Jag har läst Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson. En alldeles sprillans roman som kom ut för någon månad sedan. Den handlar om Bibbs, en B-kändis, realitydeltagare & influencer som blir utkastad av sin pojkvän och glider runt på Stockholms gator och försöker fatta vem hon är och var hon hör hemma. Dagarna, dagarna, dagarna börjar med att Bibbs pojkvän Baby gör slut strax innan Bibbs ska fylla trettionio år. Han ger henne en vecka på sig att skaffa 100 000 kronor om hon vill behålla lägenheten. För tio år sedan, när PR-buden, gratisfesterna och de snabba intäkterna trillade in, hade det inte varit några problem. Men nu var det länge sedan Bibbs gjorde ett jobb. Allt det hon då tog för givet finns inte kvar. Bibbs beger sig ut i ett psykvarmt Stockholm för att återuppta gamla kontakter, låna pengar, hitta snabba samarbeten och stryka rätt personer medhårs. Bibbs vet vilka enkla knep som räcker för uppmärksamhet och rubriker. Snart har hon snurrat in sig i en lögn som å ena sidan ger henne mer tid i rampljuset men å andra sidan har farligt kort brinntid. Romanen utspelar sig under ett par dagar och är skriven som i en klaustrofobisk baksmälla. Bibbs tar kola, badar badkar, går på kasino och tigger cigg. Hon lägger ut instagramposter under raseriutbrott och drömmer sig tillbaka till tiden då folk ville bjuda på drinkar och höra vad hon hade att säga. I narcissism-rusen ser hon sig själv som en självutnämnd feministisk riddare. Vad hon egentligen har för personliga åsikter är inte relevant så länge bilden av henne är gångbar. Min favoritscen i boken är den när Bibbs gästar en podcast för att tala ut om den lögn hon snurrat in sig i. Hon rör sig klumpigt i en utstuderad miljö där den fina podcastprogramledaren bjuder på fint dessertvin och fina efterrätter, men varken äter eller dricker något själv. Desperationen och skammen är välkomponerad. När jag läste tänkte jag att Dagarna, dagarna, dagarna är som en hyllning och ett farväl till den slags kändis som dominerat 2010-talet. För visst är det ju så att tills alldeles nyligen var influencing ännu oprövad mark. Det gick att fabricera lite vad som, bara man gjorde det tillräckligt övertygande. Isabella Löwengrip kunde hitta på besökstatistik och bli näringslivets mäktigaste, Linnea Claesson klipp&klistra payback-konvos med män och få feministpriser och Paow reste varje år till Mexiko för att medverka i ännu en säsong av Paradise Hotel för att sedan leverera rabatter på bröstoperationer till sina läsare. Så går Bibbs och köper surdegsbröd och romanticatomater för sina sista pengar och behöver inte ens ta foto på det och lägga upp - det räcker med att bara hon får uppleva sin egen filtervärld för en stund. Jakten på framgång är ett gift så oemotståndligt att det är kanske svårt att se när man slutat vara åtråvärd och bara är ett ledset djur i bur folk följer av gammal vana. Dagarna, dagarna, dagarna är skriven på ett annat sätt än Tones debutbok Tripprapporter. Där Tripprapporter är som ett dimmigt rus följer Dagarna dagarna dagarna mer en klassisk dramaturgisk kurva. Den är som ett göttigt avsnitt av en bra tv-serie strösslat med Tones språk som nästan är fysiskt i sin direkthet: "Solen lyste som en fucking fittapelsin på himlen." ❤️ Boken finns här och här. Liknande inlägg: Tone Schunnesson - Tripprapporter
