Jag har läst Dagarnas Skum av Boris Vian. En fransk klassiker från 1946 som kultförklarade Vian. Romanen hamnade på tionde plats på Le Mondes lista över Århundradets böcker, har beskrivits som den vackraste kärleksromanen genom tiderna och filmatiserades av Michel Gondry 2013. En surrealistisk roman om jazz, litteratur, romantik och näckrosor. Dagarnas Skum handlar om tjugoettårige Colin som lever det goda livet tillsammans med sin bästa vän Chick och sin privata kock Nicolas. Colin anser att arbete sänker människan till maskinens nivå. Istället tillbringar han dagarna med att äta god mat (valnötsfylld pumpa, ålpastej och sjötungefiléer späckade med tryffel), bära vackra kläder och tala om litteratur och musik. På en fest träffar Colin och Chick de vackra unga kvinnorna Chloë och Alise och bums är de stormkära. Colin och Chloë har ett stortartat bröllop och allt det underbara skulle kuinna pågå för alltid om det inte hade varit så att Chloë blir sjuk. En näckros har fastnat i hennes högra lunga. Samtidigt går det också utför för Chick. Han samlar på Jean-Sol Partres verk och kan inte låta bli att köpa allt han kommer över av författaren. Den stora summa pengar han lånat av Colin för att kunna ge Alice ett bröllop har han plötsligt spenderat på sällsynta Partre-upplagor.I takt med Colin och Chicks otur tycks också världen förändras: krympa och bli kallare, fulare och mörkare. Det här är en bok där fantasin får flöda. Platsen är Paris men ett Paris där möss är människans vän, moln är något man promenerar runt inuti och där allting är i förvandling: tyngdlagen, tiden och geografin. I förordet skriver författaren: "Det finns bara två ting: det är kärleken, i alla former; med vackra flickor och musiken, New Orleans eller Duke Ellington. Allt annat borde försvinna, för allt annat är fult, och de följande sidorna som demonstrerar detta hämtar all sin styrka ur det faktum att historien är fullkomligt sann, emedan jag har hittat på den från början till slut." I Dagarnas Skum är det huvudkaraktären Colins egen sinnesvärld och tankar som formar världen: han och hans vänner står i universums mitt. Romanen är en kärleksförklaring till ett liv i sus och dus. Colin är baserad på författaren själv.Jag googlar Boris Vian och lär mig att han inte bara var författare utan också poet, jazztrumpetare, visartist och ingenjör. Han lyckades inte behålla ett enda ingenjörsjobb och hängav sig istället åt musiken och kulturen. Han tillhörde författaren, filosofen och Simone de Beauvoirs make Jean-Pauls Sartres närmsta krets (Sartre förförde Vians fru och det är anledningen till att han häcklas i Dagarnas Skum). Boris Vian dog av en hjärtattack bara 39 år gammal under förhandsvisningen av den filmatiserade versionen av sin egen roman Jag skall spotta på era gravar. Han hade redan krävt att de skulle stryka hans namn i förtexterna för att han var så besviken över tolkningen. Några minuter in i filmen ropade han ”Ska det här föreställa amerikaner? I helvete heller!” och dog sedan knall bom.Han skrev flera mycket svåröversatta böcker och levde sitt liv i Paris bohemkvarter kring Boulevard Saint-Germain. Som ni hör: En underbar människa helt enkelt. Dagarnas Skum är en märklig bok. Jag inser redan några rader in att mycket göms mycket under ytan som blir helt bortspolat i min version, eftersom jag varken är fransk eller cool fyrtiotalsförfattare. Stundtals försöker jag läsa den som poesi: hitta meningar som kan bli mina meningar. Men ganska ofta övergår mycket till rappakalja. Rappakalja som i det där sällskapsspelet ni vet, när man ska hitta på trovärdiga förklaringar till påhittade ord.Det finns mycket jag tycker om: dekadensen, sorglösheten, dragningen till det vackra och romantiska. Men söker du en bok om just detta har jag flera bättre att rekommendera till dig:Oscar Wilde - Dorian Grays PorträttErnest Hemingway - En fest för livetStig Claesson - Efter oss syndaflodenGianfranco Calligarich - Den sista sommaren Françoise Sagan - Bonjour Tristesse Dagarnas Skum finns här och här.
