Jag har läst Strega av Johanne Lykke Holm. En apokalyptisk roman med övernaturliga element som kom ut i år. Strega handlar om nittonåriga Rafa som reser till den lilla bergsorten Strega. Hon har fått jobb på Hotel Olympic tillsammans med åtta andra nittonåriga kvinnor. De kommer från olika delar av ett land som aldrig nämns, Refa från en hamnstad där hon tidigare jobbat på mjölkbar. Tillsammans stryker de tvätt, lagar mat och bäddar i hotellrummen. Under sin lediga tid röker de cigaretter, dricker söt likör och promenerar omkring på ägorna. Ingen gäst checkar någonsin in på hotellet. En dag bjuder hotellet in till stor fest för att fira in vintern. Efter det blir ingenting riktigt detsamma. Ibland när man går på teaterpjäs, ljuset släcks ner och ut kommer en ensemble i svarta kroppstrumpor och ljussatta ansikten så kanske man inte jublar inuti. Det är stora fladdrande tyger och lika stora ord som de artikulerat ropar ut till publiken. Kanske kommer det rök också, någon som gör en akrobatisk dans och man sitter där i sin stol och tänker att herregud okej, tre timmar av detta nu. Och till en början kanske det kliar det i kroppen för att man nästan känner sig påtvingad att tänka till och läsa mellan raderna, men efter tag gungas man in i en slags acceptans där man först motvilligt, sedan artigt och till sist besegrat plötsligt börjar se vad pjäsen vill berätta för en. Så känns Strega på ett ungefär. Det är teatralt och blommigt men boken växer, även om semestertålamodet är behövligt. Strega är en fest i adjektiv och beskrivningar av vackra ting, som om författaren förväntansfullt radat upp sin finaste samling snäckor inför en. Till slut är hennes värld av bärnstensfärgade drycker, blunddockor, dopskedar och hud som doftar salvia något jag ändå finner en viss njutning av. Och jag ser de stora salarna framför mig, männen som lurar i skogen och flickor med bläcksvarta hår som delar på smala cigaretter. Det blir nog inte jag som köper en biljett till nästa uppsättning, men det kommer säkert andra göra, och jag tror inte att jag kommer bli särskilt saknad. Boken finns här och här.
