Sandra Beijer
Hej, jag heter Sandra och är författare, bloggare och skribent. Har skrivit tre romaner och bloggat sedan 2005. Tycker om fredagar, cava och när det är sommar.
Annons

igår när jag skrotade runt hemma.

february

Igår hade jag en heldag hemma. Fotade, städade, plockade, rensade, mös omkring.

february

Åt fralla till frukost. Frallor, det godaste vi har. Särskilt med valmofrön.

february

Tände mig ett doftljus. Byredos Loose Lips, som tydligen ska dofta viol och åttiotalssmink. Det doftar suddgummi och vår tycker jag.

Annons

february

Gick och hämtade ut min dator. Kändes som julafton! Välkommen tillbaka hem datorn!!

Annons

february

Hämtade även ut tyngdtäcket jag beställt från Nap Lab. Tror verkligen detta med tyngdtäcke är min grej. Återkommer när vi hängt ett tag.

february

Fick ett bud från Glow:iD, en webbshop med enbart koreanskt smink. Man älskar ju koreanskt smink. Fick produkter anpassade till min hud, blev himla glad.

february

Efter att ha harvat i en och en halv månad med en tråkig bok blev jag äntligen klar i måndags och nu läser jag denna. Tycker så mkt om Ellen Strömbergs språk.

february

Och i ett hörn i mitt vardagsrum står min vinylspelare redo för fredagen. Som råkar vara idag när detta inlägg publiceras. Lyllos oss.

Dela på:

23 kommentarer till “igår när jag skrotade runt hemma.”

  1. Emmaemmaforss.com skriver: 14 februari 2020 kl 06:13

    Vad härligt att du äntligen fick tillbaka din dator. 😀


  2. Ke skriver: 14 februari 2020 kl 07:45

    Nyfiken på vilken den tråkiga boken var 🙂


    1. Sandra Beijer skriver: 14 februari 2020 kl 07:55

      tänkte blogga den nästa vecka!


      1. KE skriver: 14 februari 2020 kl 08:57

        Gött, tackar


    2. Sofia skriver: 14 februari 2020 kl 12:59

      Tänker Houllebecq?


  3. Karin skriver: 14 februari 2020 kl 08:50

    Glow:id har också det absolut bästa utbudet av koreansk hudvård! Obs är inte anställd av dem haha jag bara älskar deras webshop SÅ MYCKET


  4. Johanna skriver: 14 februari 2020 kl 08:53

    Hej! Tack för superblogg! Om det skulle vara så att du inte gillar tyngdtäcket från the Nap Lab, testa från Cura! Upplevde att det var väldigt stor skillnad!


  5. Maria skriver: 14 februari 2020 kl 08:58

    Tack för din härliga blogg. Ha en fin Valentines day. Och ta hand om dej. Kram fina du. 😇


  6. Jasse skriver: 14 februari 2020 kl 09:05

    Vill någon förklara varför koreansk hudvård ska vara så bra? 🙂 Nyfiken, är rätt okunnig men gillar ju att ta hand om hyn. Är det bättre än Dermalogica t.ex.?


  7. Mikaela skriver: 14 februari 2020 kl 10:22

    Jag har också tragglat med en bok i över en månad, Blonde! Har du läst den och gillar? är ju så hyllad men jag tycker den varit såå seeg 🙁


    1. Lotta skriver: 14 februari 2020 kl 10:58

      jag hade samma bekymmer med Ett litet liv som alla älskar :/ tyckte den va jobbig, slutade läsa. Hehe. Ibland är det ok att ge upp! Men för Sandra som jobbar med skrivande och recenserar kanske det är värt att traggla vidare 🙂


  8. Annika skriver: 14 februari 2020 kl 11:32

    Sååå nyfiken på vilken tyngd du valde på tyngdtäcket!!! Med vänlig hälsning, tyngdtäckesnörd since 2018, 11 kg här.


  9. Emma skriver: 14 februari 2020 kl 12:51

    En fråga till folk, och snälla tolka mig snällt. Jag har såna jobbiga känslor kring typ feminism och kraven/förväntningarna på en från andra (främst andra feminister). Jag har varit en så engagerad feminist, och det jag skriver nu betyder inte att jag ska sluta vara feminist, men jag har börjat känna mig så frustrerad kring vissa saker.

    Jag känner att en del av feminismen, det att vara duktig och kunna allt om allt hela tiden, ha bra svar på tal och informera folk om sociala strukturer osv, är ännu en kvinnofälla. Att man ska ta hand om alla andra, veta allt om alla intersektioner, och stå till svars för ”hela feminismen” för att man är feminist.

