Jag skriver detta sent på kvällen söndag. Alltså igår. Eller sent beror väl på vem man är, men klockan är 21.00. Vi har försökt lägga vår bebis i...3 timmar. Ibland är det så. Trött i hjärnan blir man. Man får vara lugn och metodisk och snäll så man inte blir arga på varandra. Vilket man ganska ofta blir ändå. Gick just in och gav min kille en Dumleklubba som ett nattningstreat. Det värsta med att ha en bebis som inte vill somna är just att det är en bebis. Det är inte något som går på batterier eller har en tidsinställd timer. Det finns en risk - en liten men ändå - att bebisen inte somnar på hela natten. Det har nämligen hänt mig en gång. En natt i höstas somnade han aldrig. När det är såna här långa nattningar kryper minnet tag i mig och går som en ilning genom kroppen.När bebisen var som allra minst fram till han var ungefär tre månader somnade han till Bianca Ingrossos Blomstertid. Han stelnade till när vi satte på den - som ett djur som får vittring - och sedan blev han alldeles tyst. Ibland räckte en gång, ibland tio men han somnade alltid. Det var hans favoritlåt länge, kunde stoppa vilket gråt som helst. Vill rekommendera låten vidare till någon med en väldigt liten bebis. Jag tror Bianca har en väldigt så urmoderlig röst och melodin är sövande. Kommer garanterat vara min mest lyssnade låt i år. Nu är det snart dags för mig att ta över nattningen, får snabba mig på med detta inlägg.Jag skulle kunna skriva mycket om nattning men också inget alls. Jag upplever att det förändras hela tiden. Just nu somnar han 18.30 och sover till 06.30 (och behövs nattas om kanske 5-6 gånger under en natt), men för en månad sedan var det inte så. Och vem vet hur det är nästa månad. För tre månader sen lyckades vi inte få honom att somna förrän vid 01. Vi sov i skift och jag var alltid trött. Just nu lägger jag honom när han börjar gnugga sig i ögonen och krypa in i saker. Då är det dags. Men inatt kliar antagligen framtanden som är på väg ut genom tandköttet. Det kan man ju förstå. När jag var gravid låg jag och försökte uppskatta möjligheten att kunna sova och sova och sova. Njut nu tänkte jag. Alla säger att du ska njuta - så njut. Men det är omöjligt att njuta av något man har av i mängder, och som dessutom är en färskvara. Att njuta åt någon annans vägnar är verkligen överskattat. Till och med när det är ens framtida jag.
