- Hur vet du när du är redo att skicka in ditt bokmanus till din förläggare? frågade jag Coco Mellors i höstas.- När det är helt klart - för mig, svarade hon.Okej, tänkte jag. Då siktar jag på just det. Ingen jävel ska läsa mitt manus innan det är smutt.Men tyvärr finns det också ett annat svar på frågan. Det har jag upptäckt på egen hand i år. Och det är att det också måste iväg när det inte finns något mer att ge.Under de senaste två veckorna har mitt bokmanus upplösts i små bitar. Det började med att jag såg varje upprepning jag gjort - i enstaka ord och verb, men också i händelser. När jag väl upptäckte dem pulveriserades också språket. Varför hade jag skrivit boken på det sättet jag gjort? Är det här ens prosa? Eller bara en redogörelse för en berättelse som aldrig existerat?Efter det föll karaktärer ihop, scener pyste som ballonger, och dialogen ska vi inte ens prata om. Jag började stryka meningar, därefter kapitel. Jag kastade 20 000 ord rakt ner i vasken innan jag förstod att jag stod inför ett nu eller aldrig.Antingen är det tack och good bye med hela manuset eller så är det dags för någon annan att läsa det.Allt jag hade tänkt göra innan jag skickade in:Söka på specifika ord som inte får upprepas mer än en, max två gångerGöra de rätta radbrytningarnaSäkerställa att karaktärer som bytt namn under arbetets gång inte ligger och dräller med sina gamlaGå igenom varje karaktärs dramaturgiska bågeSkriva om det där kapitlet som råkade bli så himla lökigtLäsa igenom allt en sista gång.Nej.Jag hade inte tid med det. Manuset var förgiftat. Jag kunde inte hantera det en sekund till. Så.Nu är det gjort. Nu har jag skickat in mitt manus till ett förlag. Det får bära eller brista.Det är konstigt med text. Man kan vara fullkomligt investerad i något, uppslukad och inkapslad. Och så en dag är det som att man hamnar utanför universumet. Självhatet kommer indundrande, och i det också ett aktivt hat mot romanen. Varför utsätter jag mig för det här? Varför kan jag inte bara...vara...influencer? Göra lite samarbeten och dra in lite cash istället för att uppfylla mig själv och tillbringa nästan all arbetstid på något som drar in 0 kronor. Skämskudden just nu är utom kontroll.För att fira att jag slipper skriva bokade jag om mina och Didriks tågbiljetter. Nu stannar vi på Rivieran fyra dagar till. Vi ska ligga i skuggan och rita, äta croissanter och inte tänka på litteratur, inte ens lite. Jag och the one and only queen Coco Mellors. Utdraget högst upp är från Bodil Malmstens bok "Så gör jag! - konsten att skriva".
