Jag har läst Sändebudet av Yoko Tawada. En dystopisk roman som utspelar sig i Japan efter en stor onämnbar katastrof. Tawada har skrivit ett tiotal böcker på japanska och tyska (Sändebudet på japanska), men detta är den första bok som jag själv läser av författaren. Sändebudet tog emot det prestigefylla priset National Book Award i USA förra året för årets översatta roman. Sändebudet utspelar sig i en framtid där något stort, odefinierbart har skett. Japan är isolerat och det går inte längre att resa mellan länder. Åldrandet så som det ser ut i vår värld tycks ha upphört - istället verkar gamla människor kunna leva hur länge som helst och barn är så svaga att de knappt kan gå. Vi får följa Yoshirō och hans barnbarnbarns Mumei. Yoshirō är en kry gamling på 105 år som oroar sig så för lilla Mumei vars skelett är så vridet att han går som en kråka och får stora blåsor när han äter apelsin. I den nya värld som uppstått finns varken internet eller mikrovågsugnar. Engelska ord är förbjudna, städerna tömda på folk och för varje dag krymper ytorna människor får röra sig på. Polisen är privatiserad och dess huvudsakliga syssla är musikaliska framträdanden. Uniformsklädda paraderar de Japans gator till cirkusmusik och svänger på höfterna. Yoshirō försöker orientera sig fram i den nya världen samtidigt som han vill förklara hur den fungerar för Mumei. Det skiljer hundra år mellan dem och det är därför inte alltid lätt. Sändebudet är en berättelse full av små sidospår om den nya världen. Yoshirō funderar kring tvättmaskiner och det får bre ut sig över en halv sida - vilket jag älskar! De små historierna om vardagliga ting gör att det mörka inte ter sig lika mörkt som i andra dystopier. Det kan man också relatera till när man lever i en pandemi tycker jag. Man anpassar sig, acklimatiserar och försöker hitta det vardagliga i det lilla. Sändebudet är som en poetisk instruktionsmanual till att leva i en mycket svår tid. Läsaren kastas mellan regler, praktiska tips och långa utläggningar när Yoshiro seglar bort i tankarna. Boken är kort men den har inte bråttom. Sändebudet är en fantasifull och vemodig berättelse om att försöka hitta lugnet i sakernas tillstånd. Hur ska man annars göra? Boken finns här och här. Liknande böcker: Kazuo Ichiguro - Bleknande berg Haruki Murakami - Mordet på kommendören Ina Rosvall - Harungen Kazuo Ichiguro - Never let me go Marlen Haushofer - Väggen
