Jag skriver just nu, så jag tänker mycket på skrivande. Varför man gör det Varför man gör det Varföööör man gör detJag verkar ha en förkärlek till långa, självisolerande projekt. Där det är jag och text och mycket angst. Det är inte med avsikt, jag hamnar bara där igen och igen. Kanske handlar det om att ha kontroll, vetskapen vad man ska syssla med de närmsta åren.Kanske handlar det om att separera sig från bruset. Jag kan bli stressad när jag inte har projekt där jag stänga om mig själv. Jag måste få vara ifred.Kanske handlar det om att känna att man är betydelsefull, i sin lilla enkelhet. Ett litet skrivande, att famna i mörkret efter någon slags mening med livet. Eller så är det bara rakt upp och ner något som inte går att beskriva med ord. Jag skriver för att jag måste, för att det inte finns något annat. När jag inte skriver skriver jag ändå. Jag tror alla skrivande människor har detta gemensamt. Eftersom jag skriver konsumerar jag också text om skrivande. Här är tre tips. Jag satt i en sandlåda och lyssnade på Söndagsintervjun i P1 där Agneta Pleijel intervjuades. Hon debuterade med en diktsamling när hon var 41 och ser att hennes liv delades i två delar där: ett före och ett efter. Hon beskriver känslan att gå från Kulturchef på Aftonbladet till poet typ som en slags spirituell rymdresa. Där hon inte har något val - karaktärerna tränger sig ut. Tyckte det var härligt att lyssna på. Det känns långt från min egen person, att våga vara så öppet knasig med sin inre värld? Jag tror att om man någonsin skrivit under en lång tid kan man nog känna igen sig i att karaktärerna liksom klättrar ut och lever sitt egna liv. "Hela tiden kom bilder och så småningom röster till mig, helt mirakulöst. Som jag inte visste vilka de var, men de tillhöll mig att skriva. Och jag växlade mellan sinnesstämningar. Ibland var jag glad och ibland var jag rasande." Författaren är en tidning som kommer till alla som är medlemmar i Författarförbundet. Den handlar rakt upp och ner om skrivande. Sidenote, men tänker nästan alltid på formen när jag får den! Den har en så oskrivig aura. Tänk va fint om den vore lite mer som en pocketbok. Så man kunde läsa den på tunnelbanan och i lokaltrafik utan att se ut som att man skyltar med något. Hur som helst fanns en text därinne i det senaste numret som handlar om varför vissa kan skriva långt och andra inte. Det är väl kanske den vanligaste frågan man får som romanförfattare - hur orkar du och hur gör man?Mitt standardsvar är att det handlar om att ha ett tydligt dramaturgiskt skelett + en jävla massa nötande. Det är bara att skriva, fast det är trist.Men jag tycker att det var intressant här att det också kan handla om psykologiska förmågor. Att vara sin egen hejarperson och att stå ut med att hata sig själv, sitt skrivande och sin text nästan varje dag. Och att man vågar går rakt i ni det som är så jävla pissjobbigt. Ett slags kbt. Elin Cullhed, en författare jag tycker mycket om, skrev en text i Dagens Nyheter förra veckan som grep tag. Jag själv upplever att vi lever i en ganska oromantisk, forcerad tid. En tid som är fattig på lager - det som betraktas som fint är det som är fint utan omvägar. Man behöver inte titta en extra gång. Vackra hem, vackra klänningar, vackra människor, vackra presenter. Hanna Schönbergs filmade födelsedagsmorgon med Erik Saade som en otroligt klick grädde på toppen av alltet.Men att skriva är motsatsen. Att skriva är att röra sig framåt i lera utan att visa upp någonting, på flera år ibland. Elin Cullhed skriver:"Ett litterärt verk arbetas fram under tystnad och tvivel och är raka motsatsen till en perfekt postad bild. Tid är en metervara, man bär hem tygstycket från affären, det är inte färdigt, det ska sys, sys om, kasseras, mätas, slängas, man har en idé om stil, man går till tygaffären igen och nya rullar rullas ut. Jag vet ingen som syr längre, jag vet inte heller någon som verkligen använder sig av tid."Läs här: Elin Cullhed: Kritikerna måste ha förståelse för författarnas brutala verklighet (och om den är bakom betalvägg, skaffa dig en prenumeration på en morgontidning, det är värt!)⭐️