    Jag har varit feminist före jag har varit jag, och att inse detta ger mig sån identitetskris? Vill kasta bort allt för jag känner mig så kvävd av den duktiga feminismen. Och att det är så satans aggressiv stämning på www när folk inte kan allt (då främst andra kvinnor). Jag har liksom lagt så mkt energi på detta, har till och med läst genus a,b,c och trott att det är vad jah vill arbeta med. Men jag känner mig helt tömd nu för det är som att jag levt för andra och varit så stressad över att vara 100% woke och utbildad inom allt. Är 27 nu och vill bli av med den här känslan. Vad är det ens? Känner någon igen sig? Det här är obs ingen antifeminism. Känner mig bara kvävd av att kvinnorollen som ”räddaren” har följt med mig in i feminismen.


    1. Ellen skriver: 14 februari 2020 kl 14:03

      Tack😘 för att du orkat kämpa så mycket för feminismen. Du har garanterat gjort skillnad. Vila lite nu <3


    2. Sofia skriver: 14 februari 2020 kl 14:31

      Vill bara säga att du, Emma, inte är ensam i känslan!!! Jag är 27 och har precis som du läst genus a, b, c och tänkte att det skulle va något att jobba med men känner mig nu TRÖTT som tusan. Så jag har helt enkelt låtit mig vara trött. Väljer mina fighter väldigt noga och läser/följer bara grejer ang feminism/kampen osv som ger mig energi att göra *något* (exv ta de få fighterna jag faktiskt tar). Nu har jag pausat i… ett par år. Fett sorgligt, men tror också NÖDVÄNDIGT. Vi kommer framåt, andra tar facklan åt en och man behöver faktiskt inte kunna allt (även om det såklart är bra att vara woke). Tänker att så länge jag är ödmjuk så är det inte hela världen att jag inte kan precis just allt. Det landar också bättre hos människor har jag märkt, om jag är mer ödmjuk. Så win win. KRAM och LÅT DIG VILA, som Ellen sa. <3


      1. Emma skriver: 14 februari 2020 kl 14:54

        Sofia: Åh TACK för svar! Känner mig så lättad att jag inte är ensam. Känner mig helt slutkörd inom detta, och märker att jag känner mig dum som gör det? Behöver nog också ett par års paus. Göra en nyorientering i livet där jag själv är i fokus, så får yttervärlden komma i andra hand. Just nu känner jag mig så frustrerad och otroligt lätt-triggad! Blir arg och trött på alla kanter. Måste låta mig andas och låta livet få mer plats. Tack igen❤️ Får jag fråga, vad arbetar du med istället? Nu när jag känner att jag behövt skrota genusbanan (jag har en fil kand med det som huvudämne) så känner jag mig också så trött att jag lagt 3 år CSN på det? Och vill verkligen INTE arbeta med något politiskt eller typ på en kommun.

        Och Ellen: TACK. Behövde verkligen dina ord. Kände mig lättare i själen och i min frustration.


    3. Christine skriver: 14 februari 2020 kl 14:44

      Första gången jag skriver en kommentar på nätet, men känner igen mig i det du skriver och vill inte att du ska känna dig ensam.

      Kommer ihåg hur Astrid Lindgrens sagor fick mig att tänka över orättvisor i värden redan som liten. Läste boken ”Fittstim” sommaren mellan mellan- och högstadiet, och har identifierat mig själv som feminist sedan dess (är 32 år idag). Trots att jag inte hade några tjejkompisar som brydde sig om jämställdhetsfrågor på samma sätt som jag gjorde slukade jag alla feministiska texter jag kunde komma över under resten av min ungdom. Har läst statsvetenskap och blivit matad med kritisk teori, och har av eget intresse följt med i feministiska debatter under de senaste 20 åren. Bor nu i Danmark, där svenska kvinnor typ blir sedda som experter på feminism och förväntas kunna svara på alla frågor om jämställdhet. Har även en arbetsroll idag där det ingår ett fokus på jämställdhetsfrågor.

      När jag var liten trodde jag verkligen att lycka vore att uppnå en position som vuxen där jag fick lov att prata mycket om feminism, och gärna i många olika kanaler. Men förstår när du säger att det kan upplevas som en kvinnofälla, eller kanske en ”duktig-flicka-fälla” som jag ser det. Precis som du så har jag också upptäckt hur trött jag blivit av att i skolan, på jobbet, och privat hela tiden behöva förklara och sätta i perspektiv för andra. Framförallt eftersom det finns så många nischdiskussioner inom nutida woke-feminism, som jag inte anser är det mest relevanta i min egen feministiska identitet, men som jag då automatiskt blir ett språkrör för. Det har också gjort att jag börjat känna mig förvirrad i min egen identitet, och har fått mig att ibland helt tappa suget. Har upplevt flertalet situationer där jag helt plötsligt blir trött på att höra min egen röst – så sjuk kontrast mot det engagemang jag känt för jämställdhet under hela mitt liv.

