Sandra Beijer
Hej, jag heter Sandra och är författare, bloggare och skribent. Har skrivit tre romaner och bloggat sedan 2005. Tycker om fredagar, cava och när det är sommar.
Annons

och nu.

Jag vet inte hur det fungerar med sådant här när man har en ganska stor blogg, hur reglerna är, vad som är rätt och fel, hur man bör göra och så vidare. Därför har jag bestämt mig för att bara säga det. Så vet ni, så behöver vi inte prata om det något mer.

Annons

I helgen gjorde Ludvig slut med mig. Och nej, jag kan inte heller förstå, det går inte att förstå. Jag är efter fyra och ett halvt år av vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar helt och fullkomligt borttappad. Han säger att han inte längre är kär i mig och en sådan sak går inte att laga eller ordna, den bara är. Det är något som inte har en enda bra lösning förutom att han inte kan vara min pojkvän något mer.

Jag känner ingenting just nu. Jag stålsätter mig ioch kedjeröker och sover över hos kompisar. Jag skriver reklamidéer jag inte minns och jag handlar luncher och middagar som jag inte äter och jag har inget att svara när någon ställer en fråga. Jag är livrädd för när det brister, livrädd för att börja gråta för jag vet att det inte kommer att sluta. Det kommer inte finnas något stopp det kommer inte gå över jag kommer gråta tills kroppen måste vridas ur. Så därför bygger jag tio murar runt hjärtat och dricker en flaska rödvin och en till och sover faktiskt inte alls. Och när det väl börjar krackelera, för jag vet inte hur många lager av ingenting som man kan måla över sig själv, så vet jag inte hur man gör.

Annons

Det här är det sorgligaste som någonsin hänt mig. Det här är alla olycklig slut komprimerat i ett telefonsamtal. Det här är ingenting som får hända när ens mamma är över en atlant och han sex timmar bort med flyg. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom imorgon eller dagen efter det, hur nattsvart den här sommaren kommer att bli. Jag vet på riktigt inte hur jag ska klara mig utan alla de egenheter som är oss. Klara mig utan favoritpartierna på hans kropp, hans skratt, hans sätt att trycka sin hand så hårt i min.

Det känns som att jag har glömt bort hur man andas. Jag älskar honom så oändligt mycket och hoppas att den känslan någon gång försvinner.
Nu vet ni.

Dela på:

1 171 kommentarer till “och nu.”

  1. Jennifer Mlulannie.tumblr.com skriver: 20 juni, 2012

    You, living my dream life, are going through the worst pain .
    I felt it so hard when I found out, it cannot happen to the most precious life . I have followed you through all your journeys and it is so difficult, but it will get better, it always does, I promise you . He will forever regret this decision he has made . Your blog has made me happy when I am sad, and I truly wish I could make you feel better now that it is you that are sad .


  2. claudiasantander.blogg.se skriver: 20 juni, 2012

    Fina Sandra, jag blev så ledsen nu när jag läste ditt inlägg nu idag.
    Mitt jobb har gjort ” slut” med mig, för mycket folk för lite pengar blablabla, därför jag inte hälsat på inne hos dig eller någon annan bloggare på länge.
    Solen sken och väckte mig tidigt så jag tänkte jag ville se vad du hade för dig på den lillastora ön.
    Din mamma verkar också himla fin, som drog ihop en väska och kom till dig över Atlanten.
    Jag ville mest bara säga att jag är ledsen för din skull och har du tagit dig till NY så tar du dig igenom detta också även om det hade varit skönast att slippa.
    Glöm inte att äta och man får lov att skölja ner maten med lite för mycket vin när man har hjärtesorg.

    Puss & Kramar, Claudia


  3. R skriver: 25 juni, 2012

    Hej Sandra, jag har läst det här blogginlägget flera gånger nu. Med tårar i ögonen för att det är så himla sorgligt. Jag har velat skriva till dig, men inte vetat vilka ord som passar. Idag insåg jag att allt jag kan göra är att lämna den här länken för dig att klicka på. Den kommer antagligen inte göra dig gladare, och den kanske inte ens passar tillfället. Men jag hoppas att den faktiskt gör det. Plus att Justin Vernon är cirka finast i världen. Kram.
    http://www.youtube.com/watch?v=Q3VjaCy5gck


  4. sanna skriver: 27 juni, 2012

    alltså så himla mycket lol åt dom som ragear… sjukt. trodde inte det fanns människor som hoppade på folk som låg ner, i alla fall inte på en jävla (fin) blogg.

    kram till ditt krackelerade hjärta som jag är övertygad om kommer läka när du och den samtiden förstår att det här var så det blev och det som kan ändra på det är framtiden och den måste du leva för att se och en lever inte om en försöker leva genom det som varit. framtiden har så mycket att ge. det tror jag du vet. gråt som fan och älska det du har omkring dig som är bra. vardagssyssla och skriv ner tårarna ibland så du kan rensa bort några stycken då och då. till slut har du bara de viktiga tårarna kvar, och de kommer inte vara många.


  5. alva skriver: 29 juni, 2012
  6. M skriver: 03 juli, 2012

    jag gråter. mitt hjärta fräts sönder för jag minns. men det blir bättre <3


  7. Raquelblacksheepr.blogspot.com skriver: 08 juli, 2012

    Lots of super tight hugs Sandra! <3


  8. kana skriver: 19 juli, 2012

    sandra.
    I read this post last month. I was in a big shock.
    You two were such a beautiful and seemed such strong couple.
    I thought if this could happen to you, it really could happen to anyone.
    but In my heart I hoped this will never happen to me.

