Sandra Beijer
Hej, jag heter Sandra och är författare, bloggare och skribent. Har skrivit tre romaner och bloggat sedan 2005. Tycker om fredagar, cava och när det är sommar.
Annons

jag väntar på dig för att jag måste.

Förra veckan påbörjade jag ju en liten miniserie där jag publicerar ett gäng av de krönikor jag skrev i Sofis Mode mellan 2011 och 2012.
För att jag inte publicerat de här tidigare!
Förra veckans kan du läsa här. 

Idag hoppar vi vidare till en krönika som handlar om det långdistansförhållande jag hade då. Jag bodde i New York och han bodde i Los Angeles.

Annons

 

 

Annons

Första gången jag besöker dig är i februari. Vi ligger i din säng i en stad jag aldrig varit i. Jag har benen knutna runt täcket och huvudet vänt ner mot lakanen. Du sitter bredvid och håller din hand över min rygg.
– Vi gör det här en liten stund till. En liten stund, sedan är det över.

Du bor i en stad 4500 kilometer ifrån mig och jag hälsar på var sjätte vecka. Hos dig är det alltid varmt, året om. Vi sitter på din altan och tittar på tv-serier och du har gjort en sallad av tomaterna från din trädgård. Du säger att jag får plats hemma hos dig. Att garderoben har en tom halva och att jag aldrig behöver använda halsduk. Du säger att vi kan ha en tax och jag får döpa den till vad jag vill.

De säger på nyheterna att det blir den kallaste vintern sedan 1890. Jag kan inte förstå att de säger så igen. Det var likadant förra vintern och den innan det. De lovade mig ett ljummet januari, de sa att det skulle gå över. Jag har ingen vinterjacka som är tillräckligt varm och när jag somnar ligger du inte bredvid. De lovade mig att vädret skulle bli bättre i år, att inga kvarglömda hundar skulle dö av köld i låsta bilar och att jag inte skulle behöva överleva en vinter till utan dig. Jag vägrar.

Du sover nära mig var sjätte vecka och när solen går upp pressar du in ditt ansikte mellan madrassen och mina revben och jag vill dö för att det inte händer mig varje morgon. Du har handen mellan mina lår när vi tar bilen till mataffären och vid raderna av konservburkar och frukostflingor lirkar du in fingrarna under min tröja.

Du vinkar i webbkameran och säger hej och jag säger hej tillbaka men vill allra helst ställa mig upp och skrika att vadå hej, vi ses ju inte. Vi ses aldrig och jag har väntat fyra årstider men du flyttar inte in i min lägenhet. Jag har gjort en kopia av min nyckel och rensat ut två byrålådor som bara står tomma. Och jag biter ihop med vitnande knogar och knyter skorna extra hårt.

Annons

Vi hörs på textmeddelanden, korta samtal mellan möten och i nattliga skypesamtal. Årstider som byts ut, packar ner och upp strumpbyxor och hos dig är det alltid sommar. Jag sitter framför datorn och du är 4500 kilometer bort och jag gråter knappt längre. Jag köper dubbla tröjor och lagar rotfruktssoppor.

Och i februari låg jag i din nyinköpta Ikeasäng och skakade. Men inte nu. Jag tänker att en liten stund kanske är längre tid i dina beräkningar. Jag skickar brev med blandskivor och låtsas att vi lever i en fransk film där längtan är filmiskt förpackat i ett fyrkantigt brev med Serge Gainsbourgs greatest hits. Och jag väntar på dig för att jag måste. För att jag lovade. För att ingen hyvlar osten i skidbackar eller bränner vid rostmackor som du.
För att ingen är du.

 

Dela på:

26 kommentarer till “jag väntar på dig för att jag måste.”

  1. Ida skriver: 03 december, 2018


  2. MariaSpray skriver: 03 december, 2018

    Vet någon mer om solterapi. Var finns det i Stockholm och hur funkar det. Jag känner det är något för mej. Ha det fint.


  3. TravelAnnanewyorkmybite.com skriver: 03 december, 2018

    Åh, så fint och berörande skrivet!


