Åh hej det är jag, er extremt supergravida bloggare. Jag tror det nog är bäst att jag från och med idag (eller igår) går ner till ett inlägg om dagen. Känner mig obligated att berätta trots att det kanske inte är så stor grej för nån annan, eftersom jag uppskattar ordning och reda. Men hjärnan är mos och den lilla ork jag har för jobb vill jag lägga på kvalité (ish..) istället för kvantitet. Så mycket att tänka på nu. Det är kämpigt att flytta i åttonde månaden (även om jag såklart visste att det skulle va det). Inte helt lätt att sitta mitt i en röra och inte kunna lyfta någonting, inte kunna varken hjälpa till eller pyssla i ordning. Även om känslan att vara handlingsförlamad inte är evig vadar jag i östrogen och gravidkänslor och det är svårt att separera vad som är vad. Exakt allt känns lite sorgligt: uttrycket i ansiktet på ett gosedjur, hur burger kings pommes frites inte har samma stuns som mcdonalds, hur DHL-killar höjer rösten i telefon, hur tjejerna i Bachelorhuset bygger upp så stora drömvärldar kring två rätt tråkiga killar. Lyckligast är jag i min säng, scrollande på mobilen efter en byrå till vårt sovrum. Skärmdumpa byråer, fundera vad jag ska lägga i den byrå som det blir, om jag kanske ska måla om den någon gång i framtiden. Kanske byta ut knopparna. Gå till frysen, hämta en piggelin, glömma bort den tidigare byrå-skärmdumpen. Hitta en annan byrå.