    Last night I had my heart-broken.
    My boyfriend and I had this issue we’ve been discussing over and over.
    I thought we are strong enough to come over it, but he said he is no longer confident he can continue this relationship and he is not sure if he loves me as much as he used to.
    I could feel and hear my heart aching and breaking into pieces.
    I wanted to say something but I lost my words. I felt like my throat closed completely.
    I could not even look at him in the eye. I didn’t want to remember his sad face. If this is the real ending, I only wanted to remember his beautiful smile.
    I am really sad right now.
    I had my heart-broken 4 years ago when I was 22.
    It took me almost a year to get over it and I really wished I will not have to go through it again. But I guess I have to.

    But I am really glad to see you smiling in your recent post.
    You are beautiful, strong and smart woman.
    I hope I can get over it and in a month I will be smiling like you.


  9. alice skriver: 19 juli, 2012

    gud vad tråkigt, blev verkligen berörd! krya på dig! x


  10. Linnea skriver: 03 augusti, 2012

    Fina Sandra!
    För ett halvår sedan fick jag höra samma sak. Jag blev tom, genomskinlig – livet gav på något sätt upp. Två timmar senare ångrade han sig. Och visst, jag blev glad. Fast jag vågar inte längre tro på oss. Jag vågar inte drömma om framtiden. Och på något vis kan jag inte låta bli att undra om detta är lycka – att inte våga. Kanske skulle det tagit slut där och då.


  11. Johan skriver: 08 september, 2012

    Samma skit hände mig för snart två veckor sen, dom två längst veckorna i mitt liv.
    Vad fan gör man nu?!


  12. natural factors turmeric and bromelainstateless.fr skriver: 16 mars, 2013

    Some physicians actually prescribe turmeric to patients who suffer from rheumatoid arthritis.
    There are over 100 health afflictions that Kunyit is reputed to be able to cure or help give relief from the symptoms.
    This type of clay has a high concentration of iron,
    as well as other minerals.


  13. Elisabeth skriver: 28 mars, 2013

    Igår hände det mig. Efter 6 år. Jag älskar honom, han älskar inte mig.


  14. Sofferstudiomodern.se skriver: 09 april, 2013

    Kärlek är ett val man gör, inte endast en känsla.. Kärlek är något osjälviskt man väljer inte en känsla som drabbar som en könssjukdom man inte blir av med.. Känslan är liksom tågvagnen ens vilja är loket, din kille borde i det läget värdesatt er 4åriga relation mer och tuffat på vidare..

    Om folk lärde sig det och inte endast fokuserade på att söka kärleksruset så skulle många förhållande hålla mer! Det initiala förälskelseruset håller ju bara i sig höst ett par år.. sen normaliseras relationen! sen är det meningen att man ska skaffa barn! 😉 Då hålls ju relationen ihop av praktiska skäl..

    Har hört att kroppen inte pallar mer än kortare perioder av förälskelse..

    Älska din nästa som dig själv.. (eller kanske mer därtill)


  15. att komma över någon. - Niotillfemrodeo.net skriver: 22 april, 2013

    […] vecka på onsdag har jag varit singel i elva månader. Kanske inte så lång tid om man tänker på det stora hela, men jag tycker det känns som ljusår […]


  16. Unni skriver: 08 maj, 2013

    Hej Sandra!

    Ville bara säga att när allt känns som svårast, när det enda jag kan fokusera på är att ta nästa andetag, och ett till, och ett till. För resten, det går inte ens att nudda med tankarna, än mindre sätta ord på.
    Då går jag in och läser dina gamla inlägg, som det här.
    För att det får mig att känna mig mindre ensam, mindre självcentrerad. Även om det gör så ont i kroppen att jag stundtals är övertygad om att ”såhär har ingen annan känt”, motbevisar du mig.
    Och du överlevde.
    Kunde vara glad igen.

    Det jag vill säga är, att du hjälper.
    Jag är ledsen att du behövde känns såhär då, jag är ledsen över alla människor som behöver känna såhär!
    Men något positivt kom ur det, inte bara för dig utan även för andra.
    Det ger mig hopp
    Om att det en dag kommer sluta göra ont

    Tack och Kram


  17. Tess skriver: 10 januari, 2014

    Råkade snubbla in här så ”old news” men detta inlägg gick rakt in i mitt hjärta..Så här känner ju jag för min kille som jag är så kär i (aldrig varit så här kär) och tanken på att det inte skulle finnas ett ”vi” eller aldrig finnas ett ”leva lyckliga resten av våra liv” finns inte på kartan för mig men likväl vet jag ju att det kan hända..Och efter att ha läst din blogg (uppdaterad) så vet jag att du överlevt..och gått vidare, det är bra det =) Önskar jag dig all lycka!


  18. […] läse jag ett så otroligt sorgligt blogginlägg. Jag har följt Sandras blogg ett bra tag, och Pernilla och jag även intervjuat henne en gång i […]


  19. Miriamschitzo-cookie.blogspot.co.uk skriver: 21 maj, 2014

    Shit vad det här är jobbigt att läsa.

    Första gången när jag läste den här inlägget för runt ett år sedan grät jag så mycket att jag skakade, var så livrädd att det skulle hända mig. Då tröstade han mig och kramade mig.

    Nu ett år senare exakt två veckor innan vår 4 årsdag händer det igen. Men nu kan han inte trösta eller krama mig. Vi skulle ju vara tillsammans för alltid. Min första pojkvän och min bästaste bästa kompis som tog mig 22 år att hitta. Hur ska jag kunna överleva utan honom?

    </3


  20. emelie skriver: 09 september, 2015

    jaha och där fick du mig fälla tårar i rädsla över att jag en dag ska känna så nu när jag egentligen är så arg på honom att jag nästan spricker.


  21. Frida skriver: 14 november, 2016

    <3


Laddar
https://sandrabeijer.elle.se/lordagen-i-joshua-tree-twentynine-palms/