Jamen hej. Så. Ja. Jag är gravid. Så blev det! Jag är i vecka 18, bebisen kommer i slutet av oktober. En skorpion förstås. Nåt annat vore ju konstigt eftersom jag dras till skorpioner som till pasta, lakrits och bubbel. Behövde tydligen också göra mig en egen 🙃 Den här graviditeten har hittills inte varit helt enkel för mig. Jag har ingen biologisk klocka, inget som har tickat inuti och ingen känsla av att plötsligt vilja skaffa familj. Så blev jag och det är inget fel med det. Jag har aldrig längtat efter barn. Men jag har vetat (om det är möjligt) att det nog är något jag vill vara med om innan jag dör. Och gravid blev jag och det har varit en del att ta in. Jag drömmer inte om oktober som man kanske "borde". Och jag känner inget särskilt för min mage. Är snarare lite rädd för den, övar på att våga liksom fysiskt KÄNNA på den. Men, jag älskar min pojkvän och jag vill göra allt med honom. Och därför känns inte det här särskilt läskigt heller. Vadå, jättemånga gör ju det? Och valpar och kattungar är gulliga, en miniversion av mig och en jag är kär i kan också kan bli rätt gulligt. Den genomgående känslan hittills är att alltihop har varit privat och mitt eget. Kanske hade jag väntat längre med att berätta på bloggen om det inte skvallrades så mycket. Jag blev trött på att nästan dagligen radera kommentarer om min mage och min påstådda graviditet. Det dränerar en när man själv har så mycket känslor och hormoner inuti som man försöker samla ihop och förstå. Så jag vill faktiskt passa på att säga till er som skrivit så att jag hoppas ni skäms. Man gör inte så. Alla ni som har kommenterat på min instagram, min blogg och för att inte tala om förra veckan när jag livesände på Elles instagram (!?): Gör inte så! Det är inte er sak. Det här har varit en stressig period. Ni har ingen aning om hur någon mår (eller faktiskt om de ens är gravida). Att dagligen få motta kommentare som "grattis till bebis!" och "berätta mer om din graviditet" osv när man själv inte gått ut med nåt, vad är det för fasoner?! Det känns som små hot förpackade i blommiga kostymer. Lova mig att ni aldrig gör så mot nån igen! Ville ha det sagt. Och för er som undrar så kommer det här inte bli någon bebisblogg bara för att jag råkar ha en i magen. Men självklart kommer jag dela tankar och funderingar och ta er med på resan, precis som jag gjort i alla skeden i livet. Och jag hoppas att vi kan ha högt i tak och vara snälla mot varandra. Nu ser jag fram emot att ha så jävla tajta kläder igen, har varit pisstråkigt att gömma sig i olika slags tält. puss och kram. foto: Emily Dahl
