Kanske en lite sorglig rubrik om man inte visste vad det handlade om. Men det här inlägget ska förstås bara bli mysigt. Jag har haft en inläggsserie om era kaninhusdjur. Idag är det dags för den sista delen. Tack för alla otroligt gulliga inskickade kaniner! En sak som jag lärde mig av den här kanintråden är att dom som har fler än en kanin ser oftast en av kaninerna som "sitt" husdjur och den andra som kaninens kompis. Även detta himla gulligt enligt mig. Era kaniner del 1. Era kaniner del 2. Elin: Här har vi Bertil, 3 år. Han flyttade in som stöttning i mitt tillfrisknande från depression. Måste säga att han gjort ett fantastiskt jobb! Bertils stora passion i livet är MAT! Eller egentligen allt som är knaprigt och/eller ligger i en prasslande påse. Bertil älskar att umgås och följer en som en skugga (ut i köket, till tvättstugan, på toa). Han älskar när det kommer besök och blir kränkt när han inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Och just det! Han har egen firma, Bertil väckarklocka AB, och väcker mig varje morgon genom att slicka mig i fejset eller bara allmänt sniffa. Ellenor: Det här är Albin aka babben, balbin, bubbis, abbe osv osv (kärt barn har många namn). Han älskar att sitta. Bara sitta under buskar. Gräva lite grann. Ta ut aggressioner på nån gren eller rot och göra små gropar till att just sitta i. Och sen så sitter han där. Tove: Här är min Popcorn! Han är en gammal avelshanne som inte fick tillräckligt med kärlek i sitt förra hem men som nu lever livet som frigående lägenhetskanin. ans främsta intressen inkluderar: tigga allt man äter, jaga gardinen i vardagsrummet, sova i död-kanin-pose och följa efter en var man än går som en hund. Även om han absolut inte alltid pluttar i sin låda och det har smakats på en och annan mobilladdare så är det så roligt att se honom hoppa runt och leva livet. Kaniner har så mycket mer personlighet än vad jag trodde var möjligt och allt det får verkligen komma fram om de får utrymme. Popcorn är min bästa vän och att som vuxen skaffa kanin är det bästa beslutet jag har tagit. Emma: För ett par år sedan mådde jag inte så bra. Ville väldigt gärna ha en katt. Min flickvän föreslog en kanin istället och dagen därpå köpte vi vår första kanin Cinnamon i en ganska hemsk djuraffär. Det visade sig snabbt att hon var sjuk. Hon behöver medicin dagligen men jag försöker ge henne ett så långt och fint liv som möjligt. Cinnamon är otroligt smart och 100% boss. Hon är tydlig med vad hon vill (inte gosa!) och förstår ord som ”pellet” och ”läggdags”. Klockan 06.00 väcker hon mig genom att kasta runt sin matskål pga HUNGRIG. När jag äter frukost vill hon gärna sitta i mitt knä i väntan på en tugga banan fastän hon är höjdrädd och skakar hela tiden. Resten av dagen sover hon middag på sitt rum bredvid bf Merlin och bffs Saga och Odin. Vid kvällskvisten kutar hon omkring i huset men det roligaste som finns är tydligen att bädda vår säng eller möblera om. Saga, Merlin, Odin och Cinnamon. Nicole: Ej kanin men bor i London och fick tuggummi i håret så jag var tvungen att klippa själv. Min finaste kompanjon bryr sig inte. Alexandra: Här är Henry. Han kom till oss efter att ha varit terapikanin på ett demensboende och sen skulle avlivas pga budgetnedskärningar. Jag bestämde att han måste bo med oss och min sambo stöttade, fastän vi aldrig ens pratat om att skaffa kanin. Han är frigående och går på låda. Ibland hoppas han upp i sängen och myser på morgonen. Han är snäll mot alla barn och skuttar iväg om han ledsnar. Äppelkvistar är det bästa som finns. Till och med den den manligaste kollegan jag vet tog med sig äppelkvistar i bagageluckan en gång till oss. Rebecca: Här är Dante, han är 2 år och väldigt fluffig. Pälsen kräver ordentlig borstning flera gånger i veckan, men det gör inget för han tycker det är väldigt mysigt med grooming. Dante går fritt i lägenheten men gillar inte att gå på hal parkett, då blir han som Bambi på hal is. Därför har jag täckt så mycket som möjligt med mattor. Dante spenderar stora delar av dagen med att se väldigt upptagen ut, kastar runt sina leksaker, tuggar på grejer och sprider ut hö överallt. Tänker att han har på sig små snickarbyxor och går runt och visslar/muttrar för