Jag har läst Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde. Wildes mest kända roman, utkom 1890 och handlar om en ung man som säljer sin själ för evig ungdom. Vi får följa den vackra Dorian Gray. Arton år och oförstörd, hans öppna blick och släta ansikte öppnar dörrar för honom i Englands finrum och kulturella kretsar. När han blir avmålad av en konstnär önskar Dorian att det var porträttet som åldrades och inte han. Han skulle offra sin själ för det! Och just så blir det.Men att leva utan spår ska få sina konsekvenser. Dorians inre kompass förlorar riktning och gränserna vad som är okej eller inte förflyttas utan att han själv knappt märker det. Det vackra porträttet blir mer och mer förvridet och Dorian själv blir besatt av tavlans förvandling. Trots sin makabra historia är det här en underbar bok på alla sätt och vis. Jag läser den och känner mig nedstämd över att jag inte gjorde den när jag var som mest formbar, runt Dorian Grays egen ålder, för det här är en bok som talar till mitt innersta. Dorian och hans bästa vän Henry går på middagar som avlöper varandra, pratar med vackra människor om vackra saker iklädd vackra kläder. Ämnen om mat, teater, kärlek och vin pågår genom decennierna och alla är de helt överens om att det är konsten som skiljer människorna från djuren. De sinnliga värdena står över allting annat; en spetskant på en duk, en djup röd färg på en hatt eller förälskelsens lidelse. Dorian Grays porträtt skrevs under en tid då moral och uppfostran dominerade, sex var fult och skam en drivkraft. Man ansågs att litteratur och konst enda syfte var att lära och fostra folket. Oscar Wilde, estet, romantiker, poet och 1800-talsindiekille ansåg motsatsen. Dorian Grays porträtt är ett uppror mot tristessen och mot Englands försök att låsa in själen i en tråkig grå låda. Samtidigt är ingenting svart och vitt, Dorian Gray förlorar sig helt i det broderade, guldpyntade kaninhål han skapat åt sig själv: vilken värld som helst blir svår att andas i när regelverket blir alltför stramt. I en samtid full av pekpinnar, cancel culture, folkdomstolar och moralkakor, av krig, skövling och kapitalism, av girl bosses, ego boosts och fast fashion, av att starta företag för företagandes skull, av nyrenoverade lägenheter i beige färgskala och bokhyllor utan böcker, av dejtingprogram, tinderappar och att hitta någon som passar istället för någon som känns. I en värld där logik premieras framför romantik trycker jag Dorian Grays porträtt mot mitt bröst och bestämmer mig för att alltid stanna och dofta på blommorna.Eller som Jonas Lundqvist sjunger: Jag sitter i min bil på väg hem från jobbet, har jag nånting, nånting att dö för? En dikt, en bok, ett favoritband?Dorian Gray porträtt finns här och här.
