Läste ut Bränn alla mina brev igår. Febergrät ner i lakanen över denna sorgliga kärlekshistoria som händer Alex Schulmans mormor en sommar på trettiotalet och sedan resten av hennes liv. När Alex Schulman ska gå till botten med sin inneboende vrede söker han efter svar i sin släkt. Han upptäcker att alla trasiga familjeband tar sin början vid hans morfar, författaren och journalisten Sven Stolpe. Han börjar gräva bland brev och böcker, urklipp och dagböcker och nystar fram en välbevarad hemlighet: Sommaren 1932 åker Alex Schulmans morföräldrar Karin och Sven Stolpe till Sigtunastiftelsen en vecka. Sven ska skriva klart en pjäs. På stiftelsen finns också den unge Olof Lagercrantz. Karin och Olof liksom dras till varandra magnetiskt. Boken utspelar sig i tre tidsperioder: Sommaren 1932, när den brinnande förälskelsen utspelar sig. I nutid, när Alex Schulman följer spåren av Karin, Sven och Olof. Främst genom Olof Lagercrantz egna dagböcker. Och en helg 1988, när Alex Schulman som tonåring besöker sina morföräldrar. Det här är berättelsen om en omöjlig kärlek som sträcker sig genom nästan ett sekel. Alex Schulman hittar nya nycklar, nya bevis och nya ledtrådar genom hela boken vilket gör den mer spännande för varje sida. Man vill bara att det ska bli bra. Att två kära personer ska få varandra. Fruktansvärt romantisk, läs den. Finns här och här.
