästan barnsligt dåligt genusperspektiv. Jag kan stå ut med hans romantisering kring kvinnokroppen i romaner, men när det blir i en faktabaserad text blir det så oerhört tydligt hur han verkligen haltar intellektuellt på genusbenet.

Som här ovan till exempel. Tydligen har man manliga och kvinnliga författare uppdelade i japanska bokaffärer (sjukt?!). Detta är alltså vad Murakami kommer fram till angående det. Det vill säga ingenting.

Han talar även till läsaren som om hen vore en straight kille. Typ ”Prata med din flickvän eller fru om x”.
Tack Haruki, ska prata med henne.

Haruki Murakami - Författare till yrket

Annons

Boken handlar framförallt om hur Japan och japanska journalister har kritisterat Murakami genom åren. Tydligen var han inte alls särskilt aktad som författare där, utan framställdes som en mainstream-författare med billiga trix. Visste inte att det var så.
Men han verkar så pass genuint ledsen över det här att han skrivit en hel bok om det.

Efter att jag lagt ner Författare till yrket känner jag mig inte jättemycket mer inspirerad eller klokare ang skrivning. Men men. Nu har jag läst ut den i alla fall.

19 kommentarer till “författare till yrket.”

  1. Adam skriver: 11 maj 2018 kl 08:12

    Hallå cis-killar kan ju faktiskt vara honosexuella! Antar att du menar straighta killar?! MVH en homosexuell cis-kille


    1. Sandra Beijer skriver: 11 maj 2018 kl 08:49

      oj såklart! fixar


  2. Josefin skriver: 11 maj 2018 kl 08:24

    Att dela upp böcker i bokhandeln efter författarens kön?! Helt galet. Usch


  3. My skriver: 11 maj 2018 kl 08:24

    Ser att du inte har recenserat Kafka på stranden, har du läst den? Helt klart min favvo av Murakamis böcker 🙂

    /Annat Murakami-fan


  4. Julia skriver: 11 maj 2018 kl 08:44

    Det där med att författaren skriver för en manlig läsare har hänt mig flera gånger, även om det kanske inte står rätt ut. Vet att jag hajade till i Att skriva, Stephen King skriver ”gör såhär, tänk sådär” och man sitter och mm:ar medan man läser och sen kom det plötsligt en mening som fick mig att ifrågasätta om han öht talade till mig och inte en karl? Kommer inte ihåg exakt vilken, men blev så otaggad. Det är förnedrande faktiskt. Orwell har gjort samma sak vet jag, och fler jag inte kommer på på rak arm, men det är tillräckligt för att märka ett mönster. Det suger faktiskt rätt hårt.


  5. Isa skriver: 11 maj 2018 kl 09:28

    Hallå hej, vet att du skrivit lite om de här innan men vill ha mer! Hur raggar du? Va e dina bästa tips?? För tycker ofta de e flörtig stämning osv men hur fan slutar de upp me att man går hem tillsammans? Ba låta de hända händer faktiskt alldeles för sällan. Va rakt på sak? Men va säger man? Haha alltså Gud, men va gör alla andra?


    1. Sandra Beijer skriver: 11 maj 2018 kl 09:44

      Har skrivit om det en hel del!
      Bland annat:
      https://sandrabeijer.elle.se/fragor-och-svar-om-karlek-sex-relationer-etc/
      sök på typ ”ragga” eller ”hångla” i bloggen hehe 🙂
      puss


  6. Amanda skriver: 11 maj 2018 kl 10:13

    Jag läste också den nyligen, eller läste och läste, slutade efter ca 60 sidor för att jag tyckte den var så tråkig och att han mest svamlade! En gång var han en av mina absoluta favoritförfattare men när feministglasögonen kom på försvann mycket av nöjet. Jag beundrar dock hans sätt att väva in den magiskarealismen och hur han utformar nya parallella verkligheter.


  7. Hej skriver: 11 maj 2018 kl 11:49

    Jag tycker inte om mansplainandet i hans böcker, upplever att han pressar in klassisk musik och ”imponerande fakta” om den så ofta som möjligt och att han är väldigt stolt över ibland väldigt banala filosofiska resonemang och trycker in dem i en dialog där de alls inte faller in i flow och rytm utan tvärtom stoppar upp allt som en stor karp som ligger på botten och ba jag skiter i att simma. Jag ligger här helt otymplig och ba blubb blubb.

    Sedan så tänker jag: Vad intressant DU däremot skriver om ditt överseende. Jag hade samma förr men orken räckte inte till pga den trötta karpen som också dök upp hela tiden.

    Jag är inte impad av stycket om musik här ovan heller. Han säger samma sak flera gånger. Du skulle ha lagt in en smartare liknelse. Men nej, kanske blir du aldrig lika stor som denna karpgubbe. 🙂

    Jag slutade läsa män. Livet är för kort för att konsumera män män män. Att dela upp 50-50 räcker inte, efter ett liv med män mån män.. kom jag på. Och först då insåg jag att de där männen inte kom i närheten av en del kvinnor som skriver.

    Det finns en fälla i att feminister ba: feministisk fotnot men.