      Har inga expertsvar på hur man kommer ur den här känslan. Själv har jag dock bestämt mig för att jag inte behöver vara ett språkrör för alla frågor jag känner solidaritet med, och efter hand har jag inte känt samma krav att agera ”upplysare” eller ”wokeräddare” i min vardag. Dvs. att jag uppmuntrar alla samtal som rör feministiska frågor, men påtar mig endast rollen som ”upplysare” i de frågor som direkt engagerar mig. Försöker också ta mer styrning i samtal och förankra samtal i något konkret exempel där de som frågar också måste förhålla sig och bidra med tankar. På så sätt fortsätter bara samtalet om båda parter är engagerade, istället för att jag står och håller en lång monolog. För att slippa ”stå till svars” väljer jag att vara tydlig med att säga att även om det finns andra perspektiv väljer jag nu att bara prata utifrån perspektiv X. Har valt att tänkta att på så sätt ger jag min samtalspartner lov till att komplettera med deras perspektiv – vilket ju är en viktig del av ett gott samtal (och stänger av för kritik som inte konstruktiv). Detta är några av de knep som har gett mig mer energi och glädje tillbaka, och därmed gjort det lättare för mig att känna igen mig i min egen feministiska identitet igen.

      Vill bara avsluta med att säga att jag tycker att det är så häftigt att du har så stort intresse för jämställdhet! Håller tummarna för att du också kan hitta knep som gör att du får lov att börja känna bekväm inom feminismen igen.


      1. EMMa skriver: 14 februari 2020 kl 16:55

        Christine: wow tack för ditt svar, det var så himla bra❤️ Jag har känt mig så engagerad och stärkt av feminism och att vara i feministiska sammanhang (var den enda feministen jag kände under hela mina tonår i en mindre stad, och träffade likasinnade när jag flyttade till en storstad), men har senaste åren känt mig mer dränerad. Tack igen


        1. Lisa skriver: 14 februari 2020 kl 19:37

          Lev enligt dina värderingar och principer och, som du beskriver, var ödmjuk! I val av dina ”fighter” och inför andra. Det är så himla mycket framgång bara det – att ha ifrågasatt, faktiskt, och försöka leva därefter och inte prioritera att tillrättavisa andra framför att ta hand om dig själv. Det lämnar ju något stort vidare att vara en snäll människa som tror på rättvisa och visar det genom att vara den person du är och vill vara. Tro inte att du är noll bara för att du inte kämpar så där tungt som du har gjort. Vila i det. Jag har själv haft samma issue och ”kämpat” mycket för djurrätt och veganism tidigare (ej militant aktivism), varit lättretlig och ledsen i andras sällskap som inte delat samma åsikter, men jag har på senare år inte engagerat mig alls mer än att jag idag lever som jag själv tycker är rätt för mig och för djuren, men jag kan inte tillrättavisa andra. Mitt eget leverne är ju det mest direkta jag kan styra och använda som verktyg för att göra skillnad. 🙂


    4. Mel skriver: 14 februari 2020 kl 16:04

      Jag kan också känna igen mig i det du skriver. Har jobbat länge i universitetsvärlden och känner mig lite trött i hjärnan på allt man “ska” som feminist, både där och ute i världen. Brukar tänka (som tröst för mig själv) att det är en feministisk handling att vara hygglig och solidarisk med andra kvinnor i möjligaste mån. Känns kanske futtigt, men jag tror att det vi gör i vardagen gör stor skillnad, kanske mer än en del av det vi lärde oss på genusvetenskapen. Kram, och tack för all tid du lagt på kampen!


    5. Emma skriver: 14 februari 2020 kl 18:01

      Men gud!!! Tack vad skönt att någon skriver det du skriver. Är också 27. Jobbat och kämpat med frågor jag brinner för och är slut nu jag med. Sjukskriven och matt till och med. Nu vilar jag. Ska läsa svaren och försöka komma på vad jag ska göra nu när jag inte orkar vara duktig längre!!


      1. Emma (trådskrivaren) skriver: 15 februari 2020 kl 18:20

        Emma: sjukskriven här oclså! Brakade ihop efter min examen och har inte kommit tillbaka 100% efter det 🙁


  10. Sofia skriver: 14 februari 2020 kl 22:18

    Klairs Supple Preparation 😍❤


Laddar
https://sandrabeijer.elle.se/torsdagens-outfit-i-fem-steg/