Den 18 oktober, förra måndagen, var det dags. Jag och bebisen hade bokad tid för att ses. Jag och B infann oss på Södersjukhuset vid elva på förmiddagen. Jag var så otroligt nervös och rädd. För att träffa bebisen, för att de skulle skära i min mage. Vi kollade på youtubevideos om mat och försökte tänka på annat. Vid klockan två rullades jag in. Förlossningen tog 40 minuter. Fem minuter för att hämta ut bebisen (han låg lite krångligt, annars brukar det gå fortare) och resten för att sy ihop. Det var ett helt kvinnligt team och alla var så snälla och fina och glada och gulliga. Det var läskigt men gjorde inte ont. (Sjukhusstrumpor är så hett btw.) Ja, sen var jag någons mamma. Ganska så omtumlad men tillräckligt närvarande för en selfie. 😌 En timme gammal! Så liten och gullig. Min lilla familj. Vi bodde på BB-avdelningen i tre nätter, tills jag var tillräckligt stark för att ställa mig upp på egen hand. Vi hade ett litet rum med två sängar och eget badrum. Där lärde vi känna vår bebis litegrann. Alla barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor var så bra och snälla, en fem av fem upplevelse. Björn hade inredningsansvaret och byggde skafferi på en hylla. Vi fick frukost, lunch och middag varje dag. Allt var gott, mmm potatismoset var min favorit. Sov sov sov sov sov. Och sov lite till. Min lilla bebis som inte var farlig alls, inte ens lite.