    Det är så världens karpar får fortsatt förtroende trots platta tankar från havets botten. 🙂


    1. S skriver: 12 maj 2018 kl 15:05

      HAHA!! Helvete vad smart och roligt skrivet, blev lite kär i dig nu <333


  8. Maria skriver: 11 maj 2018 kl 12:04

    Har så HIMLA SVÅRT för den här gubben. Inte bara för hur han skriver om tuttar 3 sidor på rad men för att Den färglöse herr Tazaki va det värsta jag läst??? Väntade på att få ett bra slut, en förklaring till varför man läst 100 sidor man hans erotiska drömmar MEN NEJJJJJ. Vet att detta är troligen en unpopular opinion här men detta är något jag måste få ut varje gång han kommer upp!!
    Ps: vill inte att det ska låta som att jag kritiserar dig för attt du läst honom eller något sånt (dock va det pga din blogg jag köpte hans böcker ehemm…) utan jag tar verkligen varje chans jag får att klaga över den här mannen


    1. Anna skriver: 11 maj 2018 kl 19:28

      +1


  9. Emma skriver: 11 maj 2018 kl 12:15

    älskar män som ba ”va nä jag väljer män för att det bara har blivit så”. då kan de lika gärna säga ” nä men jag vet om att det finns ett skadligt mönster här men jag vill inte vara en del av problemet eller lösningen heller för den delen”.


  10. Wendla skriver: 11 maj 2018 kl 12:33

    Har du läst Felicia försvann? Vad tyckte du om den i så fall?


  11. Mimmi skriver: 11 maj 2018 kl 13:01

    tack för recensionen!!


  12. Katrina skriver: 11 maj 2018 kl 23:31

    Hej! Kommer det ett nytt brevvän-inlägg snart? 🙂


  13. Linnéa skriver: 12 maj 2018 kl 12:15

    Är Murakami Japans motsvarighet till Björn Ranelid…?


    1. Amanda skriver: 10 december 2018 kl 12:15

      Haha men gud, bästa!


  14. Prisonbeauty - En kreativ skönhetsblogg om drogmissbruk, kriminalitet, fängelse och livet efter skriver: 14 maj 2018 kl 21:25

    Ååå måste läsa, ÄLSKADE första stycket. Jag brukar tänka skrivandet som om det undermedvetna pratar till det medvetna genom att fingrarna dansar över tangentbordet.

    Jag vet aldrig vad jag ska skriva. Oftast börjar det med en mening som jag aldrig vet var den kommer sluta. Något jag sett, känt, hört, doftat, minns, upplevt, smakat, kysst, älskar, hatat, gråtit, skrattat, levt, njutit, observerat. Jag låter fingrarna köra sin lilla dans, speciellt när det känns som något trycker inuti utan stt jag vet vad. När jag sen läst igenom vad jag nyss skrivit blir jag lite klokare än alldeles nyss, säger ”jaha, det är så jag känner” till mig själv och trycket inuti har släppt en aning. Som om fingrarna alltid ligger ett steg före huvudet och redan vet vad deras dans på tangenterna kommer resultera i.

    Jag älskar skrivandet. Får jag inte utlopp för det blir jag tung, ångestfylld, mörk och har lite svårare att andas. Det har dessutom blivit min väg ut från just det. Från drogmissbruk, kriminalitet, tiden i fängelse, våld från någon jag trodde mig älska och ett sätt att förlåta mig själv för att någon idag inte lever pga knarket jag sålt. Just nu i form av min blogg men jag drömmer om pärmar med mitt namn på, både en roman och en självbiografi. Mamma undrar ibland vad jag fått skriva det ifrån, men det har ju alltid funnits därinne och nu när jag får utlopp för det blir inte livet lika tungt att leva.

    Du har bloggvärlden vackraste språk och jag har läst dina böcker två gånger vardera för att den beskrivande konsten du ger oss lösare, är så vansinnigt, jävla vacker. Jag har nog kommenterat detta innan men förra sommaren var min tuffaste någonsin. Jag hade lämnat han jag trodde mig älska men som slog, lämnat tryggheten i droglivet och skulle för första gången på tio år vara drogfri, lämnad av en av de enda två vänner som inte knarkade och jag inte sagt upp kontakten med, pga att han blev kär i en tjej som inte tyckte om mig. Inget jobb, visste inte vem jag var utan så jag levt och trodde att jag knarkat bort förmågan att mp bra, att drogerna och våldet tagit skrattet ifrån mig. Jag var ångestfylld, ensam, abstinent och rädd. Hjärnan är utbränd och jag har inte läst många böcker senaste åren, en sorg i sig, men jag lusläste din blogg flera år tillbaks och tiden med ditt senaste ex flera gånger om. Det hjälpte, gjorde mig mindre ensam i mina känslor och idag har jag varit drogfri i 323 dagar och inte pratat med honom jsg trodde mig älska på ett år.

    Du, Alex Schulman och Fredrik Backlund är bäst på beskrivande texter, bäst i hela jävla Sverige.

    Tack för att vi får ta del av det ❤️
    http://prisonbeauty.blogg.se


Dela på:
Laddar