Fick ett brev:✉️Önskeinlägg: Din skrivprocess! Lyssnade på Fredagspodden med Hannah & Amanda i fredags och de pratade om hur svårt det är att skriva för man måste "lock in". Kände igen mig så mycket i det, hur man prokrastinerar i oändlighet för att hjärnan bara hatar att gå in i fokusmode.Sen fick jag ditt nyhetsbrev där du skrev att tisdagar var din bästa dag för då är det så många dagar kvar att skriva på. Blev helt förundrad och avundsjuk! Tänkte "hon måste ha knäckt koden". Hade varit sååå intressant att läsa om din process, hur du lägger upp dina skrivdagar! Hemliga tricks? ☺️ ✏️Hej! Vad kul att få skriva lite om att skriva.En stor del av min tankeverksamhet kring bloggen just nu handlar faktiskt om att försöka att inte skriva om skrivandet 😆 Eftersom jag är mitt i en roman är det just skrivandet som upptar större delen av min tankekraft. Men jag tänker att det kanske inte är det mest intressanta för den breda läsarskaran.Jag lyssnade också på Fredagspodden förra veckan. Avsnittet heter “Äta, sova och inte dö”. De börjar prata om skrivande runt 40 minuter in. Båda verkar skriva på varsin bok!Det Hannah och Amanda beskrev som ett hinder var prokrastineringen. Båda två hittar andra saker att göra för att skjuta fram skrivandet. De diskar, rensar garderoben, fixar med fröer på balkongen. De gör allt, utom att just skriva.(Sidenote: Blev lite förundrad över att de skrev hemma. Det är i det stora hela svårt att jobba hemifrån. Hemmet är fullt av flyktvägar.)Svaret är hur som helst egentligen enkelt.Att skriva en bok är något som gärna romantiseras, men det kräver extremt mycket självdisciplin.För att skriva måste du in i plugghäst-läge. Det finns inga genvägar. Har du myror i benen måste myrorna in i boken. Och för att få in dem där måste du - och det här är viktigt - fortsätta skriva.Inspiration dimper inte ner. Varje morgon sätter jag mig och skriver, och varje morgon är en uppförsbacke in i texten.Känns det motigt - skriv.Kommer ingen inspiration - skriv.Vet du inte vart texten är på väg - skriv.Du kan bara låsa upp dina låsningar genom att skriva dig igenom dem. Om du upplever att du svävar ovanför texten och inte riktigt landar i den, då har du antagligen inte gjort tillräckligt med förarbete. För att skriva en roman måste man bekanta sig med den värld där karaktärerna ska röra sig.Så här ser mitt förarbete ut, i stora drag:1. Ett frö till en idé sås. I anteckningsappen i telefonen skriver jag ner korta utdrag, karaktärsidéer, möjliga spår.2. Jag bestämmer mig. Detta sker några månader senare. Jag samlar allt jag har i en mapp i skrivprogrammet Scrivener. Jag skrev både Allt som blir kvar och Mellan oss i Scrivener. Det är ett väldigt bra program för romanskrivande.3. Jag gör en komprimerad version av historien på ungefär en A4-sida. Början, mitten, slut. Vad huvudkaraktären ska ut på för resa. Vad för berättelse ska berättas.4. Karaktärsbeskrivningar. Alla karaktärer får varsin, vissa korta andra längre. För mig handlar inte karaktärsbeskrivningar om hur de ser ut eller vad deras favoritfärg är - utan deras rädslor, hemligheter, vad de längtar efter och vad de är beredda att offra för att få det. När man lär känna sina karaktärer på djupet uppstår plötsligt scener av sig själva. 5. Jag delar upp boken i fem delar enligt The Screenwriter's Workbook av Syd Field. En början, ett mittparti i tre delar och en upplösning. Det är egentligen en metod för filmmanus, men en berättelse är en berättelse oavsett vilken form tänker jag. Jag använde samma strukturmetod när jag skrev Glow up för Dramaten. Det funkade väldigt bra, så nu gör jag det igen.6. Sedan skriver jag. Jag skriver linjärt, alltså från början till slut. När jag kommit till slutet börjar jag om igen. Varje redigering öppnar en ny nivå. ur Mellan ossMen till syvende och sist: Att skriva är det bästa jag vet.Roligare än att så fröer på balkongen. Roligare än att äta, sova, festa, umgås, allt allt allt. Allt!Jag skriver på boken varje vardag mellan 8.30 och 11.00. Sedan måste jag arbeta med bloggen och det runt omkring det. Men varje gång klockan slår 11 längtar jag till 8.30 nästa morgon. När helgen kommer längtar jag till måndag.Skrivandet får mig både att upphöra och samtidigt maximalt känna livet i mig. Obs: Det handlar inte om att tro att man skapar underverk och fantastisk litteratur. Det handlar om att kliva in i ett så koncentrerat fantasitillstånd att ens karaktärer blir lika verkliga som kött och blod.När jag skriver är det som ett lägga ett nytt universum: inuti mig bor personer med riktig puls. Att försvinna så djupt i sig själv är en enorm njutning. LIKNANDE INLÄGG:▶︎ Jag har drabbats av verbsjuka.▶︎ Varför skriver jag?▶︎ Varfööööör gör jag det, varför!!▶︎ Skriva är semester▶︎ Hur man kommer vidare i sitt skrivande▶︎ Varför och hur jag skrev Mellan oss+ hela min skrivkategori