sig själv när han håller på. Han gillar inte när jag städar upp hans stök, då springer han efter varje grej jag plockar upp och försöker få den tillbaka. På bilden sitter han på sitt höloft vilket är lägsta hyllan på en piedestal som jag nätat lite för att höet inte ska trilla ner på en gång. Julia: Här är min underbara älskade kanin Frans. Adopterade honom i våras, har alltid velat skaffa kanin och gjorde det väl lite som tröst för att jag fick avbryta min drömpraktik utomlands av uppenbara skäl. Men Frans är min bästa kompis nu! Är frigående i lägenheten, går på sin låda inuti en ikeamöbel och är otroooligt social. Han är klistrad vid mina hälar för det mesta och så fort jag sätter mig ner vill han upp i knät och pussas. Bonusbild på när han och min kille kollar på tv ihop. FRANS <3 Emma: min kanin Barbro som hoppar överallt där hon inte ska va!! Barbro tillsammans med sin kompis Bosse Madeleine: Dino (vit/grå) är en självständig och introvert livsnjutare som tycker banan är meningen med livet. Förnärmar man henne blir man ignorerad och får rumpan vänd tills att hon tycker man fått ta sitt straff (eller om hon blir för hungrig). Lily (brun/vit/svart) är en sprallig och nyfiken liten prankster som tagit på sig rollen att ständigt visa oss vart vi misslyckats i vår "bunny-proofing" hemma. Får hon inte tillräckligt med uppmärksamhet börjar hon puffa och bita på ens strumpor och byxben tills man fattar att ge henne gos/mat/leksaker/kudden man sitter på. Mest av allt verkar de dock älska varandra, något vår veterinär påpekar vid varje besök. Men vad gör det, kärlek till dessa kaniner är ju villkorslös. Pandemin är hemsk, men det bästa har vart att få spendera VARJE DAG med dessa två lyckopiller sedan landet vi bor i införde lockdown i början av mars och vi fortsatt att jobba hemifrån och gör det resten av året. Emilia: Här har vi Dumle! Jag adopterade honom från Smådjurschansen för två år sedan som 30-årspresent till mig själv. Han är frigående och skuttar fritt i hela lägenheten. Han är besatt av mat och står alltid i dörröppningen till köket och tigger när man lagar eller nedför bordet när man äter. Det bästa han vet är pellets, banan, persilja och äppelkvistar. Han är ingen kelkanin men ibland vill han bli klappad och då sitter han och tuggar nöjt och sen kan han slicka en på handen eller i ansiktet i evigheter. Han är så fin och rolig!! Annabel: Mina gull-gull har precis flyttat till en gård på landet för att leva kaninlife och förverkliga sina drömmar om att gräva långa tunnlar, men de är två otroliga små personer så jag skriver om dom ändå! Merlin (den bruna) är en gosig nallebjörn som ÄLSKAR när det kommer mycket folk på besök. Mest gillar han förfest när han får spatsera fram och tillbaka över människor i soffan och dyka ner i chipsskålen när han tror att ingen ser. Winky (den gråa) är hans motsats - hon har mycket integritet och hög intelligens. Lär sig tricks blixtsnabbt och gillar att sitta på min axel. Kaniner är världens bästa djur! Frida: Det här är Bodil! Hon är en fantastiskt sur fyraårig dam med polisonger som ingen annan. Hon älskar persilja mer än något, och hon snurrar ofta ett varv när det är dags för kvällsmat. Bodil tycker om att springa rundor i vardagsrummet och hon sladdar gärna på parketten, alltså tar fart och glider fram. Bodils största fiende i livet är den svarta vattenkannan, ser hon den så bara måste hon slåss. Det är alltid oklart vem som vinner. Bodil är den märkligaste lilla kanin jag har haft, men hon är 100% fantastisk och min allra bästa vän. Kan inte tänka mig att vara utan henne. Lovisa: Här är Laban! Jag har aldrig älskat ett djur så som jag älskar Laban. Jag spanande på honom i en djuraffär under två månaders tid. Hans kompisar i buren kom och gick men Laban blev kvar. Var ju såklart tvungen att ta med honom hem då tillslut! Han är helt fantastisk. Älskar klappar och gos och att hänga på armen medan man går omkring. Äter allt från chips till böcker till krukväxter och så (lite) hö också. Laban har ingen bur utan lever som vilken katt som helst, det vill säga har en mat och sovhörna och så en kattlåda där han gör sina behov. En gång bet han av dammsugarsladden och luktade bränd päls i typ en vecka efteråt.
