Sandra Beijer
Hej, jag heter Sandra och är författare, bloggare och skribent. Har skrivit tre romaner och bloggat sedan 2005. Tycker om fredagar, cava och när det är sommar. Skriver just nu manus till min dramaserie som kommer till SVT 2022.
Annons

never let me go.

Kazuo Ichiguro - Never let me go

Årets första bok jag läste ut var Kazuo Ishiguros roman Never Let Me Go. Börjar som vilken high school-historia som helst tills man några kapitel in förstår att något är högst fel och skevt.

Kazuo Ichiguro - Never let me go

Never let me go utspelar sig i en parallell verklig värld där man börjat klona människor. Kathy växer upp på ett isolerat internat där man premierar konst, litteratur, träning och frisk luft.
Men vad ingen vågar prata om är vad som händer sedan, när skolan är slut och det är dags att bege sig in i vuxenlivet som ”donatorer”.

Annons

Kazuo Ichiguro - Never let me go

Annons

Lärarna på internatet är lika mycket föräldrar som vakter, men håller alltid ett kyligt avstånd mellan sig själva och eleverna. En gång i månaden kommer en ”madame” till skolan och samlar in de bästa målningarna och skulpturerna från eleverna till sitt galleri. Men varför vet ingen av barnen.

📚

Kazuo Ishiguro vann nobelpriset i litteratur 2017, så vill du stajla för nån och läsa en nobelpristagare tycker jag du kan drämma till med den här för den var lättläst.

Samtidigt var det ganska många saker som störde mig. Författaren lämnade ut alldeles för få nycklar till läsaren och liksom ”höll på sig” till ett slags crescendo de sista fem sidorna.

Ishiguro använder en berättarteknik som är lite som facebooklänkar, dvs ett kapitel slutar typ med ”Och ni kan aldrig tro vad som hände sedan, under trädet bakom skolan” och så börjar kapitlet efter ”Vid trädet bakom skolan sågs vi och…” etc. När jag läste ut den kände jag mig lite lurad, för extremt få av de där kopplade trådarna hade något att göra med slutet egentligen.

Dag ut och dag in får vi följa eleverna på skolan, men inte någonsin uppstår en diskussion mellan dem vilka de är, trots att de är högst medvetna om det. Istället tassar författaren runt frågan på ett sätt som till sist bara irriterar mig. Det skrivs om ”förtroliga ärliga samtal om nätterna” men ingen ifrågasätter någonting. Det gör också att tempot genom boken är detsamma, den drar aldrig riktigt igång.

Annons

Det skavde i mig att ingen revolterade, agerade eller ifrågasatte. Både innanför skolans murar men också utanför bland alla vanlisar. Vill veta mer om vanlisarna?? Fattade inte ens var de höll hus.

Men kanske är det också hela idén med boken, att vi människor är såhär. Man sållar sig till sitt eget ödes led, man ifrågasätter inte varför man hamnade just där man är. Man går till sitt jobb, man går hem, man somnar och upprepar allt igen. För så har någon bestämt att det ska vara, och varför skulle just jag ifrågasätta det?
Ingen annan gör det ju.

16 kommentarer till “never let me go.”

  1. Sandra Beijerrodeo.net skriver: 18 januari 2018 kl 15:57

    näää håller verkligen med om att ingenting hände delvis, men det var ju också mycket ”nu hörreni ska vi berätta, vi gjorde såhär för att vi ville det här”-revealings. Om du fattar hur jag menar.. 🙂


    1. elsa skriver: 18 januari 2018 kl 16:04

      jaa alltså man visste ju liksom allt så himla tidigt i boken. men ja förstår hur du menar. jaja fint skriven och riktigt häftig bok idé av Ishiguro!


