Jag har läst Agota Kristofs I går. Agota Kristof är en av Ungerns största författare. Hon flydde till Schweiz som tjugoettåring, blev kvar där resten av sitt liv och avled 2011. I går utkom 1995 men översattes till svenska första förra året. När jag stod i bokaffären och höll i den här boken kom en man i femtioårsåldern fram till mig och sa att Agota Kristofs böcker förändrat hans liv. I går utspelar sig under en okänd tid och handlar om fabriksarbetaren Sandor Lester. Hans liv är ett inrutat hamsterhjul. Varje dag går han upp fem på morgon och arbetar tilll sen kväll på klockfabriken. Han äter potatis, tar en öl ibland och tänker tillbaka på landet som han har flytt från. Och så tänker han på Line, kvinnan han älskar men som inte är här. På under hundra sidor vecklar Sandor Lesters liv ut sig, hans vänner i fabrikens matsal och den lokala baren. Hans lösa kontakter med kvinnor, Line som en dag stiger på bussen. Kapitlen och meningarna är korthuggna och mycket står mellan raderna. Det krävs fullt fokus för att kliva in i det mörker som är Sandor Lester. Drömmar vävs ihop med återblickar från hemlandet som vävs ihop med det som Sandor skriver för att hålla sig ovanför vattenytan. Det är alltid kallt utomhus. Agota Kristofs trilogi Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen är romaner som blivit superpoppis i Sverige sedan de översattes för ett par år sedan. Kanske, känner jag, borde jag ha börjat med dem för att få fatt mer i Kristofs författarskap. Igår är skriven nästan som en diktsamling, en fabel, eller gammeldags saga där mycket av essensen handlar om att kunna tyda den. Och kanske ha viss kunskap om hur det kan vara att fly från Ungern på femtiotalet, tänker jag. Berättelsen har så många bottnar att jag ibland hamnar utanför den. Samtidigt finns det en nerv i som vibrerar om livets förgänglighet, om dagar som upprepas efter varandra, om att vara fattig i ett land som inte är gjort för fattigdom (men vilket land är det?). "Det ser ut att dra ihop sig till regn. Kanske har det redan regnat medan jag grät." skriver Agota Kristof i något av de sista kapitlen och det är så vackert i sin uppgivenhet. I går av Agota Kristof finns här och här.
