Jag har läst Miranda Julys Alla fyra. Sommarens it-bok, eller? Tycker mig se den överallt just nu. Jag har såklart läst den så att du som ännu inte hunnit, kan avgöra om den ska få följa med in i semestern. Och du som läst den, kan tycka till 😌Alla fyra är Miranda Julys andra roman. Den kom ut på originalspråk förra året och blev snabbt en succé - nominerad till National Book Award och bästsäljare i både USA och Storbritannien. Jag har tidigare läst hennes novellsamling No One Belongs Here More Than You, men det var sexton år sedan.Miranda July har däremot hängt kvar i utkanten av min kulturkonsumtion. Jag upplever henne som en av USA:s indiedarlings, i sällskap med namn som Chloë Sevigny och Natasha Lyonne. Hon är inte bara författare utan också konceptuell konstnär, filmskapare och it-girl (hon gick till exempel Guccis runway så sent som förra året). Alla fyra handlar om en 45-årig kvinnlig konstnär som ska ge sig av på sin första ensamma roadtrip. Hon ska bila från hemmet i Kalifornien, där hon bor med sin man och deras enda barn, till New York. Men redan efter en halvtimme stannar hon till vid ett café där hon träffar en ung biluthyrningskille. Mötet gör att hon istället för att fortsätta sin roadtrip checkar in på ett motellrum i närheten. Därifrån börjar en annan sorts resa: kroppslig, sexuell, existentiell.Det här är en bok om begär. Huvudkaraktären kan inte tänka, existera, andas utan honom. Det finns ett före och ett efter: ett före där hon var halv-nöjd med sitt monogama liv. Ett efter där hon pulserar av hela världen.Bokens stora införsäljningspoäng verkar vara just det. Det hävdas att kvinnor lämnar sina äktenskap efter att ha läst Alla fyra. Jag tror att många kvinnor i långa förhållanden kan känna igen sig i huvudkaraktärens sexuella stiltje. Hon har just fått veta att hon är på väg in i klimakteriet och blir rädd – vad betyder det? Är det nu jag förlorar min sexuella energi? Är det här min sista chans? Miranda July skriver rakt på. Det är skitigt, ganska porrigt och ibland lite äckligt. Det är inte snygg prosa, men ganska kul.Framför allt är det quirky. Huvudkaraktären lägger hela sin New York-kassa på att inreda ett sunkigt motellrum till en femstjärnig Parisisk hotelldröm med sammetsdraperier och stjärnmönstrat klinker. Jag såg hennes filmdebut Me and You and Everyone We Know som tjugotreåring och älskade den (se den!). Men nästan tjugo år senare känns det där knasigt gulliga ibland lite daterat. Kanske är jag extra känslig för att jag växt upp med det och älskat det.Är väl även till viss del en del av det.Eller, funderar jag på medan jag läser, så är det för att hon är amerikan? När amerikaner (som redan tenderar att måla med ganska breda penslar) ska vara quirky tycker jag att det ofta tangerar att bli grällt. I europeisk quirkyness finns ofta en motvikt i det vardagliga. Vi är kanske mer återhållna? Eller grå? Amerikanerna skopar snarare in lite tokiga cirkusspeglar. (Quirkiness peak för den som var där: Amelie från Montmartre kontra Pushing Daisies.) Men någonting händer mot slutet av romanen. Då går jag nämligen in på Instagram och börjar följa Miranda July. Plötsligt faller allt på plats: dansvideorna, hennes liv med ett ickebinärt barn, den nyligen avslutade relationen med filmskaparen Mike Mills. Det är romanen!Jag vet att en roman är en roman, och att man bör läsa fiktion som just fiktion. Och jag tycker inte heller att en författare måste vara öppen med vad som är självbiografiskt. Men jag, som er kära bloggare, vill ändå tipsa om att följa henne på Instagram medan ni läser. Hennes dansvideos ger Alla fyra en extra dimension, som om romanen bara är ett av flera lager i ett större konstverk. Köp Alla fyra här eller här.
