I måndags när jag satt på kontoret fick jag hugg-i-bröset-existentiell ångest. Kände att allt bara var poänglöst. Varför går man upp, vaknar, går och lägger sig, upprepar? Po-äng-löst. Men sen kom jag på. Det är november. It's the frikkin vintergrepp. Varje år glömmer jag bort hur dålig jag är på att finnas till när det är kallt, och hur mycket jag finns till när det inte är det. Har dessutom gett mig själv flygförbud fram till nyår, så inte kan jag rymma heller. Ser så mycket framemot den där framtiden jag ska leva någon gång när jag bor utomlands halva delen av året. Måste bara hitta en rimlig grabb att göra det med pga vill inte flytta själv. Nåväl, man får göra det bästa av situation. Under måndagskvällen lagade jag en pasta med prick allt som är gott: kantarellravioli, havskräftor, spenat och jordärtskocka. Den blev väldigt ful men väldigt god. Bakat bröd har jag gjort också. Så nu luktar det så gott hemma hos mig! Utgick från detta recept och adderade honung, torkad salvia och färsk rosmarin. Kommit hundra sidor in i Murakamis nya. Nu börjar det bli riktigt spännande, älskar att historien ska fortsätta i ytterligare två böcker. Fick ett otroligt bud från Paolos med maaaaaaassor av pastagrejor. Hur bra nu när jag håller på med min italienska pastahöst? Börjar dock få slut på vegetariska recept förutom de extremt simpla, har ni nån idé vad jag ska laga säg till. Försöker undvika recept med kött. Så här ser det förövrigt ut nästan jämt i mitt kök pga bud jag får. Som ett ständigt pågående kalas. Om ni har någon att krama, gör det nu när soltimmarna är så få. Högst behövligt tror jag. ?