  4. Martina skriver: 03 december, 2018

    Åh. Vad hände sen då? Tröttnade du till slut?


    1. E skriver: 03 december, 2018
    2. Peppoli skriver: 03 december, 2018

      Nej, det slutade tyvärr sorgligare än så. En gång när hon besökte honom så gjorde han slut, och kort därefter (åtminstone officiellt) blev han ihop med en tjej han redan kände som också bodde i LA.


      1. lh skriver: 04 december, 2018

        neje gjorde han typ inte slut över telefonen?


        1. Peppoli skriver: 04 december, 2018

          Ja, så kanske det var, men att hon märkte att nåt var fel när hon var där sista gången. De var ute och vandrade en dag väl, och det var inte som vanligt, har jag för mig. Men han kanske gjorde slut över telefon efter det. Svårt läge med distansförhållanden – inte kul att göra slut över telefon, men inte heller så kul att resa till nån för det beskedet.


  5. Anna skriver: 03 december, 2018

    orkar inte vad fint :’)


  6. Anna skriver: 03 december, 2018

    Grinar ihjäl. Samma situation nu med 6 veckors mellanrum, 2000 kilometers avstånd och oklart antal år kvar.


  7. Andrea skriver: 03 december, 2018

    ? Aj ❤️


  8. Ida skriver: 03 december, 2018

    Har haft den här sparad i telefonens anteckningar sen den kom ut ❤️


  9. Olivia skriver: 03 december, 2018

    Hur kom det sig att du inte flyttade till LA eller han till NY? Ville du inte dit? Ville inte han till NY? Alltid undrat detta men aldrig kommit mig för att fråga. Om du tycker det är för personligt eller för långt bak i tiden behöver du såklart inte svara


    1. Sandra Beijer skriver: 03 december, 2018

      vi byggde upp två nya liv för separat från varandra och insåg det försent typ. så kan det vara ibland.


  10. Elsa skriver: 03 december, 2018

    jag var i ett distansförhållande när du publicerade den på bloggen efter att du skrivit den. det var så skönt att någon kunde sätta ord på mina känslor då <3


  11. Karro skriver: 03 december, 2018

    Fan va fin text, drog efter andan flera gånger!


  12. Rasha skriver: 03 december, 2018

    Åh jag måste fråga! Om du hade fått göra om. Hade du flyttat till LA då? Undrar du hur det skulle ha varit då?


  13. Helena - Oh darling, let's be adventurersohdarling.org skriver: 03 december, 2018

    Åh, så fint. Vad hände sen? Får vi någonsin veta?


    1. Sandra Beijer skriver: 04 december, 2018

      hela bloggarkivet från 2012 skulle jag säga 🙂


  14. wlynx.webblogg,se skriver: 04 december, 2018

    åh </3


  15. A skriver: 04 december, 2018

    Har ni haft möjlighet att ”prata ut” kring allt som hände eller känns det bara som att det är förbi och inte går att göra? Kan ibland ha så svårt att släppa folk och alla scenarion som finns i mitt huvud. Oklart däremot om det hjälper att prata ut. Den andre säger nog aldrig det man vill höra.


  16. Åsa skriver: 04 december, 2018

    Jag påbörjade ett distansförhållande igår… Men det är tidsbegränsat till tre månader, det vet vi redan. Så det känns ändå rätt okej, än så länge. Jag väntar, för att jag vill.


  17. Paulina skriver: 04 december, 2018

    Jag älskar den här nya grejen att du publicerar dina gamla krönikor! Brukade läsa dom 2012 men det är ju sedan länge glömt! Så mysigt!

    Ha det bäst! <3


  18. Johanna Särefjord skriver: 04 december, 2018

    Vackraste jag läst ❤️ Snälla ge ut alla dessa i en liten bok!


  19. Liv skriver: 05 december, 2018

    Har haft ett distansförhållande i tre år och vi ses max var tredje månad. Men… jag älskar det och älskar honom.


  20. sandra skriver: 17 december, 2018

    Wow. Din text träffar mig rakt in i hjärta. Precis sådär känns det med distansförhållande och det gör så ont.


Laddar
https://sandrabeijer.elle.se/vecka-49-3/