Jag ska flytta till Stockholm. Har givetvis panik över det pga det är stort, läskigt och alldeles för mycket folk och ja, jag kommer från ”norrland”och lär väl få stå ut med idiotiska norrlandsfrågor sthlmare alltid har (har du renar? vad e snö? kör ni skoter till skolan?). Jag bor nu i luleå men flyttar ner för jobb (och för att bota min stockholmsrädsla så klart). Men jag har ju hund, va. Och det verkar ju som att ni alltid tar med er hund vart ni än är? ÄR i chock. Hur funkar detta får jag ta med min hund på affärer och på restauranger?! Så underligt. Det får jag absolut!!!! inte här (eller nån annanstans i sverige?) Vad e det med er? Underbar idé ABSOLUT. Mitt liv skulle ju bli tusen gånger lättare om så var fallet. Pls svara. ▽ Hej hej och välkommen till Stockholm! När jag hänger med min familj är ju Milla oftast med när vi är ute och äter. Och därför äter min familj helt enkelt bara på ställen där man får ha hund. På vissa restauranger får man ha hund överallt, på andra restauranger får man ha hund i vissa sektioner av restaurangen. Vi brukar ringa till restaurangen och fråga. Efter ett tag blir man rätt skillad och vet var man får ha hund och inte. Tycker Stockholm är en ganska hundvänlig stad? Runt omkring där jag bor vid Nytorget får man ha hund på typ alla restauranger och barer, väldigt trevligt. I affärer är det ju svårare men då går jag helt enkelt inte i affärer när jag passar Milla. Hon får stanna hemma när jag handlar mat och så vidare. Men i det stora hela: ring ställena och fråga. kram. Hej Sandra! Jag jobbar som copywriter och är nyfiken på vad som fick dig att sluta jobba med reklam och börja frilansa? Hur gick du tillväga? Jag går i samma tankar då jag inte känner mig riktigt hemma i reklamvärlden och inte delar samma intresse kring reklam som många av mina kollegor verkar. Har frilansat tidigare men upplevde att det var väldigt krävande att hitta nya roliga uppdrag och tillslut vann tryggheten över friheten. Skulle gärna vilja veta hur du tänkte, varför du slutade och hur du vågade gå från en fast anställning till att skriva mer fritt. ▽ Hej! Jag har skrivit om hur det gick till när jag blev frilans ungefär sjuttielva gånger hehe, men här kommer ett komprimerat svar: Jag sa upp mig 2013 när jag fick mitt bokkontrakt. För mig behövde jag den "säkerheten" i ett slags självförtroende att jag "kunde skriva" eller hur 17 man ska förklara det. Jag hade redan en ekonomisk säkerhet i min blogg vilket gör min situation lite annorlunda. Det vill säga - jag kunde säga upp mig och veta att jag skulle kunna betala min hyra för jag tjänade redan pengar på min blogg. För mig var att bli frilans var nåt av det bästa jag gjort i mitt liv, äntligen kunde jag lägga ner tid på mitt eget skrivande, något som jag verkligen längtat efter. Jag har inte frilansat inom reklam någonting sedan jag sa upp mig, utan har fokuserat på mitt skönlitterära skrivande och som skribent och krönikör. kram. Jag är sugen på en sammetssoffa men undrar om den är jobbig att hålla ren, om det fastnar mycket damm på den? ▽ Hej, ja, en sammetssoffa blir dammig, men jag dammsuger bara av den så var det problemet ur världen. kram. Jag har en fråga om en grej jag sett att du har som jag också vill ha! En girlang med månens faser – vars har du köpt den?! SÅ FIN ÄR DEN! Hej då! ▽ Det är en girland med halvmånar bara och inte månens faser (vad fint det hade varit dock!!). Jag köpte den i New York för några år sedan och så har den legat och skräpat i en låda. Så kan tyvärr inte hjälpa dig. Om jag vore du skulle jag googla moon + garland. Kram och hejdå! Tack för att du uppmanar till sminktips så här på kvinnodagen. Klart man ska vara snygg när man slåss mot patriarkatet. Eller vänta nu… Obs! Väldigt sarkastiskt med sminkväskan också. ▽ Åh, min favoritton på kommentar! Tänkte ändå svara på denna pga gjorde det i 925. Anledningen till att samarbetsinlägget kom upp den 8 mars var för att det tidigarelades på grund av en release med en mascara. Jag sa okej till det. Det om det. Men, det inlägget som jag skulle publicerat den 8 mars handlade inte heller om 8 mars. Och det finns en anledning till det. Jag har publicerat politiska inlägg den 8 mars i tio års tid. I början var de mer utbildande, jag kontaktade exempelvis centrum för Genusstudier en gång och bad de hjälpa mig svara på väldigt basic frågor kring feminism för att många av mina läsare inte var feminister då. Ibland var inläggen mer politiska när det behövdes, andra år var det bara memes, andra år fokus på välgörenhet, andra år mer debatterande. Som feminist har jag känt att det är viktigt att genomgående lyfta frågan i min kanal och egentligen alla inlägg jag skriver är ju skrivna genom genusglasögon eftersom jag alltid har på dem. Det är exempelvis ingen slump att jag nästan bara läser kvinnliga författare, eller tipsar om serier med kvinnliga regissörer etc etc i all oändlighet. De senaste åren har feminism blivit en självklarhet för många, vilket är fint. Men, jag har också känt att klimatet på internet på sista tiden har blivit någon form av stryka varandra medhårs-feminism, som jag inte är intresserad av att vara med i. Jag har känt tidigare år att det var viktigt att uppmärksamma dagen för att det gjorde liksom inte i kommersiella medier, som det görs nuförtiden. Nuförtiden lägger många upp 8 mars-inlägg idag enbart för att köpa poäng hos sina läsare, alternativt i ren skrämsel att man plötsligt inte "är" feminist om man inte följer vissa regler. Och jag vill inte vara en del av den normaliseringen att vara ”rätt” eller knuffas in i något led. Visst kan man hävda att jag har en stor plattform och därigenom en ”uppgift” ändå, men jag HAR ingen lust. Jag är så trött på att samla poäng för att bli omtyckt av folk som sitter och väntar på att jag ska göra fel. Då gör jag hellre fel direkt. Den feministiska kampens huvudsakliga syfte är inte att lägga upp en påminnelse en fredag i mars. Jag vägrar rätta mig till det ledet. Och jag tror att för att slippa den här snäva snäva vägen som skapas åt mig och andra feminister (och bloggare), så kommer jag behöva göra mer eller mindre såna här grejer framöver. Min feminism ligger inte i min egen personliga vinning och att köpa poäng. Och min blogg får banne mig aldrig bli skriven utifrån en rädsla. Och därför valde jag aktivt att inte lyfta 8 mars för redan frälsta (som jag anser att mina läsare är), för jag _vet_ att ni vet vad den där dagen innebär och jag _visste_ att ni kunde läsa om 8 mars och dess betydelse var ni än gick in den dagen. Det känns som att jag håller på att tappa min feministiska eld på grund av alla dessa regler vad man "bör" göra. Jag måste göra mini-revolter då och då, som ni kan tycka er hur barnsliga som helst, men jag vill inte förlora mig själv i det klimatet som är idag. Krossa patriarkatet och glad onsdag.
