Klart vi fredagspyntar bloggen med fler historier om era far- och morföräldrar. Älskar varendaste en. Del 1 här och del 2 här! Alexandra: Det här är min farmor Vera! Jag har ofta fått höra att jag är en kopia av henne, både utseende- och personlighetsmässigt. Hon gick bort när jag var tre år gammal så tyvärr minns jag inte henne själv, men mamma berättade att hon var upp över öronen förälskad i mig och ville behålla mig hos henne i Ryssland (pga hon var övertygad att min mamma som inte är judisk skulle "låta mig svälta ihjäl" haha). Hon var stencool. Hon var läkare, en av två kvinnor i sin årskull, tog examen med hedersomnämndande trots att hon var en judisk kvinna i ett rasande krigshärjat Europa, förlorade sin förstfödda dotter och sina svärföräldrar i förintelsen och tampades med en alldeles för stolt make som hellre dog på arbetet än stanna hemma för att vila. Hon älskade min pappa med en våldsamhet som saknar motstycke, vilket inte är så konstigt när man förlorat ett barn redan, och vägrade låta honom lämna Sovjet när han blivit upptäckt av två kanadensiska rabbis som ville ta honom till USA via Israel. Hon var vid fronten när ryssarna intog Berlin 1945. Hon överlevde allt detta och hann se Sovjet falla och träffa sitt första barnbarn (jag!). Är allltid impad. Har hennes medaljer, både krigs- och sovjetmedborgarmedaljer sparade i mitt rum på sommarstugan. Emmeli: Min farmor <3 Sofia: Morfar som ung man. Efter att han gått klart skolan hoppade han på en båt som skulle åka med varor mellan världens alla hörn. Vilket var en otroligt mäktig upplevelse på den tiden då de flesta inte hade rest eller sett världen på det viset. Idag sitter han på ålderdomshem och ler tillbaka hemlighetsfullt när vi frågar honom om hans äventyr när båten gått i land. Matilda: Världens kanske snyggaste farfar nån gång på 50-talet. Kim: Min coola mormor som satt i kommunfullmäktige för vänsterpartiet tills hon var 85 bast. Elin: Här är min otroligt coola farmor, Solveig, född i Göteborg 1914. Hon arbetade som agent (! helt sant) för Ryssland, mot Nazityskland under mellankrigstiden och andra världskriget. Hon och hennes nätverk smugglade flyktingar från Nazityskland och höll dem gömda i Stockholm, Luleå och Göteborg. Hon blev utbildad radiooperatör vid kominterns agentskola i Moskva och upprättade hemliga radioförbindelser för motståndsrörelsen i Sverige (Norden), Ryssland och Tyskland. Herbert Wehner hette en av de ledande socialistiska politikerna i Tyskland under den tiden. Han var en av de som farmor hjälpte till Sverige och höll gömd. När Herbert senare åkte fast och riskerade att deporteras tillbaka till nazityskland köpte han sig fri genom att ange vem som hjälpt honom hit, vilket alltså var farmor, som blev dömd till 9 månaders fängelse på Långholmen för olovlig underrättelseverksamhet för främmande makt (Ryssland) mot främmande makt (Nazityskland). När jag frågade om hennes tid i fängelset var hon mest nöjd. ”Polisen fick ju bara reda på toppen av isberget. Om dom bara visste...” Elvira: Min fashion-mormor! Tack vare henne har jag sjuka cocktailklänningar från 60-talet i min garderob och när jag gifter mig ska jag ha hennes bröllopsklänning. Saknar henne hela tiden. Elin: Min farmor och farfars bröllopsfoto från 1968. De firar IDAG (21 juni) 50 år som gifta! Här om veckan satt jag och min syster med farmor när farfar ringde upp henne och hon plötsligt börjar skratta väldigt mycket under samtalet. När hon la på berättade hon att farfar hade skickat in en annons till tidningen om deras jubileum men av misstag skrivit årtalet 1668 - alltså 300 år fel! (Tidningen hade ringt upp honom för att kolla om det verkligen stämde, så felet gick tyvärr inte till tryck) Det gör mig glad att se dem skratta tillsammans. Tänk att ha levt ihop med en annan person så länge. (Kanske känns som 300 år? haha) Malin: Min mormor som jag aldrig fick träffa! När jag var yngre hatade jag verkligen min näsa, men så såg jag den här bilden och insåg var den kom ifrån. Så nu gillar jag den som 17 istället. Amanda: Farfar har flyttat mellan norr till söder i Sverige från lumpen i Kiruna till att starta Sveriges första institutionsskola för alkoholister och även jobbat som ingenjör och dövlärare. Av honom har jag lärt mig allt - självständighet, självkänsla och att ta sin plats och göra sin röst hörd! Farmor adopterades strax före andra världskriget och jobbade som sjuksköterska hela livet. Hon har ordet kärlek och omtanke skrivet över hela sig. Ingen förstår känslor som hon och ingen kan ge så mycket som hon ger. De har rest halva jorden runt och än idag är vi tightast. Allt de har fått uppleva har de delat med sig av. Kunskap, erfarenhet och värderingar. Älskar dem mer än vad livet själv kan ge. Nu måste jag sluta skriva börjar böla, och alldeles för mycket text! Njut av bilden!! Lo: Här är farmor och hennes vänner i abiturientmössor (mössa man fick bära innan man tog studenten och fick sin studentmössa). På dom brukade man brodera texter om vilka betyg man ville ha eller annat hoppfullt. På farmors står det "C till min goda vilja". Senare doktorerade hon så den goda viljan räckte långt.
