När jag har ångest visualiserar jag BB framför mig. Korridoren på andra våningen vid hiss G, tredje rummet till höger på Södersjukhuset. Där finns en whiteboard på insidan av dörren med tider i tusch när det är frukost, lunch, middag och kvällsfika. Sängen har fjärrkontroll och en barnmorska med varma händer visar vilken knapp man håller in för att benen ska ligga i ett skönt V-läge. I det rummet kan inget farligt hända. Jag och Björn gjorde det till vårt i tre dagar genom att ställa godispåsar och äpplen på en grund hylla ovanför min säng. Jag åt ingenting av det, jag var så trött. Den okända bebisen som legat i min mage kurrade som en kaninunge i famnen och varje kväll mellan klockan åtta och klockan tio var det fika. B kom tillbaka från köket med rostade mackor och te. Jag åt liggandes, han satt på en stol bredvid mig och berättade om papporna han träffat i köket. Jag har en bild i huvudet av köket, men jag har aldrig varit där. Det var bara Björn som kom tillbaka med olika saker beroende på vilken tid på dygnet det var. Potatismos och fisk, änggsoppa, rostade mackor. Det var så gott, allt var så gott. Jag visualiserar potatismoset framför mig och då känns det bättre. Alla bebisar började skrika som på given signal strax efter midnatt. - Hör du, sa en barnmorska när hon tog blodprov på mig. Nu är alla vakna. Man var aldrig ensam med skriket. Vi hade tider på möten vi skulle infinna oss på nerskrivna på en lapp. Klockan 07.30 i sal 932. Eller vad det nu var, jag hittar på nummer. Men rummet var bara mittemot. Jag gick dit i sjukhussärk och stödsstrumpor. Den okända bebin fick sockervatten på ett barnmorskefinger för att han inte skulle märka av sprutan. Han sög som en insekt och Björn höll min hand och vi skrattade förvirrat och barnmorskan skrattade hon med. Jag sov och vaknade och vaknade och sov och det knackade på dörren och det var en barnmorska och klockan var tydligen fem på morgonen och hur mår man härinne då? Björn visade mig bilder på instagram och bebisen sov i min famn och jag bad om mer salt ängssoppa för den var ju så god, godaste soppan jag ätit.
