Jag har läst Demon Copperhead av Barbara Kingolver. Vinnaren av Pulitzerpriset för skönlitteratur 2023 och översatt till 30 språk. Sprillans nyss översatt till svenska. Demon Copperhead är en modern version av Charles Dickens arbetarklassroman David Copperfield från 1850. En bok jag inte läst, men som ofta ingår i amerikanska skolors litteraturundervisning. .Demon Copperhead handlar om pojken Damon som får smeknamnet Demon Copperhead på grund av sitt hår. Hans föds på ett badrumsgolv i en husvagn, hans artonåriga mamma utslagen av droger. Trots detta blir hans mamma Demons viktigaste person i en karg värld. Hon brottas med sitt drogberoende och Demon tvingas navigera genom ett fosterhemsystem som gör mer skada än nytta. Vi följer Demon från bebis till en ung man. Boken utspelar sig i södra Virginias fattigaste delar som präglas av missbruk och social utsatthet. Demon har bara en enda önskan: att någon gång få se havet. Jag fick hem den här boken som recension-ex och den trängde sig förbi hela min bokhög på grund av den rödhåriga pojken med bruna ögon på framsidan. Som min pojke 🖤 (Det ska dock visa sig att pojken i boken är grönögd.)Det tar en viss tid att komma in i språket. Det är skrivet i amerikansk slang och jag tror inte översättaren har haft helt lätt. Inte sällan känns språket lillgammalt, nästan på gränsen till pilsnerfilm. Det är oklart om det är översättningens fel eller för att författaren är en snart 70-årig kvinna.Demon Copperhead får mig att tänka på Forrest Gump. Det är sad - men det är vaniljsad. Ledsamt på ett sätt jag klarar av att bära. Det är inte makabert som i Ett litet liv där man i efterhand funderar på vad man i hela friden läste!? Demon Coperhead genomljuder hopp och humor.Med det sagt måste jag ändå läsa kapitel efter kapitel långt efter läggdags. Jag kan inte sova om jag inte vet att Demon kommer må lite bättre snart. Han är elva år i vad som känns som en evighet. Han kastas mellan fosterhem, sover på toaletter, liftar, blir slagen, rånad och är jämt hungrig. Elva år är så litet. När det är riktigt mörkt går jag in på David Copperfields wikipedia-sida och kollar hur originalromanen rör sig framåt, kommer han klara sig förbi detta obstacle och gör han det oskadd? Det är kanske fusk men också ren självbevarelsedrift. Det här är en stor roman om 600 sidor. Den är absolut snusförnuftig på sina håll, men ger ändå den där njutningen då man känner att författaren har gått in för att skapa något storslaget, som Blonde eller Samlade Verk.Jag blir berörd av Demon och hur han parerar livets svärta, hela tiden på väg att falla rakt ner i gapet av missbruk. Jag har en son som varje natt lägger sig mätt, varm och torr. Jag tänker på alla pojkar som inte gör det. DEMON COPPERHEAD finns här och här. Vill du stödja barn som är hungriga och fryser och saknar en mamma, snälla gör det. BRIS - kämpar för barns rättigheter i Sverige och barn hör av sig till Bris varje dag och nattRÄDDA BARNEN - ger barn på flykt mat, varma kläder och trygga platser att leka påUNICEF - arbetar för att alla barn ska få tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård och skydd