    2. elsa skriver: 18 januari 2018 kl 16:05

      omg jag särskrev :'( sry


  2. Linn skriver: 18 januari 2018 kl 15:57

    Verkligen förvånad och på nåt sätt lite ledsen att du inte gillade den – Never Let Me Go är min favoritbok och jag blev så taggad när jag såg att du läste den 🙁 Skulle dock påstå att den definitivt är bättre på originalspråket (även om jag har läst den på svenska också) och rekommenderar även filmen om du inte sett den!


  3. helhhelh.blogspot.com skriver: 18 januari 2018 kl 18:07

    Läste den på gymnasiet så minns inte riktigt hur den var (fast gillade den, läste på engelska också vilket kanske påverkar), MEN, läste remains of the day för något år sedan och DEN var så så fin. Också om hur det är att vara människa, försöka hitta en plats och göra det bra. Prova en till av Ishiguro plz!


  4. Katjacykelkatten.cc skriver: 18 januari 2018 kl 18:49

    Är väl ett japanskt mindset han tillämpar 😉


  5. Malin Svensson skriver: 18 januari 2018 kl 18:54

    Läst annst av honom och att ”tassa runt” skulle jag nog säga är lite av hans signum.


  6. Jeanette skriver: 18 januari 2018 kl 20:02

    Så tänkte jag också, att det var ett grepp att det som annars hade varit huvudfokus inte var det. Jag tyckte mycket om den!


  7. Yanjaa skriver: 18 januari 2018 kl 20:12

    Kan också vara att det skaver kulturellt. Även om folk är medvetna om vad som väntar efter gymnasiet i Sydkorea/Japan så är det få som gör revolt eller åker till Indien för att finna sig själv… På samma sätt som att få verkar förstå varför tjejen i Aziz Ansari-fallet inte kunde säga nej för att de inte har uppfostrats som kvinnor som ska prioritera mäns känslor över sina egna m.m. så tror jag att en som är mer västerländsk har svårt att förstå dessa mer auktoritära strukturer som sätter sig i ryggmärgen som gör att uppror/revolt m.m. är svårare att göra.


  8. Linda skriver: 18 januari 2018 kl 22:17

    Nej, läs! Jag tycker boken är fantastisk och bra mycket bättre än filmen.


  9. Elena skriver: 19 januari 2018 kl 05:49
  10. Sandra Beijerrodeo.net skriver: 19 januari 2018 kl 08:44

    det står ju på bakidan av boken och i prick alla recensioner jag har läst om den.


  11. MY skriver: 19 januari 2018 kl 09:01

    Jag har just läst den direkt efter ”Återstoden av dagen” så jag fokuserade mycket på likheterna mellan de två böckerna och kände att jag fick en insikt om hur människor fungerar som jag inte tänkt på själv. Att vi finner oss och anpassar oss och försvarar det sammanhang vi hamnat i långt mycket mer än vi tror. Att samhällen bygger på att vi har en gemensam uppfattning /myt om tillvaron och den kan göra att samhällen blir väldigt underliga utan att någon i egentligen ifrågasätter systemet ( Tjänstefolk som utnyttjas och lever helt för sin chef, nazism, donatorer och vanlissar som ser donatorer som boskap som de aldrig behöver beblanda sig med)


  12. Aida skriver: 19 januari 2018 kl 10:54

    Jag tyckte inte alls om den boken. Minns den som en riktig besvikelse.


  13. Sandra Beijerrodeo.net skriver: 19 januari 2018 kl 13:40

    jättevanligt i mitt liv också att jag börjar på böcker och sen tröttnar. det får man tycker jag! Påbörjar flera i månaden..


  14. Yanjaa skriver: 8 mars 2018 kl 20:52

    Både och, både en tanke jag skrev lite snabbt och saker han själv sagt ser jag nu. ”I’ve always said throughout my career that although I’ve grown up in this country and I’m educated in this country, that a large part of my way of looking at the world, my artistic approach, is Japanese, because I was brought up by Japanese parents, speaking in Japanese” and ”I have always looked at the world through my parents’ eyes.”


Dela på:
Laddar