Mammabloggen checkar in. Jag slutade amma i helgen, vilket antagligen är anledningen till att jag dragits med ångest inser jag när jag skriver detta. Nu är det slut, detta kapitel.Det är bitterljuvt och tudelat. Jag vill så gärna vara fri. Äga min egen kropp, kunna röra mig fritt. Samtidigt är det en sorg att inte längre vara ett och samma väsen med min son.Jag vet att det är känsligt att prata om amning men det var så jag upplevde det för oss, att vi var en och samma för en stund.Det finns ett före och ett efter och nu är jag på andra sidan och kommer antagligen aldrig mer amma så länge jag lever.Jag vet inte varför jag använder så stora ord egentligen. Kanske för att det är så regnigt och kallt ute när jag skriver detta. Nu har jag haft en liten bebis, nu har jag ett litet barn.Utanför är det november, som det är varje år. Allt fortsätter, allt pågår. Brösten spänner och pulserar fortfarande men snart upphör också den känslan. Kanske kommer jag minnas den, ett flyktigt vykort från ett år med all the feelings.
