Här kommer den sista delen i min graviditets-Q&A. Vi får köra en ny när bebisen väl är ute. Puss. foto: emily dahl Vet ni redan nu om ni vill ha fler barn? I hela mitt liv tänkt att jag ska ha ett (1) barn i mina sena 30. Så verkar det alltså bli. Men framtiden är weird så who knows, men har svårt att se fler barn framför mig just nu iaf. Björn tycker också det låter nice med 1. Har ingen längtan till en stor familj. Kanske ytlig fråga men saknar du alkohol? I början inte alls. Mådde illa av tanken på vin. Plus att jag var trött hela tiden och ville mest sova. Men nu har jag börjat göra det! Kan sakna rödvin till maten... aw-bubbel...naturvin.. Sen vore ju en rejäl jäkla sommarfylla nice, men när drömmer man inte om en sån 😌 Men jag går inte runt är ledsen över att jag inte kan dricka. Sen så! Vad har förvånat dig mest med att va gravid? Att den helt tar en i besittning. Jag trodde man bara blev tung av bebisen liksom. Tänkte först att whatever jag ska träna och va min egen person. Men nej nej nej. Hela kroppen är i oordning, jag upplever att skelettets mjukhet (och det som kallas foglossning dvs att man blir helt wobbly i skelett och leder) gör en extremt begränsad. Jag är hundra procent en gravid person med allt vad det innebär. Har bestämt att jag sätter mig själv på paus tills vidare, orkar inte kämpa emot den här mega-urkraften. Har du märkt några fysiska förändringar förutom magen? Till exempel hårkvalité? Näej, men jag tittar heller inte efter. Tänker att en sån sak lika gärna kunde ha att göra med att det är sommar ☺️ En äcklig sak är att födelsemärken blir större, men de ska tydligen sjunka tillbaka ner igen. Men jag tycker hela kroppen förändras och inte bara magen! Det är verkligen nåt jag fattade först när jag väl började bära en bebis: det sitter inte bara i magen, man är gravid överallt. Har du gjort kub och nipt och varför? Är själv gravid och funderar mycket. Jag har absolut gjort det. Vet inte varför jag skulle tveka? Det kan ju inte skada bebisen? Eller känner du att du i sådant fall ställs för ett dilemma att behålla om barnet inte är helt friskt på nåt vis? Jag känner inte så, jag personligen visste att jag behövde veta att barnet skulle vara friskt. Dessutom är jag +35, vilket är en något äldre mamma och då var det extra viktigt för mig att göra alla slags test. Hur ska man veta om man vill och tänk om det inte går? Orka ha barnlös som identitet. Jag är med dig. Men upplever att de flesta inte alls vet? Jag vet tbh fortfarande inte om jag verkligen vill. Och vad skönt ändå att kunna vila i det. Få grejer i livet styr man helt & det blir oftast bra ändå. Känns på något vis tryggt att veta att man inte behöver veta. En bebis kommer komma och det får lösa sig. Saker löser sig. Och angående om det inte går - är det inte en risk man får ta i allt? Hellre att ha provat och veta än inte provat alls. Det är som kärlek ju. Man kan inte låsa in sitt hjärta i rädsla att bli sårad, då har helt plötsligt hela livet gått. Har din relation förändrats i och med graviditeten? Förutom det mest uppenbara att det har blivit lugnare eftersom vi inte kan festa osv så har den fått en snabbskjuts i sin fördjupning. Att skaffa bebis ihop är att bestämma att man vill leva ihop. Vårt förhållande är tryggare och mer självklart. Samtidigt har vi bara varit ihop i ett och ett halvt år och jag är fortfarande så väldigt förälskad i honom. Så tycker det här med graviditeten gjort vårt förhållande fint. Man lär känna varandra på ett annat plan när man plötsligt måste bygga ihop sina liv. Vilka frågor vill du inte få (irl och på bloggen)? Jag vill inte att folk oombett ska röra vid min mage. Men hittills har det inte hänt. Har du känt oro över graviditeten? Om du syftar på om att den ska dö eller så: Nej, det har jag inte. (ta i trä) Nu är min graviditet långt gången och bebisen skulle med största sannolikhet klara sig utanför kroppen, men innan dess kände jag mycket starkt att blir det missfall så var bebisen trasig. Det fanns inget jag kunde göra. Ett missfall är (i princip) aldrig en kvinnas fel, jag tycker det är viktigt att kunna landa i det. Jag försöker bara hänga på, följer livsmedelsverkets lista angående mat och lyssnar på min barnmorska. Jag läser ingenting annat, jag googlar inga symptom eller hänger på familjeliv osv. Jag oroar mig väldigt sällan (läs: kanske aldrig?) över saker som jag inte har makt över. Det gjorde jag inte innan heller. Det hade snarare varit konstigt om jag gjort det nu. Jag är rationell till naturen och ganska krass när det kommer till såna här stora grejer man inte kan rå på. Om något händer med min mage får jag ta det då. För mig har i sådant fall en oro legat i att jag kanske inte kunde bli gravid, för jag har aldrig varit det förut. Men även där har jag också känt att fine, funkar det inte är det nåt jag får ta då. Det finns ingen poäng att gå runt och oroa sig för saker i onödan. Jag vet att det är lätt att säga så, men jag kan verkligen rekommendera att jobba mot en sådan livsinställning. Hur vill du klä ditt barn? Det gulligaste på barn är denim och snusnäsduk runt halsen tycker jag. På vuxna också! Tidigare Q&A om graviditet: Del 1 om könet, namnet och förberedelser Del 2 om att vara gravid och vad andra tycker
