Jag har läst debutromanen De levande av Iida Turpeinen. Den gavs ut i Finland 2023 och har översatts till svenska i år. En säregen roman om de mytiska, och numera utdöda, havsdjuren Stellers sjökor.27 år efter att Stellers sjöko upptäcktes av européer var djuret utrotat.De levande börjar just där, i berättelsen om naturvetaren Wilhelm Steller som upptäcker sjökorna när han följer med en rysk expedition för att kartlägga outforskade områden mellan Asien och Amerika.Skeppet förliser och besättningen strandar på en ö i Berings sund. Vintern är brutal och många män dör av svält och sjukdomar. Men längs stränderna betar stora, fredliga djur. De är nyfikna, långsamma och har ett kött som smälter i munnen. Sjömännen överlever, bygger ett nytt skepp och två årtionden senare är alla sjökor uppätna. De levande följer efterskalven av sjökornas försvinnande genom århundradena. Stellers sjöko brukar kallas den första art som människan på egen hand utrotade. Det enda som finns kvar är några teckningar av Steller och ett fåtal skelett, sammansatta till fyra stora kroppar som idag är utspridda i världen.Förvirrat googlade jag när jag efter några kapitel började ana att djuret inte skulle komma tillbaka igen. Vadå, sjökor finns väl? Jag kände mig lite som människorna i boken, som inte förstår varför stränderna plötsligt står tomma:Världen upplevs som oändlig och oföränderlig tills den plötsligt inte är det. Det finns alltid en dag, ett specifikt datum, ett ögonblick (!) då det sista exemplaret av en art blir dödat och sedan finns inga kvar.(Det finns släktingar till Stellers sjöko kvar i haven idag. De är ungefär en tredjedel så stora och utrotningshotade.) Turpeinen skriver sig fram med ett språk som känns som att jag bläddrar i ett stort illustrerat lexikon med vackra bilder i starka färger. Taktilt! Hon rör sig så fint mellan fakta och skönlitteratur.Romanen får mig att tänka på Bea Uusmas böcker om Andrées expedition, som också förenar vetenskap med en kärleksfull besatthet. Turpeinen blåser liv i detaljer och ger de i historieböckerna annars statiska namnen känslor och viljor. Hon lyfter också fram några som annars bara nämns i förbifarten (om ens det): kvinnorna.Här finns till exempel en guvernörshustru i Alaska, som längtar efter brev hemifrån som aldrig kommer, och vantrivs i Alaskas karga landskap. Och en illustratör vid universitetet i Helsingfors, som genom sina mikroskopiska studier av spindlar börjar våga drömma efter äventyr som sträcker sig utanför kvinnans lott. Att läsa De levande är som att hitta en dammig, bortglömd bok på en vind och öppna en Narniagarderob rakt in i historien. Sjökon kallas för den första av alla försvunna arter. Tidigare hade djur dött ut på grund av istider och naturkatastrofer. Nu uppstår en ny insikt hos människan: vi är en sådan naturkraft. Det här är inte bara en berättelse om Stellers sjökor, utan om alla arter som försvunnit i människans närhet. Ofta utan dramatik, bara genom upprepade, små handlingar. Och så upphör något att finnas.De levande finns här.
