Fem månader. Fem månader och i alla fall tio olika försök tog det innan jag läste ut en bok i år. Man kallar det amningshjärna, man kallar det sömnbrist, vad vet jag. Ett som är säkert är att detta blir ett år av paus i mitt läsande. Får jag ihop fem böcker är jag nöjd.Årets första utlästa bok är Ellen Mattsons Den svarta månens år. Ellen Mattson är ledamot i Svenska Akademin och har skrivit tio romaner. Den svarta månens år är den första jag läser av henne och den utkom i vintras. Efter att ha ramlat på en isfläck på gatan börjar David plötsligt se syner: spindlar, svarta månar, fiskar och skuggfigurer. Han antar att det måste ha något med fallet att göra. Han verkar också ha förlorat den bok han läste när han ramlade. Han minns inte vilken bok det var, men han minns färgen - röd - och han har en stark känsla av att boken var mycket viktig.David bestämmer sig för att ägna all sin lediga tid åt att hitta den. I jakten på att boken ska komma tillrätta lär han känna flera nya bekantskaper: två unga tonåringar, en bibliotekschef, en poet och två långa typer som alltid bara syns på håll. Han söker i skogar och djupt nere i biblioteksarkiven efter sin röda bok samtidigt som skuggfigurerna dansar i periferin. Den svarta månens år är en långsam saga om det lilla livet. David sitter i sitt kök och tittar in i fönstret hos grannarna på andra sidan. Han kokar te och småskriver på sitt bokprojekt om Illiaden. Han går på författarkväll på biblioteket och han delar på en bakelse hemma hos sin syster en lördagseftermiddag. Han tar ett glas vin eller fyra med en gammal vän och han matar en katt som kommer förbi ibland.Samtidigt är Den svarta månens år full av symboler och tecken. Det känns som att varje kapitel är en lök med flera lager och på det fragmentariska sätt jag läser inser jag att jag antagligen inte når helt ända in. Vissa stycken läser jag om för att de är så bra. Som detta! Läs det och läs det igen! Men ibland känner jag att Ellen Mattson virar in sig alldeles för mycket i det som ska tolkas och mot slutet är en hel del rätt förvirrande. Jag känner mig lite som en filosofielev som ska lämna in ett papper på måndag om innebörden av texten. Och det har jag inte riktigt lust att vara.En existentiell roman med vissa helt otroliga passager (det är som poesi!) men som i slutändan lämnade mig lite som ett frågetecken.Den svarta månens år finns här och här.
