jag och min kanin Skrutt, 1995. Idag börjar en ny miniserie på bloggen om kaniner. Jag vet inget gulligare än kaniner. Är lite rädd för dom irl, men vad gör det när dom är så GULLIGA. Jag fick således en idé. Jag frågade i 925 om berättelser om era egna nuvarande kaninhusdjur, för att samla ihop till ett blogginlägg. Inte visste jag väl då att tråden skulle få över 150 kommentarer. Därför börjar nu serien om läsarkaninerna, del 1 av 3. Anneli: SKORPAN 6 månader, en gul rexpälsad dvärgvädur. Bor frigående i min lägenhet. Är supersmart. Alltså riktigt riktigt smart. Lär sig nya tricks och löser varje klurig pellets-letar-lek jag hittar på på två röda. Älskar att bli klappad och masserad (?!), ryser i sina käkar och somnar alltid då. Älskar älskar älskar pellets och gör ALLT för att få äta av min mat. Försöker ibland äta den ur min mun om jag äter i soffan, haha. Mindre kul kanske Är iaf helt underbar. Ska kastreras nu i september och få en kompis. Ser så mycket fram emot det. Charlotte: Detta är Cabbage, han bor i London med mig och min kompis Amy. Han är ett år gammal och är superbusig. Felicia: Här är min sömntuta Frans! Varje morgon sätter han sig och väntar vid kylskåpet på att få en bit morot. Han är väldigt social, nyfiken, hårig och knäpp. Han tycker om att gosa men säger ifrån om man gör fel. Han klättrar gärna på möbler men är egentligen ganska dålig på det. Vi har alltid kul och han är den bästa rumskompis jag kunnat önska mig! Frida: Jag och min sambo har två kaniner, även om vi brukar skoja och säga att det är kaninerna som har två människor – de är definitivt kung och drottning här hemma! De lever frigående i lägenheten förutom fyra veckor varje sommar då de följer med oss till stugan och bor i en stor utebur. Den bruna heter Astrid och är en tvåårig rexkanin. Astrids favoritsyssla är att rejsa runt runt runt i lägenhet och göra glädjehopp samt springa efter oss så fort vi går in i köket för att tigga godis. Den gråa heter Touzi och är en vädur på fyra år. Han är lugnare än Astrid men brukar ändå lufsa efter henne när hon springer omkring. Men det bästa han vet är att bli klappad och gosad med, speciellt under hakan. Och han gör vad som helst för en bit banan! Trots att de är så olika är de världens bästa kompisar Erika: Det här är Skrållan! Den bitchigaste och mest arroganta damen på norra halvklotet. Hon vill gärna bli kammad och klappad på, men avskyr att bli ”infångad”. Bryr sig inte om något och tror att hon är en rottweiler! Oerhört underhållande 6-åring som älskar lergropar och att jaga katter. Emilia: I somras flyttade Stina och Selma in hos oss och är en blandning på lejonkanin och holländsk lop. Ser detta som ett steg i övertalningsprojektet av min man att i framtiden även välkomna höns, får och kanske en liten, liten get till familjen. Får se hur det går med den saken. :--) Martina: Det här är Sia (och Lukas, obs en kanin). Hon blev fem i februari. Hon är en hermelinkanin och avlad för att kunna tävlingshoppa så köpte fina hinder. Men det gick inte hem utan dem tuggade hon bara på, vilket är ett genomgående tema, trämöbler, sladdar, växter, kläder, böcker.. allt ska tuggas på. Men det är hon värd för hon är livets gulligaste och älskar att gosa och leker med katterna. Tyvärr har lillskiten cancer men vi kämpar på Hedvig: Det här är Sven! Han är världens tossigaste kanin, med öron som floppar överallt när han studsar omkring hemma. Han är frigående inomhus och älskar livet som herre på täppan i lägenheten, hans ord är lag. Han vill vara med överallt, och springa snabbtsnabbt genom lägenheten och ligga näranära och gosa. Han älskar att sola i alla solkatter som tittar in på våren! Sara: Det här är min familjs kanin Putte. Han är nio år (!!!) gammal och var en födelsedagspresent till min bror, kanske mest för vi andra två syskon tidigare fått varsin kanin. Han är lomhörd, vilket betyder att vi i familjen fått vara extra högljudda när vi ger honom mat för att inte skrämma honom. Öppnar vi hans bur på vårt sommarställe hoppar han efter oss och har bara smitit från oss en gång. Då hittade en granne honom på en väg en bit från oss där han hoppade fram till människor och ställde sig på bakbenen - precis som han ville hälsa på de som gick förbi honom. Han älskar människor, men kanske framförallt min morfar och gillar att hoppa upp och sätta sig i stolar där det redan sitter någon. Mest för att få vara med.Han är precis som den hunden som jag aldrig fick och kanske den bästa familjemedlemmen eftersom han aldrig tackar nej till att gosa. Här med min kille. Emma: Denna herre hittade jag på en djuraffär, alldeles för liten och väldigt rädd. Bestämde där och då att han skulle få följa med mig och sambon hem. Han fick namnet Lucyfer och är idag 8 år. Favoritsysselsättningar är: leka i kartonger, sno morötter av sin hundbror och att bli kliad tills han somnar Ebba: Elvis <3 Världens gosigaste kanin Johanna: Vi förärades vårdnaden av urgulliga Pyret när systerdottern Hanna kom in på Hundgymnasiet med sin underbara Shelti och behövde flytta och avveckla sin stora hoppkaninhobby. Hon sadlade om från kanin-extra-allt-bästa-hoppkanin-ägarinnan med 8 st hoppkaniner som vunnit massor av priser. Hon sålde av samtliga hoppkaniner men inte Pyret som varit med henne som mysig-men-inte-så-tävlings-hoppig kanin. Pyret fick flytta in till oss till allas förtjusning. Tanja: Vi har en stallkanin som heter Båtsman! Han är en lejonhuvad herre på 8 år så han är ganska gammal, men oförskämt pigg. Han gillar morötter, maskrosblad och min dotter. Han gillar inte katter eller att få klorna klippta. Oftast bor han i sin box i stallet, men när vädret är lagom får han komma ut i sin utebur och känna på gräset. Katerina: Det här är Coco. Coco är fyra år och vi bor i min lilla lägenhet tillsammans. Jag behöver aldrig ställa någon väckarklocka, varje dag prick kl. 08.00 hoppar han upp i sängen och säger till att det är dags för frukost. Varje gång jag lämnar lägenheten tittar han sorgset på mig, och när jag kommer hem igen skuttar han alltid fram för att säga hej. När jag jobbar sitter han vid mina fötter under skrivbordet och när det är dags för lunch hoppar han upp i soffan med utsikt mot köket så att han säkert ska få sitt lunch-snack. Coco har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Sofia: Det här är mina lejonkaniner. Ivar är den gråa till höger och Ingela är den svart/vita till vänster. Jag köpte Ivar som liten bebis i mars 2018 och insåg väldigt snabbt att han behöver få bo med en kompis. Passande nog blev hans mamma till salu några månader senare. Så efter att ha flyttat hemifrån i några månader så fick mamman flytta efter. De bor helt frigående i min och min sambos lägenhet. Varje morgon vaknad jag av att Ivar hoppar runt i sängen och buffar på mig för att få bli serverad frukost. De vill väldigt gärna vara med och är nästan allt i samma rum som oss, men på ett behörigt avstånd, de är tyvärr inte så intresserade av mys och gos med oss människor. Godis är det bästa som finns, och de kommer om jag ropar "Ivar". Ingela tror nog det är hennes namn också.
