Ett vykort från min söndag. På förmiddagen sprang jag och Didrik efter en fotboll på planen vid Storkyrkoskolan. Hoppas vi bor kvar i Gamla Stan när det är dags att börja skolan. Det är en så fin liten skola med bara en klass per årskurs. Därefter gjorde jag mig söndagsfin. Extra fin för jag skulle ha en lyxig söndag. Hade favoritkjol från Tod's, skärp från Sezane, mary janes från & Other Stories och en ny prickig topp som jag är be-satt av. I gräddvitt och i tunn glansigt material som känns dyrt. Finns här. Det var en vacker dag och jag promenerade till Riche. En byggnad jag är mycket förtjust i. Jag och Björn hade dagsdejt! "Nu ska vi bli tipsy!" sa jag och han beställde omedelbart en Manhattan. Tevlig stil. Själv tog jag ett glas chablis. Chablis eller sancerre är mina favorit-vita-viner på restaurang om jag inte tar något naturigt. De smakar syrligt och nästan salt - som att slicka på en sten där det legat några sura S-märken och smält i solen. Som mat tog B burgaren och jag en halv hummer. Beställer sällan hummer på restaurang men jösses det är så gott. Måste äta det mer hemma, köper man fryst behöver det inte vara så dyrt. Jag med min hummer!! Richeburgaren var en klassiker på Riches meny, men som nu bara finns på deras brunch. Så att kockarna ska få laga annat än hamburgare hela dagarna, för att det var det enda gästerna beställde, hörde jag en gång. Haha, så kul. Till efterrätt delade vi på en dammsugare och sedan var det dags att fara iväg. Vi tog en taxi till Ulriksdals Slottpark där Confidencen ligger. Vad är nu detta? kanske många av er tänker. Confidencen är Sveriges äldsta rokokoteater, byggd redan 1753. Under 40 år spelades teater och konserter här, men på slutet av sjuttonhundratalet efter Gustav III:s död 1792 föll teatern i glömska. Man rev teatermaskineriet och scenöppningen murades igen. Sedan har platsen använts som olika saker: förråd, kontor, militärförläggning. Trist. Först på 1960-talet bildades en stiftelse för att rädda teatern, men det skulle dröja fram till början av 2000-talet till att Confidencen öppnades igen.Nu är teatern igång på samma vis som på sjuttonhundratalet, och med särskilt fokus på musik och teater från just det århundradet. Som en bakelse att gå runt där. Sveriges egna Versailles i miniformat. Stark inspo för att måla om vårt vardagsrum, sa jag till Björn och han blev genast stressad. Vi skulle se Vivaldis Årstider, som skrevs just på 1700-talet. Man kan tänka sig att Vivaldi var typ Harry Styles eller Mick Jagger (ja, det var mina top-of-mind-namn) för sin tid. En super cool guy i Venedig, med stort, rött hår och fiolen lite casual slängd över axeln. Okej, nu började jag kanske fabulera lite. Vivaldi var präst från början, så det var förmodligen mer ordning och reda än dekadens över honom. Men ändå – Årstiderna blev en omedelbar succé och har fortsatt att spelas i flera hundra år (du kanske känner igen den från Chef’s Table på Netflix, bara som ett nutida exempel). Jag sa till Björn i vintras att jag måste ha mer klassisk musik i mitt liv, för den slår an en så stark sträng i mig varje gång jag hör det live. Och det var så vackert i två hela timmar. Jag hade varit lite orolig innan att man kanske skulle bli uttråkad. Fällde en liten tår eller sju istället. Klockan fem var det slut och då åkte vi och hämtade Didrik och det var min söndag. puss.
