En av de vanligaste frågorna jag får om mina böcker är om de är baserade på en sann historia eller inte. Det är dom inte. De är påhittade. Men många av scenerna och karaktärerna baserar sig löst på saker som har hänt mig. Jag gjorde ett inlägg för några månader sedan där jag berättade bakgrunden kring några scener ur Det handlar om dig. Idag tänkte jag göra samma sak med min andra roman Allt som blir kvar. Allt som blir kvar handlar i korta drag om den där första nattsvarta månaden efter det tagit slut med någon. Den månaden är nästan overklig. Det första stycket i boken där huvudpersonen Matilda blir dumpad över ett telefonsamtal i en gathörn baserar sig på en gång då jag själv blev dumpad i ett gathörn på telefon helt enkelt : ) Men för mig var det New York, och Matilda blir lämnad i Stockholm. Hon ringer också upp nån till skillnad från mig, handlingskraftig som hon är. Scenen där Matilda jobbar sitt pass på Pressbyrån och en grabb hon är bekant med kommer dit och säger att han vill hångla med henne är löst baserad på dagen efter det tagit slut med mig och L och jag var bjuden på en brunch. Alla var liksom åh hur mår du, hur är det, shit va jobbigt etc. Förutom en kille som sa, Säg till när du är redo att hångla igen, för jag har alltid velat hångla med dig. Så otroligt trevligt och uppmuntrande gjort tycker jag! Det behövde åka in i en bok. Scenen där karaktären Miron tatuerar ett skepp stal jag helt fräckt från när min kompis Joakim gjorde det i New York. Här finns det inlägget. Scenen på pizzerian där de delar på en pizza och en cola och tar springnota har hänt mig delvis. Tog förstås inte springnota though. Man är väl vuxen och rimlig. Men 2012, den där veckan när orkanen kom till New York, hängde jag framförallt med två killar. Och eftersom jobben var stängda, vi varken hade mobiler eller el och noll kontakt med omvärlden var det som att vi lekte en lek i en egen inkapslad värld. Nån dag gick vi ner till en öppen pizzeria en förmiddag och satt där och blev fulla utan en aning om vad som skulle hända varken senare eller dagen efter. Hela grunden av Allt som blir kvar baseras väldigt mycket på de känslorna jag hade under stormveckan. Man visste inte hur länge man skulle bo tillsammans i den där lägenheten, hur sparsam man skulle va med de sedlarna man tagit ut innan bankomaterna slutade funka, när man skulle börja jobba igen. Eller tvätta håret eller bara lyssna på musik. Det var superkonstigt. Skrev en krönika om det efteråt. - Jaa, det var några exempel. Så kan det va.
