Jag har läst två böcker, en väldigt bra och en rätt dålig. Häng på.Först läste jag Big Swiss av Jean Begin. Den är Beagins tredje roman och den första som jag läser av henne. HBO håller förövrigt just nu att producera den som tv-serie med Jodie Comer i en av huvudrollerna - ni vet, Villanelle i Killing Eve. Big Swiss handlar om 45-åriga Greta. Hon har precis gjort slut med sin pojkvän, sagt upp sig från sitt tråkiga jobb och flyttat till Hudson, en hipsterstad norr om Manhattan. Där bor hon i ett nergånget kråkslott tillsammans med äldre vän Sabine, som försörjer sig som drug dealer.Greta arbetar med att transkribera terapisamtal åt Hudsons sexterapeut, kallad “Om.” Genom de här inspelningarna får hon en inblick i invånarnas liv och bekymmer. Men det är en röst på inspelningarna som hon fastnar särskilt för: en 28-årig gynekolog från Schweiz som aldrig haft en orgasm. Greta kallar henne “Big Swiss” - för att hon är lång, och för att hon är schweizare. Greta känner sig kär. Det här är en mycket märklig bok. På det allra underbaraste av vis. Kanske är det just det jag älskar med den här sortens amerikanska och brittiska feministiska (får man väl säga) litteratur, som jag på senare år blivit så svag för: Den är smart och witty utan att på något sätt bli otillgänglig och svår. Den har djup och sorg utan att skriva sin läsare på näsan.Det finns en långdragen idé i Sverige att man måste vara blasé och mörk för att vara kulturellt cool. Men den här typen av litteratur - om vi nu ska jämföra människor med böcker - visar tvärtom att humor och tillgänglighet kan rymma minst lika mycket skärpa, om inte mer.Big Swiss blev under veckan jag läste den min allra bästa bästis. Jag ville vara med Greta, krama Greta, bli full med Greta. Hon är konstig, rolig och sorglig. Precis som livet självt. Och då har vi inte ens pratat om vilken mästare Jen Beagin är på att skriva sexscener. Här ovan en scen där Greta ligger med en tjej. Hur kreativt och snyggt är detta hantverk? Får dåndimpen.Gillar du böcker som Ett år av vila och avkoppling av Ottessa Moshfegh, Cleopatra and Frankenstein av Coco Mellors & Halva malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare då är den här boken för dig. Jag har även harvat mig genom Bitter Sweet av Hattie Williams. Helt nyutkommen bok från i år. Det är Williams debutroman.Boken handlar om tjugotreåriga Charlie som arbetar på ett bokförlag. Där inleder hon ett hemligt förhållande med förlagets mest prestigefyllda författare: en gift silverfox som ringer in henne till sin Londonvåning när det passar honom. Vi får följa deras ettåriga romans, dess upp- och nedgångar, samt Charlies ouppklarade trauman. Det finns ju ett klassiskt uttryck i skrivsammanhang: show, don’t tell. Alltså - skriv inte att folk är arga, ledsna, snygga eller fula; visa varför de är det. Den här boken är en enda lång tell. Vi flyger förbi scener som hade kunnat bli intressanta, och någon "ser arg ut" (looks cross) i nästan varje kapitel.Men det stora problemet är att jag som läsare aldrig lär mig tycka om mannen hon är kär i. Redan vid deras första möte får jag veta att han inte går att lita på - eftersom författaren rätt ut skriver det. Jag förstår aldrig varför Charlie faller för honom. Han är arrogant och dålig i sängen redan från början. Visst, han är lång och stor (två drag som upprepas i oändlighet). Men annars är det som att författaren är orolig över att riktningen mot slutet ska rubbas om deras relation är alltför rosenkantad. Men även de mörkaste relationer är rosenkantade i början, det är så man dras in i dem.Det gör mig hur som helst mycket ointresserad av att investera tid i deras femtielva möten som alla utspelar sig på ungefär samma sätt.Självklart slutar det precis så tillrättalagt som man kan ana. En Hallmark-roman som har fått ett hippt omslag, tänkte jag när jag slog ihop den. Lägg inte din tid på den.
