Självklart förgyller vi denna söndag med fler berättelser om era kaninhusdjur! Extremt gulliga hela bunten. Del 1 finns här. Anna: Detta är Hassel! Hon är 1,5 år och dvärgvädur. Hon har mycket integritet och vet vad hon vill, dvs inte bli klappad av mig. Om jag inte matar henne samtidigt. Här är Hassel med sin kaninbror Femman, som tyvärr skuttar vidare på ängar i himlen nu. Dom blev bästisar så fort dom träffades Adina: Det här är Håpe som flyttade in hos mig för 4 år sen och hon är det gosigaste jag vet. Med ena örat upp och andra örat ner, skuttar hon efter mig i lägenheten jämt. Hon älskar dillchips mer än allt och försöker alltid sno mat av mig när jag äter. Hon är frigående i min lägenhet och kommer alltid springandes och hälsar när jag kommer hem. Ganska ofta går hon mig på nerverna också, med allt bus hon hittar på, men det finns inte en enda dag jag inte är tacksam över att just hon blev min bästis. Är så kär i henne. Emma: Här är Tom-Tom, min dvärgvädur! Föddes på skärtorsdagen förra året och bor nu i min lägenhet. Älskar att äta och att ta en tupplur mitt på dagen, precis som jag. Amanda: Här har vi Tage och Hjördis! Tage älskar att slappa och äta, medans Hjördis gillar att gnaga på listerna och hitta på annat bus. Två små pälsbarn som förgyller livet. Bild från när de levde livets glada dagar på Öland Sofia: Låt mig presentera Marley! Min sambos föräldrar äger en second hand och för ett antal år sen lämnade någon in honom där (!!). Självklart bor han numera hemma hos dem. När han inte är utomhus så är han besatt av att kissa i inomhuskrukorna, speja på folk från sina gömställen och bråka med tidningar eller annat löst som ligger på golvet. Camilla: Det här är Birger! Han var mitt första egna husdjur och han är idag 6,5 år. Hans första år gick han lös i min etta där han sov med mig i sängen varje natt och delade middag med mig i soffan. Nu är han pensionerad och har flyttat ut i trädgården där han får springa mycket lös och äta körsbär från marken. Birger har åkt båt, släde, cykelkorg och pariserhjul. Världens mest bevandrade kanin tror jag. Han bor med sin tantkompis Dagny som kom till oss via Smådjurschansen för ca 5 år sedan. Birger o Dagny när de bodde inomhus Båt, cykelkorg, släde, pariserhjul (innan Birger gick i pension) Linnea: Det här är Stampe (och jag, och mitt tonårsrum). Det var ren kärlek från att jag såg honom för första gången i en Blocket-annons 2006. Han var allt vad man kunde begära av en kanin och lite till. Alltid supersnäll, gosig, världens sötaste och till och med när han rymde blev han snällt infångad igen när det var dags. Han bodde utomhus hela sitt liv och älskade att smaska på pinnar, persilja och att gräva i sin lilla grävlåda. Jag släppte honom ofta lös i vardagsrummet och sina yngre dagar satt han gärna i mammas krukor, för att sen hoppa ner, racea längs mattan, hoppa till nästa matta för att tillslut sluta i en annan kruka. Han blev också pappa till en massa gulliga små barn - och det finaste som hände förra året var när jag fick ett meddelande från en tjej som 2009 köpt en av hans ungar från mig. Newton, som ungen heter alltså, lever fortfarande - så trots att Stampe inte funnits sen 2013 lever i alla fall en liten bit av honom kvar Sabina: Det är är Maja Gräddnos. Oproportionerligt brötig med tanke på hur liten hon är. Hon flyttade hem till oss i somras (som en överraskning på bonusdotterns 9-årsdag!). Så nu är hon en del av vår lagom stökiga familj med två barn varannan vecka, katten Tove Jansson och katten Lasse Nilsson. Maja Gräddnos kunde verkligen inte bry sig mindre om dem, medan katterna spenderar en stor del av sin vakna tid med att försöka förstå sig på den märkliga lilla varelsen, som stormar omkring i vårt hem som ett bedårande litet oväder. Emma: Blev så inspirerad av den här tråden och var tvungen att göra ett inlägg själv på min lilla lilla LILLA blogg. Den om min vän Eilert. Läs här! Anna: Det här är (Ma)Dicken. Han är ett år och upp över öronen förälskad i sin halvsyster Bettan (Lisabeth). Han är alltid nära sin syster och putsar hennes öron och nacke. Bettan är inte sen med att utnyttja lillebrors kärlek. Hon lägger sig gärna med huvudet precis under (Ma)Dickens nos om han mot förmodan skulle glömma att pussa på henne. Det gör han aldrig! Bettan! Emilia: Mina och sambons "barn", Zingo (vänster) och Pond (höger). De fyllde fem år i juni och vi firade med fruktsallad. Zingo är alltid igång med något; grävfirma, möblera om köket, leta efter bananer, bädda... Pond är lugnare och agerar åskådare till Zingos hittepå'n. Då de bor i köket (i förra lägenheten hade de fri tillgång till alla rum, men nu bor vi i hyresrätt och hantverkar-Zingo kan mycket väl få för sig att golvlisterna ska bort) är de alltid med oss då vi lagar mat, diskar, pluggar, lyssnar på poddar. Pond brukar sitta i köksdörren (där vi satt upp ett kompostgaller) och titta på film med oss, bra sikt därifrån till teven. Zingo ser gallret snarare som en möjlighet för honom att leka tjuv och polis; att skaka galler är SÅ ROLIGT. Nej, det är aldrig en tråkig stund här hemma. 🐰
